Igår upplevde jag en underbar kväll. Den började med körövning, trevligt som vanligt, men jag fick gå lite tidigare därifrån för att hinna till kulturhuset och kvällens föreläsning av KG Hammar.
Det var knôkafullt i stora salongen, vi fick klättra upp på balkongen för att få plats. Förväntansfullt sorl och när KG trädde in fick han frågan varför han trodde att så många hade kommit. "Kärlek" svarade han glatt.
Och en kärleksfull kväll blev det. När jag gick därifrån kändes det som om jag kunde ta hela världen i famn. KG Hammar började med att resonera om vad kärlek är och huruvida man kunde anse att kärlek och politik hör ihop. Han menade att vi begränsar oss i för små "rutor". Kärleken är ett område som hör känslorna till, politiken är en "förnuftsruta". Tror vi! Men hur många politiska beslut är förnuftiga? Styrs inte politiska beslut av känslor? Jovisst! Mycket mer än vi tror.
Så varför inte låta kärlekens "känsloförnuft" spilla över till politiken. Alla vill vi älska och bli älskade. Vi behöver inte begränsa oss de allra närmaste. Kärleken tar inte slut, den bara förmerar sig, den räcker hur långt och till hur många som helst, bara vi tillåter oss att älska.
KG ville se två "partners" till kärleken:
-
Fred. Fred når man inte genom vapenmakt. Det
vet vi. Ändå fortsätter vi med vapnen som om vi inte låtsas om att vi faktiskt vet. Fred får vi genom rättvisa ( en rättvis fördelning av jordens resurser t.ex.), trygghet, mänskliga rättigheter. Allt sådant som visar att vi bryr oss om varandra och som grundas i kärlek.
Skönhet. Inte den yttre, men den inre skönheten. Den vi får syn på när vi lär känna människor på djupet, den vi får syn på när vi vistas i naturen - när vi älskar. På det sättet kommer kärleken också in i miljöpolitiken. När vi inser att skönheten har ett egenvärde, när vi inte låter konsumismen råda och egoistiskt utnyttjar naturen för vår egen skull, utan för att naturen, människor har ett egenvärde. KG Hammars råd var att "titta efter en gång till". Bara jag själv kan bestämma mig för om jag vill visa respekt, tillit, kärlek till mina medmänniskor, till naturen. Om jag själv visar denna tillit blir jag bemött på samma sätt.
Det blir så platt, när jag ska försöka berätta om denna fantastiska föreläsning i ett kort blogginlägg. Det är också svårt att förmedla alla känslor som virvlade runt i mig under det jag lyssnade på KG Hammar. Men jag kommer alltid att bära med mig det ord han förmedlade från ärkebiskop Desmond Tutu i Sydafrika: oboto.
JAG BLIR MÄNNISKA, DÄRFÖR ATT DU FINNS.