måndag 29 juni 2009

Vi firade midsommar som vanligt....





.... på vårt "anställe", torpet Stenbäcken i Örby. Mina syskon och jag är sjunde generationen där och vi har därefter lyckats fixa till ytterligare två generationer. Vårt midsommarfirande är synnerligen traditionellt, mycket sång och musik; sill, färskpotatis och jordgubbar; bastubad och allmänt trivsam samvaro. Eftersom inte alla bor i Sjuhäradsbygden, blir midsommaren ett tillfälle att träffa släkten - kusiner och sysslingar - som man annars inte ser så ofta. Här kommer ett litet urval av bilder från min något röriga fotografering denna dag.


Lina förbereder potatiskoket med ett något tveksamt bistånd av Kalle.


Tilda och Anneli håller humöret upp på potatisskalerskan.

Andreas med sonen Måns, det näst senaste tillskottet på släktträdet.



Måns farmor, Marianne, håller ångan uppe vid bordet.



Daniel mumsar jordgubbar och grädde. Hatten skyddar mot knotten, som det finns gott om på Stenbäcken.

Å så blir det musik, både ute och inne och för stora och små.


Här är det imse vimse både miniimse och bamseimse, ledd av kvällens värdinna, min kära syster, som numera med make residerar på Stenbäcken. Tack för gästfriheten!



















torsdag 18 juni 2009

Hörde på radion....

...igår att miljöpartiets riksdagledamot, Eva Pettersson, blivit tagen av polisen. Orsaken var att hon tillsammans med några andra miljökvinnor på riksdagsläktaren burit t-tröjor med texten "Stoppa kärnkraften". Brottsrubriceringen sades först vara uppvigling, men sedan hörde jag att det skulle heta otillbörlig påverkan.
Vad är detta?! Håller vi på att utveckla någon slags Khomeini-stat?! Jag bara undrar.

fredag 12 juni 2009

En plats för eftertanke

När vi är i Stockholm brukar vi ofta följa någon guidad vandring i olika delar av staden. Den här gången valde vi att följa en visning av Skogskyrkogården, som numera är utnämnd till ett av Sveriges fjorton världsarv.

Det blev en upplevelse av både konst, natur och filosofiska tankar under denna promenad som tog ett par timmar. De båda arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerenz (varav Asplund kom att bli den mest kände), hade en mycket genomtänkt både andlig och konkret plan för sin skapelse. De ritade allt från landskapet till stolar i kapellen. Skogskyrkogården skall vara en plats för både levande och döda. Därför är både byggnader och landskap uppbyggda på kontraster mellan ljus och mörker. Det skall inte heller få finns några monument utan alla gravstenar ska vara enhetliga i varje kvarter. Alla skall vara lika inför döden. På samma sätt är begravningsplatsen konfessionslös. De eventuella kristna symboler som finns ska lätt kunna plockas bort vid en icke-kristen begravningsakt.
Jag tilltalas mycket av den jämlikhetstanke som genomsyrar uppbyggnaden av Skogskyrkogården i Stockholm. Att den utsågs till världsarv sades bero på att den var den första begravningsplatsen i sitt slag och kom att bilda modell för flera andra ute i världen. Den besöks också ofta av utländska turister.

Detta är det första kapellet som byggdes på Skogskyrkogården. Det är ritat av Gunnar Asplund och är inspirerats av en tidig studieresa som han gjorde till Italien. Interiören påminner om en miniatyr av Pantheon i Rom, med ett runt rum med endast ljusinsläpp i kupoltaket.


Uppståndelsens kapell skapades av Sigurd Lewerenz och var inspirerat av egyptisk arkitektur. Även här spelar ljusinsläppen stor roll. De höga fönstren ovan är placerade så att ljuset skall falla ner på katafalken vid den tid på dagen man oftast har begravningar.
Jag rekommenderar verkligen ett besök på Skogskyrkogården. Läs mera på hemsidan: www.stockholm.se/skogskyrkogarden.


Leve Republiken Sverige


Stockholmsvistelsen blev mycket lyckad på det hela taget och med några givna höjdpunkter. På lördagen den 6 juni, officiellt Sveriges nationaldag, bevistade vi Republikanska föreningens möte på Medborgarplatsen.
Maken och jag gick med i Repf efter "förlovningen" då vi tyckte det gick alltför långt med kungafjäsket. Jag tycker det är ovärdigt ett modernt land som kallar sig demokrati att hålla fast vid denna institution med en tungt belastad historia. Och det är direkt felaktigt att påstå att inte kungen har någon makt. Nej, visserligen inte formellt, men påverkansmässigt och attitydmässigt har kungafamiljens medlemmar makt. Och tvärt emot våra demokratiska principer kan vi inte diskutera med kungen om hans uttalade åsikter.
Om allt detta och andra argument för monarkins avskaffande talade de medverkande representanterna för Repf på Medborgarplatsen denna dag. Först ut var föreningens ordförande, Sofia Karlsson, kanske mera känd som en av de tre första talespersonerna för Feministiskt initiativ. Hon eldade "massorna" (det var lite ironiskt för vi var inte så många) och bjöd in alla förbipasserande att komma in i "republiken", där alla var välkomna eftersom vi har fri invandring i republiken.


Efter Sofia trädde Liberala ungdomsförbundets ordförande Frida Johansson Metso in på arenan. Republikaner finns i alla politiska läger och det är Frida ett bra exempel på.Sedan äntrade dagens mest humoristiske talare scenen. Det var Carl Johan de Geer, känd konstnär, som varit medlem i Repf i åratal. Carl Johan de Geer, själv av adlig börd, är en övertygad republikan, som med kvickhet och humor tog udden av alla argument för monarkin, som handlar om att vi har ett arvrike. Kan någon över huvud taget hitta någon vettig förklaring till att landets högsta ämbete ska ärvas. Varför har vi då inte fler offentliga institutioner som ärvs? Det var en fråga som CJ tog upp. Och varför ska kungen stå över lagen? Ska inte alla medborgare i en demokrati ha både rättigheter och skyldigheter.
I pauserna mellan talarna fraterniserade vi lite med övriga republikaner, bl.a. de Geer, som visade sig vara en riktig mysgubbe.
Sist ut bland talarna var Gudrun Schyman, som, visade det sig, valts till republikens första president härom året. När hon höll sitt flammande tal samlades det ganska mycket folk och mötet avslutades i god stämning.
När vi efteråt drog iväg mot Kungsträdgården för att ta en öl hos vännen Thore, som jobbade på resturangveckan därstädes, fick vi trängas med alla 6-junifirare som drog iväg från festligheterna nedanför slottet. Visst kände jag mig lite udda med Republikanska föreningens märke på jackan i detta folkvimmel, men tids nog ska nog republiken förverkligas även i Sverige även om det inte blir i min livstid.








onsdag 10 juni 2009

Blomsterprakt


Vi har varit i Stockhom och hälsat på dottern. Där hände en del, som jag kanske inte hinner berätta just nu. Lägger istället in en bild på vårt praktfulla lilla hagtornsträd.
På återseende!

torsdag 4 juni 2009

Skynda långsamt

Jag har läst lite Vilhelm Moberg igen. Där finns det guldkorn att hämta. I dagens hetssamhälle tycker jag detta är något att vila tankarna kring:
Moberg beskriver hur de vuxna i hans barndom arbetade och slet, men de jäktade inte. När Ville hade flyttat hemifrån och kom till barndomshemmet för att hälsa på, tyckte hans gamle far att han kunde stanna lite längre och yttrade följande: "Varför har du så bråttom, pojk? Du hinner te graven du mä!

tisdag 2 juni 2009

Å så va' Mona i stan!

Vi gick till torget för att rösta i EU-valet och lyssna på Mona Sahlin. Det var riktigt trevligt, mycket folk, vackert väder och full rulle i valstugorna. Mona var i högform och höll ett riktigt inspirerande tal, där hon betonade solidaritetstanken och hur viktigt det är att deltaga i den demokratiska processen. Mycket applåder fick hon också. Före talet blandade hon sig med boråsarna på torget och maken fick tillfälle till en pratstund om när de båda deltog i en resa till Kuba 1978. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess, men minnena från den tiden fanns kvar hos dem båda.

Oj, vad det blommar!

Alla har väl märkt hur fantastiskt alla träd och buskar blommar i år. Hemma hos oss i Sävshult är det våra praktfulla rhododendronsnår som överträffar allt i yppighet. Ändå är inte allt riktigt utslaget än, så bättre blir det. Vi tror att buskarna planterades redan på 40-talet när stugan var nybyggd. Under vår tid har de fått sköta sig själva, ingen ny jord, ingen gödsel, men blommar gör de troget varje år.


Det finns två sorter rhododendron, dels den ganska vanliga lila med kompakt växtsätt, dels en högvuxen variant. Den ser ut som ett litet träd med ljusrosa blommor och är nu 4-5 meter hög kanske mer t.o.m.












Jag skänker en tacksamhetens tanke till de människor som byggde vårt ställe och anlade trädgården, särskilt nu när rhdodendronet blommar.



























Nu när fågel- och ekorrmatningen är över för säsongen, tyckte maken att jag skulle hänga en ampel där fröautomaten brukar hänga. Jag köpte några plantor och stoppade ner i en kruka och blev riktigt nöjd med resultatet!

Vänskap


I den gångna helgen gästades vi av goda vännerna Gugge och Lasse. Vi träffades för två veckor sedan på gökottan, men konstaterade då att vi hade mycket kvar att avhandla sedan sist, så vi bjöd dom till stugan, denna underbara pingsthelg. Det är skönt att ha nära vänner som känner till det mesta om en även om vi inte träffas dagligdags. Vad vore livet utan dom?!
Innan Gugge och Lasse åkte hem på söndagen placerade jag dom på vår trädbänk och tog denna bild på detta strävsamma par under bokens skugga.