Höstlov

Nu är det höstlov och då kommer barnbarnen på besök.

Yngste sonsonen Albin Vilhelm Andersson från Sävsjö i Småland

slappar framför TV:n i stugan.

Berlin - avantgarde

Berlin är ju bekant för att runt förra sekelskiftet vara ett centrum för nyskapande i alla former - konst, filosofi, vetenskap osv. Det sägs att det nu efter murens fall, börjar en ny rörelse efter hundra år. Många författare söker sig till Berlin t.ex. Höjdpunkten för oss under vår berlinresa var utan tvekan Bauhaus archiv, ett museum, som namnet säger, visar verk och fotografier av och med grundarna av Bauhusrörelsen och dess epokgörande idéer under början av 1900-talet.

Bilden ovan visar den spektakulära byggnad, som muséet är inrymt i.

Muséets affischvägg


De här stolarna formgavs av Marcus Breuer i början av 1920-talet. Man kan förstå vilken revolution det var med detta nya formspråk och inte minst material.

En liten tebryggarkanna formgiven av Marianne Brandt 1924.

Under besöket på Bauhaus Archiv fick jag starka associationer till vår vandring på Skogskyrkogården i Stockholm tidigare i år. Gunnar Asplund, som var hjärnan bakom denna anläggning var starkt influerad av bauhausarkitekterna och deras funktionalism.

Berlin, Bamsestaden!

Så var vi då i Berlin igen för första gången på nästan tjugo år. Förra gången var påsken 1990 tillsammans med goda vännerna Lasse och Gugge. (Dvs maken hade varit där redan 1956, men det är en annan historia). Det var bara ett halvår efter att muren rivits. Nu var staden helt annorlunda. Vi bodde även denna gång i närheten av Alexanderplatz, som nu kryllade av folk, då var det nästan öde. Alla östberlinare verkade då dra till väst. Mycket hade återuppbyggts i öst, men det fanns fortfarande gott om ödetomter och byggarbetsplatser.

Vi hade bara två hela dagar på oss och valde att ströva till fots första dagen. Min rubrik för detta inlägg har en dubbel betydelse, dels är björnen staden Berlins symbol, dels är staden väldigt stor till ytan med många breda boulevarder som verkar helt ändlösa. Tala om ömma ben och fötter fram på eftermiddagen!

Vi startade med att besöka Nicolaiviertel, ett litet kvarter intill Berlins äldsta kyrka, Nicolaikyrkan nära floden Spree. Här fanns ett monument över den markgreve som sägs ha tagit björnen som symbol för Berlin någon gång på 1200-talet. I det rosa huset på bilden inrymdes ett litet museum för en familj Knoblauch, som på sent 1600-tal grundlade en köpmansrörelse inom framför allt byggbranschen. Flera medlemmar i familjen hade också varit engagerade i stadens utveckling, som borgmästare och andra funktioner. Museet var litet och intimt och sköttes av frivilliga krafter så vitt man kunde förstå. Jag gillar sådana här små muséer, som också visar hur folk har levt. Boenderummen här var inredda i Biedermeierstil. Riktigt vackert.

Eftersom vi är lite musei- och utställningsfreaks hann vi med ytterligare ett intressant ställe denna dag. Det var det relativt nyanlagda DDR-museet, som beskriver ett historiskt skeende, som förhoppningsvis inte återkommer, men som är viktigt att bevara för eftervärlden. Utställningen beskriver vardagslivet i DDR med föremål, bilder, filmer och texter från alla möjliga områden. Jag kan inte åter ge allt detta, men vill starkt uppmana alla som har chans att besöka stället.

En detalj som beskriver folks oppositionslusta och list, kan jag dock inte undanhålla mina läsare. Vid den östtyska östersjökusten uppstod tidigt en nakenbadarkultur, vilket är välkänt. DDR-regimen ville förbjuda detta, men folket gjorde motstånd och hittade ett bra argument som passade den kommunistiska ideologin. Nakenbaden personifierar det absolut klasslösa samhället! Utan kläder är vi alla lika - så gott som!! Med detta argument fick man fortsätta att bada nakna och nudistkulturen växte och utvecklades.

Efter denna mastiga upplevelse, kändes det nödvändigt att komma till hotellet för eftermiddagsvila innan middagen. På hemvägen kunde vi också konstatera att Pinocchio finns inte bara i Borås. Den här varianten kunde till och med cykla!

Nu far vi!

I morgon bitti sticker maken och jag till Berlin på en liten kort semesterextra. Därför blir det inget skrivet på ett par dagar. Men jag återkommer.
Auf wiedersehen så länge!

Hur ska det gå?!

Nu på morgonen, när jag fortfarande ligger skönt i min säng, får jag höra två verkligt oroande nyheter:

1. Multiresistenta bakterier sprider sig med blixtens hastighet över jorden. Värst blir det inom sjukvården. Vår numera långt gångna, kvalificerade sjukvård hotas allvarligt. Den livsviktiga verksamheten på våra sjukhus med allt från höftledsoperationer till by-pass, kan förvandlas till något livsfarligt!

2. Fattigdomen sprider sig nu även i Västeuropa. Röda Korset har börjat dela ut matpaket till fattiga, vilket är något nytt för vår del av världen. På fråga från studioreportern, om inte regeringarna har ansvar för att folk inte ska svälta, svarar Röda Korsets representant att, "javisst, regeringarna har lagt ut mycket pengar på att rädda banker och företag, men invånarna har åsidosatts!" Röda Korset ska nu se över situationen även i Sverige, eftersom man befarar att vi också kommer att drabbas av denna fattigdom, om vi inte redan är där.



Och vad gör vår regering då? Tänker fortfarande sänka skatter för högavlönade!

Apropå långkok

Vi har haft ett par sköna dagar i stugan. Maken exellerade i ett nytt långkok - beuf bourginon eller burgundisk köttgryta - en klassisk fransk husmanskost. Lite nostalgi blev det eftersom vi var i Bourgogne ifjol för nästan ett år sedan. Detta var ett verkligt långkok eftersom maken lät grytan mogna sakta i ugnen. Det blev jättegott efter bastun, som nu blir skönt avsvalkande i det 5-gradiga vattnet. Vi nändes inte tulla på vinerna som vi köpt på bourgogneresan - dom ska lagras ytterligare ett par år. Men en Rioja smakade inte så dumt den heller.

I morse tog vi en skön promenad i det vackra frostiga höstvädret. Så här fint steg solen upp över Svalhult och väl hemma var det lika ljuvligt vackert vid vår egen Sävshultssjö!

Ett familjefoto

Jag har skaffat en scanner till min dator, vilket jag inte haft tidigare. För att pröva apparaten scannade jag in ovanstående foto. När jag ändå gjort detta, tänkte jag att jag skulle skriva några rader om familjen på bilden.
Familjen som låtit sig avporträtteras är Johanna Gren och hennes fem barn. Jag har tidigare skrivit om Johanna under rubrik "Urmoder 2" och även om hennes yngsta dotter Selma, min mormor - "Urmoder 5".
När jag var barn, tyckte jag mycket om att titta på det här fotot. Jag tyckte mormor och hennes systrar var så stiliga i sina vackra klänningar och frisyrer. Min mormorsmor Johanna var bara i 50-årsåldern, men jag tyckte förstås att hon såg jättegammal ut. Men sönerna, särskilt Ivar till vänster var ju riktiga charmörer såg det ut som.
Den av syskonen Gren, som jag kände bäst, var Anna, den äldsta av döttrarna. Hon förblev ogift och bodde som gammal hos min moster och hennes familj. Mormor berättade att hon hade haft en olycklig kärlekshistoria i sin ungdom och efter det ville hon aldrig träffa någon man mer. Moster Anna var djupt religiös, men var inte trygg i sin tro. Hon var uppfostrad i den stränga "svartrockskyrkan" som regerade i min hembygd och hon var nog mer rädd för helvetet än hon var glad vid tanken på paradiset.

Moster Anna hade nog fått ta mycket ansvar i sin tidiga ungdom, äldst av flickorna som hon var. Det präglade hennes liv och den humor, som hon faktiskt hade, gav hon inte alltför ofta uttryck åt. Men genom att min moster och hennes familj tog hand om henne på äldre dagar, fick hon till slut leva ett normalt familjeliv.
De övriga syskonen kom jag inte så nära. Ivar har jag inget minne alls av, han dog när jag var mycket liten. Johan, den äldste, kommer jag däremot ihåg. Han brukade komma cyklande och hälsa på mormor. Han hade en liten gård inte långt från föräldrahemmet. Johan var gift, men hade inga egna barn. De tog en fosterdotter, som mamma hade kontakt med hela livet, trots att dottern flyttade upp till södra Norrland. Systern Emma bodde också nära hemmet, var gift och hade två söner. Vi brukade cykla med mormor och hälsa på både henne och Johan några gånger.

Bilden blev liten, men dubbelklicka på den så blir den förstorad.