tag:blogger.com,1999:blog-2348368212572655165.post5301494643786220369..comments2023-11-05T10:43:18.236+01:00Comments on Stugtankar: Urmoder 6Skogsviolahttp://www.blogger.com/profile/01220174621321963358noreply@blogger.comBlogger3125tag:blogger.com,1999:blog-2348368212572655165.post-30240595846107736702021-06-05T10:36:32.232+02:002021-06-05T10:36:32.232+02:00Rolig intressant läsning för mor Birgit Spett med...Rolig intressant läsning för mor Birgit Spett med dotter Stina Spett ättling till Marjas barn Villiam Andersson Anonymoushttps://www.blogger.com/profile/12187423193684539677noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2348368212572655165.post-3809823631211917042012-01-15T16:03:13.110+01:002012-01-15T16:03:13.110+01:00En sak till: Mormor födde 13 barn, av vilka nio fi...En sak till: Mormor födde 13 barn, av vilka nio fick leva, som du vet. Ett av de barn som dog var tvillingsyster till min näst yngsta moster, Alma.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2348368212572655165.post-36645605163996023732012-01-15T15:02:38.299+01:002012-01-15T15:02:38.299+01:00Hej Skogsviola! Fantastiskt nog hittade min bror d...Hej Skogsviola! Fantastiskt nog hittade min bror din blogg när han surfade runt lite - vi är kusiner till din man! (Vilken av Hannas pojkar är det?) Vår mamma var Britta, nummer sex i syskonskaran. Hon dog tyvärr redan 1978, 66 år gammal, i hjärtinfarkt som så många andra i släkten. Mormor träffade jag bara ett fåtal gånger, och mitt minne av henne är en arg, tjock gumma som bara pratade finska och hötte med käppen åt oss. Jag antar att vi retade henne... Så länge vi bodde i Kiruna hälsade vi ju på i Piilijärvi då och då, och hon kom också till oss ibland och stannade ett tag.Min familj flyttade till Ludvika i Dalarna 1949, när jag var sex år. Jag var bara nio år när mormor dog. Det var i juli 1952 (inte 1953), och vår familj åkte förstås dit på begravningen.<br />Jag har Sara Ranta-Rönnlunds bok, men det föll mig aldrig in att Kartano-Marja skulle vara min egen mormor! Mamma fick boken av mig, men hon nämnde aldrig något om det. Lustigt nog har mamma alltid sagt att morfar hette Anders i förnamn (inte Vilhelm). Hon kanske tyckte det var ett finare namn?<br />Mamma berättade egentligen bara episoder från sin uppväxt, och det där att flickorna ingenting var värda har jag inte hört. Men jag vet att mamma, när hon legat på sjukhus för difteri, var tvungen att sälja ett av sina egna får till en medpatient för att få pengar till bussen hem. "Det var väl ingen som brydde sig".<br />Moster Emma, som dog i fjol, träffade jag och min äldsta dotter med familj för bara ett par år sedan, och vi hade tät kontakt. Men den yngsta dottern, Lempi, lever än. Tyvärr är hon dement och bor på ett demensboende, så där finns inga minnen kvar.<br />Det var väldigt roligt för mig att få ta del av det du berättar, och jag kommer att följa din blogg. Vill du kontakta mig kan du maila i.palo@telia.com<br /><br />hälsningar<br />/IngerAnonymousnoreply@blogger.com