Igår kom vi ut till stugan för att övernatta för första gången sedan julhelgen. Fint väder, fullt med fåglar vid fröautomaten och en skön bastu, trots att det inte blev något dopp i vak. Isen är fortfarande för tjock. Ett år försökte maken ta upp en vak med hjälp av motorsågen, men det blev så mycket olja i vattnet, så vi kunde inte använda den vaken. Nu får vi tåla oss tills isen drar sig tillbaka av sig själv.
Efter bastun, middag med suovasrökt renstek med rödvinssås, klyftpotatis och för min del gräddkokta trattkantareller. Maken kände sig vårinspirerad och ville att vi skulle ha en dukning som passade vårvädret, så jag tog fram mormors linneduk med infällda spetsar och våra stiliga munblåsta vinpokaler.
De där pokalerna har sin egen historia. Någon gång i mitten på 90-talet fick vi en idé att vi skulle ta en tur till Värmland. Vi hade inte varit så mycket i Värmland. Jo, maken hade ju gått i skola i Kristinehamn och vi hade haft många kontakter med folkhögskolan där, men det var i stort sett det enda. Vi bestämde att vi skulle ta en semestervecka och lära känna Värmland.
Vi tog in på hotell Selma Lagerlöf i Sunne. Vi hade beställt halvpension, dvs frukost och middag. Allt var bra utom att vi fick för lite mat. Det var oerhört små och snåla portioner och någon påbackning var inte att tänka på, på sin höjd kunde man få en extra potatis. Men annars var det trevligt i Sunne. Man kunde ta en tur till korvkiosken och få en extra påbackning till middagen. Det ska poängteras att varken maken och jag är särskilt stora i maten.
Nåväl, det gick väl an, men det var en sak till som felades. Vi hade bara plastmuggar på hotellrummet att servera vår medhavda sherry i. Inte så kul, men det gick ju det också.
Annars hann vi med mycket på en vecka i Värmland. Vi vandrade på vilda vägar för att komma till ett pörte i Finnmarken, vi var i Torsby och bekantade oss med nävgröten, vi besökte en vacker trädgård på Rottneros Herrgård. Naturligtvis var vi på Selmas Mårbacka, och dragspelsstämma i Ransäter, där vi också passade på att titta in på Tage Erlanders gamla skola, där hans far hade varit lärare. En dag körde vi till Ekshärad för att delta i "Gammelväla" hembygdsdag och marknad. Köpte björnkorv och hjortronsylt. Och så åkte vi till Arvika, besökte Rackstakollektivets fina gård och ett av de finaste konstmuséer jag upplevt.
Men det fanns ju en sak till som är viktig för en textilare som jag. Jag måste ju komma till Klässbol med sitt berömda linneväveri. Jag hade länge önskat mig en linneduk med oblekt garn till skillnad från alla vita damastdukar, som jag var van vid hemifrån Häggådalen. Jag fick vad jag sökte, en vacker duk i i oblekt linne, stor nog att täcka vårt utfällda slagbord. Lyckan var fullkomlig.
När vi kom ut från väveriet, fick vi se tvärs över gatan en liten glashytta, eller studio kanske man kan kalla det. Där har dom nog glas till vår sherry, tyckte maken. Mycket riktigt, vi stegade in och det visade sig att det var ett ungt par glasblåsare, som gjorde sina egna designade glas. Oerhört vackra! Vi köpte två vinbägare av andra sortering, de hade blivit lite snedblåsta. Det dög till hotellrummet gott och väl. Nu tycker jag att den sneda foten på ett av glasen bara är charmigt. Det visar ju på ett äkta hantverk. Inget föremål är det andra likt.
Vi blev så inspirerade av de fina glasen, att vi beslöt att skaffa fler pokaler och ställa till med fest, med rikligt med vin i stora glas. Så nu står en samling vinpokaler på hyllan ovanför köksfönstret i stugan. Så många fester med glasen blev det inte, men de pryder sin plats och glasen från Klässbol är förstås de finaste i samlingen. Och extra fina är de för att fira Vårens ankomst.
Så många "pokalfester" har det inte blivit. Men när vår fina altan vid stugan var färdig, bjöd vi alla som hjälpt till på en fest med mycket vin i stora glas, mat, sång och musik. Och bättre sätt att fira våren än ett gott vin i pokalerna från Klässbol är väl svårt att tänka sig!
