Fråga om kärlek

I morse, efter att ha sovit över i stan, tog vi en liten morgonpromenad. Det var inte mycket folk ute, men när vi befann oss på planen mellan GA-kyrkan och Bäckängsgymnasiet, hörde vi en försynt röst bakom ryggen. "Ursäkta", sa rösten, som visade sig tillhöra en av två flickor, utrustade med anteckningsblock och pennor, "kan vi få ställa några frågor?"

Flickorna kom från en niondeklass på Engelbrektsskolan och ämnet de ville fråga oss om var KÄRLEK! Kan man motstå att svara på en sådan enkät!? Inte maken och jag i alla fall. Det blev en riktigt trevlig liten pratstund. Flickorna frågade oss om namn, hur gamla vi är, om vi är gifta och hur länge. När vi berättade att vi varit gifta i 46 år, kom det första: "Oj då!" Sedan frågade dom hur vi träffades och vi berättade glatt att vi träffades på Viskadalens folkhögskola den 20 april 1963 och att vi har varit ihop sedan dess. Då kom nästa "oj då" följt av en uppmaning till kompisen: "Skriv upp det!"

Ja, det var ett riktigt mysigt samtal på morgonkvisten. Vi talade om vad som kännetecknar kärlek, hur det känns, om förälskelse, om mognande kärlek och hur man gör för att hålla kärleken vid liv. De här tjejerna, med sin friska uppriktighet, jämnåriga med våra barnbarn, verkade så glada och med aptit på livet. Och tänk, vilket skönt ämne att börja skolåret med! Vettig lärare, kan man konstatera!

Och själva gick vi vidare på promenaden med lätta steg och kände att kära är vi faktiskt fortfarande sedan den 20 april 1963.

Skördetid

Dessa dagar av hög klar luft, sol och blå himmel, städar jag och skördar i trädgården. Detta är verkligen en "carpe diem"-tid. Så njutningsfullt! Det lockar lite att plocka fram akvarellfärger och block och föreviga dessa stunder på det sättet. Men det går fortare med kameran. Så jag gjorde ett stilleben på min fina bänk runt stammen på den stora boken. Där har jag suttit på min dyna och bundit kryddbuketter till torkning, dragon, mynta, citronmeliss, och rensat ut de sista ruccolabladen.



Det blev så fint i kryddlandet, med de växter som ska övervintra, salvia, gräslök, dragon, citronmeliss, persilja....

....och till våren blir det plats för nya ettåringar.

I morse vaknade jag till några visdomsord i radion. Det var Sören Olsson (en av författarna till Sune- och Bert-böckerna) som gav oss tankar för dagen. Jag hörde inte hela, men det handlade tydligen om vikten av att tänka självständigt och ta ställning till livsfrågorna utifrån mina egna genuina övervägningar och känslor. Jag skrev ner hans avslutningsord:

"Om jag inte litar på min egen intelligens, vem är det då som väljer mitt liv?"

Heja Mona...

... och vi alla som gillar henne!


Igår åkte vi in till stan för att lyssna på Mona Sahlin och hennes "stödtrupp", gamle boråsaren Ingvar Carlsson. Solen sken, massor med folk som lyssnade och applåderna var många och långa. Ingvar började. Med humor och värme berättade han om Monas erfarenhet och kunnighet efter många år i regeringsarbete på olika poster. Han bemötte hennes häcklare, som menar att Mona ingenting kan, och jämförde med Fredrik Reinfeldts erfarenheter när han tog över som statsminister. "När Mona arbetade hårt i regeringen för att klara krisen i början av 90-talet, var Reinfeldt förvisad till skamvrån av Bildt", sa Ingvar. Sedan bannade han sina gamla kollegor i partiet, som mitt under valrörelsen pratar skit om Mona och partiledningen. Men Ingvar ställer upp, som den genomärlige kille han är. Han fick t.o.m. beröm på ledarsidan i BT idag och det vill inte säga lite.

Men Mona då? Jo, hon höll verkligen ett ideologiskt tal och visade på att skillnaderna mellan de båda regeringsalternativen verkligen är mycket större än vad många - inte minst bland media - vill göra gällande. Det är inte kronor och procent hit eller dit som är det viktiga, det är hur kronor och procent används, och där finns stora skillnader. När Mona och de rödgröna vill att pensionärer och löntagare ska betala lika skatt för lika inkomst, så är det en princip, alla ska behandlas lika. Att det finns miljonärer även bland pensionärer spelar ingen roll, dom ska betala lika skatt som andra miljonärer. Så här var det på område efter område. Den som lyssnar och tänker efter och tar reda på, inser att det finns skillnader.

Fredrik Reinfeldt brukar använda ett uttryck om de människor som i första hand ska få skattesänkningar - "samhällsbärarna". Med det menar han t.ex. sjuksköterskor och poliser. Mona höll med om att dessa människor verkligen bär upp samhället och förtjänar uppmuntran (mina ord). Men även polisen och sjuksköterskan kan bli sjuka eller drabbas av funktionshinder, liksom vem som helst av oss. Då måste vi andra kunna bära dem och därför måste vi fördela resurserna så att vi alla gemensamt blir samhällsbärare på olika sätt.

Jag kan inte räkna upp alla exempel, som Mona tog upp, men hon förklarade sin ideologi och politik med ett klassiskt slagord: av var och en efter förmåga till var och en efter behov. Organiserar vi samhället efter den principen, så får vi det solidariska och trygga samhälle, som vi alla är förtjänta av.
Tack Mona för ditt inspirerande tal!

Sommarens sista suck eller höstens första andetag?

Solen har kommit tillbaka efter flera veckor med regn och blåst. Med solen följer en annan luft. Idag, första september, vaknar vi efter en kylig natt med månsken och stjärnor, till en morgon med dimmor över sjön, dimmor som solen snart bryter igenom, för att nu mitt på dagen stråla på en klarblå himmel. Sjön ligger lika blå och spegelblank. Det är helt enkelt underbart.
Denna övergång från sommar till höst är både en lustfylld och lite vemodig tid på året. Temperaturen är de mest påtagliga hösttecknet. Många växter är också överblommade och hänger sorgsen med sina fröställningar efter allt regnande. Men träden är fortfarande gröna och sensommarens blommor står fortfarande delvis i knopp, höstastrar, flox och mina fina doftliljor, som började slå ut så sent som den gångna helgen.


Och så är det ju också skördetid. Tomaterna tog ovanligt lång tid på sig i år, efter en sen vår och lite sol i augusti, men nu rodnar de så vackert.


Det blev till och med lite bönor till slut. De ska sprödkokas al dente och serveras med rört smör, alldeles färska. Det vattnas i munnen vid den tanken.


Samtidigt som jag njuter av åsynen av naturen och min rika trädgård lyssnar jag på radion. Programmet Tendens i P1 har denna vecka ett tema som handlar om synen på arbete. Varje dag har några kloka människor diskuterat alternativ till den arbetslinje, som alla partier anslutit sig till i valrörelsen. Denna kapitalistiska inställning handlar bara om lönearbete. Man kan tro att alla bekänner sig till Bibeln - "Den som inte arbetar, skall inte heller äta". Men i Tendens har man visat att det visst går att leva i ett rikt samhälle utan att vi arbetar ihjäl oss. Då menar jag inte bara rikt i pengahänseende. Det finns så många andra värden i livet som går förlorade om vi bara strävar efter att konsumera. Dessutom försvinner många arbeten i maskiners och datorers tidevarv. Även i högkonjunkturer går folk arbetslösa och känner sig värdelösa, eftersom moralisterna bland politiker talar om vanliga människor eller verklighetens folk som är definierade blott och bart genom sitt arbete. "Sådan är kapitalismen..."

Eller som en av väninnorna i boken "Kvinnorummet" förklarar begreppet kapitalism för sin dotter: ""Det är enkelt, den är ett spel, du vet. Första ronden: Folk som är bra på att hugga för sig får mesta kosingen. Andra ronden: De bestämmer spelets regler och utformar dem så att de kan vara säkra på att få behålla den mesta kosingen. Sedan är det riktigt enkelt. De rika håller de fattiga på plats och de rika blir rikare och de fattiga blir fattigare. Jag har till och med spelat det här spelet på ett eller annat ställe."

Det blir svårt att välja etikett för det här inlägget. Det får bli flera stycken.

Hjo

Efter vistelsen i Varnhem, tog vi oss till Hjo för en extra semesterdag, när vi ändå var ute och åkte. Dessutom ville vi fira vår bröllopsdag. Vi har nu varit gifta i fyrtiosex år! Kan man tänka sig. Vi kom till Hjo tidig lördag eftermiddag och tog in på vandrarhem. Sedan tog vi en liten tur på stan och hittade denna underbara skulptur med en rund form (jordklot?) omgivet av en liten bänk att sitta på och ett träd planterat bredvid. Men det finaste av alltihop var texten på sockeln:
"Att plantera ett träd
Att plocka ett äpple
Att vakna tidigt
...säga Godmorgon liv!"


På kvällen hade vi bokat bord på en restaurang i hamnen med utsikt över vattnet. Vi beställde fiskspett med saffransaioli, fräscha grönsaker och fantastiskt goda små färskpotatis. Ett svalt Loirevin ackompanjerade det hela och sedan åt vi italiensk maräng med färsk frukt. En mysig kväll.


Och jag hittade en bild till på Birger Jarl. Det är inledningsscenen, där jarlen busar med sina barnbarn och berättar om gamla tider.

Varnhem och Birger Jarl

I Varnhems klosterkyrka ligger Birger Jarl begraven. Birger Jarl som bl.a. anses som Svea rikes grundare. Därom tvistar de lärde. Men tillräckligt betydelsefull var han för att det ska finnas anledning att fira denne märklige man, när det nu har gått 800 år sedan han dog. I Varnhem sätter man upp en teaterföreställning om Birger i ett tält i trädgården utanför kyrkan. Premiären av denna föreställning fick vi tillfälle att övervara i fredags, tack vare att titelrollen spelas av en systerson till maken, Christer Arvidsson, en av de två professionella skådespelare som deltog i uppsättningen. Resten av ensembeln bestod av amatörer från Varnhem med omnejd.

Vi såg föreställningen tillsammans med Christers föräldrar, makens syster Nora och hennes man Arne Arvidsson. Det var en lustfylld upplevelse mycket tack var Christers fina tolkning av Jarlen, som var på scen hela tiden under den 1½ timme långa föreställningen. Men även alla andra gjorde en storartat insats, inte minst de barn och musiker som deltog. Musikerna var en professionell grupp, Ambrosia, som specialiserat sig på medeltida musik.

Den som har möjlighet att ta sig till Varnhem och bevista denna föreställning, kommer inte att bli besviken. Jag tänkte scanna programmet, men det får vänta tills jag kommer inte till stan igen, eftersom jag inte har någon scanner här ute i stugan. Till dess får ni hålla tillgodo med några bilder jag själv tog, dock ingen tydlig på jarlen. Men, som sagt det kommer så småningom.

Bröllopet mellan Birgers dotter Rikissa och prins Håkon av Norge

Slutscenen, där Birger dör i kretsen av sina närmaste.

Vid efterfesten, som vi blev inbjudna till spelade gruppen Ambrosia...

.... och huvudrollsinnehavaren Christer och hans föräldrar hade mycket att prata om.

Fortsättning följer.

Sommarprat

Så har då sista sommarprataren för året gjort sitt. Niklas Rådström var sist ut. Fram till idag på förmiddagen hade jag gjort en lista på de tre sommarpratare, som jag tycker har varit bäst i år. Jag tänkte presentera dom på bloggen, men avvaktade sista programmet och därför blev det fyra istället för tre.

Jag har inte hört alla programmen, det ska erkännas, men ganska många. Några har varit erbarmligt dåliga, dom nämner jag inte. Men några har varit strålande. Min topp-4 lista ser ut så här. Jag börjar nerifrån.

4. TOMMY KÖRBERG
Hade mycket att berätta. Många dråpliga historier, berättade med humor och stor självironi. Inte rädd för att driva med sig själv. Men också allvar om svåra saker i livet. Dessutom spelade han bra musik.

3. MATS SUNDIN
Till skillnad från flera andra idrottsmänniskor lyckades Mats förmedla något annat än bara träning, tävling och resultatuppräkning. Hans skildring av resorna till mormor och morfar i Tornedalen på somrarna innehöll mycket värme och fina miljöbeskrivningar. Han vågade också tala om sina tillkortakommanden inom idrotten och känslorna som rider en när motgångarna kommer. En mjuk, känslosam själ i en machokropp.

2. NIKLAS RÅDSTRÖM
Författare är nästan alltid bra sommarpratare. De äger språket - viktigt i radion. Niklas Rådström hade gett sig på det svåra (eller lätta?) ämnet "Livets mening". Han hade inte kommit på något annat när producenten bett om det. Men det blev så bra!Niklas är en fantastisk miljöbeskrivare. Finstämda naturskildringar från Öland, från Stockholm och bäst av allt - hans berättelse om när han upptäckte stjärnorna!

1. ANNA ODELL
Den absoluta ettan. Äntligen fick man höra hennes egen version av vad som hände med hennes konstverk och hennes intention med detsamma. Också hon med ett rikt språk, begåvat och känslomässigt framfört som fick hennes belackare att framstå som fantasilösa, korttänkta och känslokalla. Och detta utan att på något sätt förhäva sig.Hon beskrev vanmakten hos de människor, som tvingas till underkastelse på grund av sjukdom och sorg, vilket hon ville förmedla genom sin konst. Jag tänkte att om hon valt att skriva en bok om detta, hade hon blivit bortglömd, väldigt få vill läsa om sådant. Men genom sitt modiga "tilltag" blev hon en väckarklocka för oss andra "dönickar". Jag är glad att hon fick förtroendet att göra sommarprogrammet - enligt mitt tycke bäst av alla.