fredag 16 maj 2014

Naturens under

Vilken strålande dag! Precis en sådan man vill uppleva när våren börjar övergå i sommar. När grönskan börjar tätna, men fortfarande har den underbara ljusgröna färgen. När allting sjuder av liv, gror, växer, låter och doftar.....

Själv njuter jag av att vara en del av det hela. Att jag kan bidraga med insatser i allt detta växande. Jag gräver och planterar, sår och skolar om. Det är så sensuellt att syssla med växandet. Att gräva med fingrarna i jorden, att pilla ner frön i krukor, ja till och med att rensa ogräs - allt stimulerar sinnesorganen. Doft, känsel, smak - tänk bara på den första gräslöken - syn och minsann hörseln också. Jag hade anledning att ringa till lokaltidningen idag, eftersom vi inte hade fått dagens exemplar i lådan. "Oj, vad fåglarna kvittrar hos dig!" sa den vänliga tjejen, som hjälpte mig med ärendet. Hon hörde det genom telefonen. Och jag tyckte nästan lite synd om henne, som satt inne på kontoret denna strålande dag.

Nu har jag tagit en paus i grävandet för att bevara dagen i bloggen. Men innan jag satte mig här på altanen för att skriva de här raderna, tog jag en runda på tomten bland annat för att uppmuntra maken, som gör ett jättejobb med att rensa stenplattor från alger och mossa och skura altangolvet på baksidan av huset. Han är så noggrann och det blir så bra. Sen gick jag och bröt två rabarberstjälkar för att göra säsongens första paj och plockade en bukett av daggkåpor, förgätmigej och gulltörel att sätta i mormors vas på köksbordet. Och jag känner mig så tacksam för att få ha alla sinnen i behåll och för att än en gång få uppleva denna underbara tid, den sjuttioandra för min del.

Sen tog jag med mig kameran och tog några bilder, för att bevara allt det fina. Men alla dofter och fågelkvitter kommer inte med. Så jag nöjer mig med att publicera en bild på en blommande smultronplanta i den nybyggda pallkragen. Den lovar gott inför sommarens njutningar.

Och tänk, göken gol i väster!


måndag 12 maj 2014

Trevligt med gäster....

..... de föranleder lite extra ansträngning att planera måltider och sysselsättning. Igår vinkade vi av makens syster och svåger efter ett par dagars samvaro. Gästerna uppskattar god mat liksom vi och något som är bra med att ha gäster är att det nästan alltid blir lite över (gäster med rester...)

Igår blev det rester av lammläggen och rotfruktsgratängen till middag för oss. Samt förrätt på den rökta rödingen med örtsås. Det fanns fortfarande kvar, så det blev samma förrätt idag. Sedan blev det en grillad fläskfilé (från Lindells gårdsslakteri i Tidaholm) och resterna av en potatissallad, som vi serverat till rödingshuvudrätten i fredags. Vinerna blev en ny produkt från Nya Zeeland, vitt, och en Faustino gran reserva från 2001, som gästerna hade med sig. Det vita heter The Crossings 2013, gjort på sauvignon blanc, en nyhet, som tjejen på Systemet inte hade hunnit prova än. Men jag kan nu tala om att det var ett fantastiskt smakrikt vin, som passade fint till rödingen.

Ovanstående rader skrev jag igår, söndag. Inlägget blev inte klart för publicering då. Efter att jag skrivit, tittade och lyssnade jag på Agenda. Debatt mellan Jonas Sjöstedt och Carl Bildt. Jag skrev upp en replik från Sjöstedt. Det handlade om att inkomstklyftorna i landet har ökat stort sedan alliansen fick makten. "Vi har gått tillbaka till 1947 vad gäller skillnaden i inkomst. Nytt styre behövs i landet" sa Jonas Sjöstedt. Och jag håller med!

Nu ska snart de kalljästa bullarna in i ugnen och när baket är klart, ska ta nya tag i trädgården, om jag hinner mellan regnskurarna förstås.

tisdag 6 maj 2014

Nytt altangolv

Maken har  länge pratat om att vi måste lägga nytt golv på altanen. Det från början vackra klinkergolvet hade visat sig inte riktigt tåla värmeväxlingar och hade spruckit lite här och var. Det  här blev ett projekt, som maken och jag inte fixat på egen hand, så vi fick inkalla ätteläggen för att få hjälp. Maken hade dock förberett och brutit upp och avlägsnat det gamla golvet. Ett riktigt skitjobb, om jag får säga och det tog två hela dagar att få loss det hela. Själv var jag full av beundran över hans energi och envishet. Men sen tog son och sonsöner över. De kom dragande med släpkärra, så de kunde hämta virke och forsla bort avfallet till lämplig station.

Det blev några intensiva dagar, fyllda av jobb, men också av mysigt umgänge. Själv höll jag mest till i köket, sysselsatt med att förse gänget med mat och dryck och många turer i diskbaljan. Med benäget bistånd av sonhustru Anna. Och bastun var förstås varm varje dag.

Lite bilder tog jag också av mina duktiga pojkar, förstås.


Daniel och Emil verkar fundera över hur nästa bräda ska läggas. Emil verkade rätt bestämd, så husbyggnadsstuderande på gymnasiet i Vetlanda, som han är.


Kalle kapar bräder efter måttbeställning


Koncentration


Farfar är byggherre och övervakar det hela, samt är handräckning emellanåt


Så här fint blev det, när allt är klart. Nu väntar vi bara på lite mer värme, innan alla krukor och amplar får komma på plats med grönska och vacker blomning.
Om ett par veckor flyttar vi ut för gott.