Gäster i stugan

Livet är härligt i stugan nu. Det är så mycket liv överallt både bland växter, djur och människor. Dagarna är långa och nätterna är ljusa och vi har haft varmt och skönt länge nu. Vi får vattna en del, men vi har ju sjön att tillgå för både oss och växterna. Vattnet är nu badvänligt varmt, det är skönt att få simma ut en bit, inte bara ta ett snabbdopp från bryggstegen.

Vid sådana tillfällen är det lätt att få lust att samla några vänner och umgås, äta god mat och bada bastu. Det gjorde vi igår och det blev en riktigt skön eftermiddag och kväll. De allra flesta av våra vänner gillar att bada bastu, och de som är nya bekantskaper och inte så vana brukar snabbt anpassa sig till dessa vanor. Det är ett otvunget och mysigt sätt att umgås på och härligt när man nu kan sitta ute i det gröna. En nykomling i gänget hade vi igår och dessutom från Italien. Inga problem för honom att ta till sig vanorna.

Så förflöt eftermiddag och kväll under många skratt och inspirerande tankar och lite tafatta försök av några av oss att pröva italienska. Maken hade rökt en laxsida och med lite annat smått och gott blev det en riktig sommarmåltid. När vi vinkade iväg gästerna bortåt midnatt, var det fortfarande ganska ljust. Ja, det var en riktigt härlig kväll. Jag tog en bild på våra gäster i väntan på desserten, därav det tomma bordet. Nog ser man på dem att de trivs hos oss. Och utan trevliga gäster blir det ingen fest! Så ett tack till er fyra, som gjorde vår dag så fin!

Kära släkten

 
 
Den vackra blomman nedan är en present från den lika vackra tjejen till höger. Jag fick blomman av henne, när hon och hennes bror besökte oss i stugan i förrgår. Att de var här är ett resultat av mina aktiviteter på sociala medier på nätet.

Blomman heter 12-gudablomma. Ett fantastiskt namn på en växt. Jag har inte tidigare träffat på en sådan. Inte ens hört talas om. Tjejen heter Inger och hennes bror heter Jerker. Dem hade jag hört talas om, men inte tidigare träffat. De är kusiner till maken. De tre kusinerna har inte setts sedan de var barn och inte ens då vid särskilt många tillfällen.

I december 2010 skrev jag ett blogginlägg i min serie "Urmödrarna". Inlägget handlade om makens mormor Maria Andersson f. Naisuk från Piilijärvi by söder om Svappavaara i Kiruna kommun. Jerker hade råka läsa inlägget, när han sökte på nätet efter sin mormor. Han berättade det för Inger, som sedan tog kontakt med mig. Det hade då gått ett tag sedan jag skrev inlägget om Kartanon-Marja och jag brukar inte titta tillbaka så långt om jag fått några kommentarer. Det förstod en av Ingers döttrar, som i sin tur gjorde en kommentar på mitt senaste inlägg för tillfället. Då mejlade jag till Inger och sedan blev vi vänner på Face Book och nu har hon varit här tillsammans med sin bror, som bor i Borås av alla ställen!

Det blev en oförglömlig eftermiddag. Vi hade så mycket att prata om, timmarna gick fort. Nu har vi bestämt att vi ska försöka träffas hemma hos Inger nästa gång vi kommer till Stockholm. Hon bor i Riala  och man kan åka buss dit från stan. Och Jerker bor ju här i Borås, så det är ju inte så lång väg!

 

Det är så mycket snack nu för tiden om det meningsfulla eller meninglösa med att vara med på Face Book. Inger och jag är i alla fall överens om att det är en välsignelse med sociala medier. Hur hade vi annars kunnat mötas!

 

Fina fisken

Vilken tur att vi har ett så fint Coop Forum i Borås. Och vilken tur att vi har en sådan fiskhandlare som Henrik. För oss fiskälskare är det väldigt viktigt att vi kan få färsk fisk till rimliga priser och med god kvalitet. Henrik är en sådan fiskhandlare. Han säljer garanterat "lovlig" fisk. Det vill säga sådan fisk som inte riskerar att utrotas av rovfiskare. Dessutom är Henrik kock. Han kan skapa fantastiska matverk av sina fiskar och andra ingredienser. Den här helgen har han verkligen gett uttryck för sin skaparådra inför grillsäsongen. Han fixar till diverse skapelser med fisk och tillbehör, färdiga att lägga på grillen eller stoppa in i ugnen. Vi har flera gången provat hans innovationer med olika fisksorter med tillbehör. De ser ut som bakelser, men består av fiskfiléer med fyllningar. Sätt i en form i ugnen, slå på lite vitt vin och fiskfond och du får en jättegod middag utan ansträngning.

Nu har Henrik fixat lite extra för grillen, t.ex. dessa fina svanar fyllda med  grillspett med fisk förstås, marinerade musslor och annat gott. Henrik har lovat att dessa delikatesser ska finnas hela sommaren. Det är bara att smaka och pröva!

Och här står Henrik och hans nya medhjälpare Kim, som är lika entusiastisk för jobbet som fiskhandlare på Coop Forum i Borås. Kom och testa vettja!

Gökotta

Det har gått en dryg vecka sedan vi var i Malmö och firade vår sedvanliga gökotta. Sedan dess har vi flyttat ut till stugan och funnit att det finns så mycket att ställa i ordning den här ovanligt sena våren. Därför har det inte blivit så mycket bloggande. Men några rader om årets gökotta vill jag i alla fall förmedla. Vi anlände till Malmö på fredagseftermiddagen och tog oss så sakteliga genom festivalglammande gator till vännerna, som bor i centrala Malmö. Eurovisionsschlagern satte sannerligen sin prägel på staden.

Väl framme hos Gugge och Lasse förenades vi med det andra vänparet, Georg och Sonja, som vi inte träffat sedan vi hade gökotta hos dem förra året. Det blir alltid så mycket att prata om, så det blev inte alltför tidigt sänggående, trots att vi skulle upp tidigt nästa morgon.

Men vi var ändå redo att ge oss iväg klockan åtta på lördagsmorgonen. Festivalfirarna hade inte vaknat, så det var lugnt och skönt på gatorna, när vi tågade iväg med ryggsäckar och dramaten fullpackade med mat och dryck. Värdinnan hade valt Pildammsparken till plats för firandet detta år.

Pildammsparken är en stor park med mycket vatten och lummigt och grönt. Gugge hade utsett platsen, där vi skulle intaga vår måltid - Arenateatern, där vi kunde sitta på bänkar och samtidigt ha fin utsikt. Vi hade väl inte räknat med någon underhållning en tidig lördagsmorgon, men det visade sig att platsen var vald av ett antal elitmotionärer, som hoppade upp och ner i trapporna, gymnastiserade på den runda plattan i mitten och till och med satte igång en boxningsmatch.

Trots all rörelse, var det ändå fridfullt och mysigt som vanligt. God mat, som aldrig går åt helt och hållet, öl och snaps att dricka och livliga samtal att underhålla oss med.

En annan god sak med Pildammsparken är att den ligger på gångavstånd från Gugges och Lasses koloni, med dess mysiga stuga. Efter avslutad måltid travade vi alltså dit och bjöds på kaffe och tårta.

Det blev en härlig dag. Värmen hade kommit till Skåne och naturen prunkade mer än den gjorde när i Borås, när vi for hemifrån. Bilderna på blommorna tog jag i koloniträdgården. Blomningen hade kommit betydligt längre än hemma hos oss.

Vi stannade i Malmö till måndagen. När vi kom hem till Borås kunde vi konstaterat att värmen hade satt fart på växtligheten även hos oss. Och nu har vi ägnat den dryga vecka som gått sedan gökottan till att flytta ut till stugan och ta itu med det försenade trädgårdsarbetet. Mer om det nästa gång.

Så var det bilderna. Jag hade lovat vännerna att visa dem innan publicering, vilket jag glömt. När jag lagt ut bilderna kom jag på detta och försökte ta bort dem igen, men fixar inte detta. Jag hoppas att mina vänner förlåter mig och kanske till och med gillar det de ser.

Tack kära vänner för en mysig helg!

Blåbärskris

Ser ni vad det här är? Det är något som nu skulle vara fullt av små ljusgröna blad och stjälkar och snart små rosa klockformade blommor, som skulle locka humlor och bin.

Vi har en riktig skogstomt, en stenig och mossrik tomt som öppnar sig mot sjön med granskog på båda sidor. Inte lättodlat precis, men charmigt. Vi tar det som det är och har accepterat att vi inte kan odla som i en vanlig trädgård. Att våra gräsmatteplättar blir invaderade av mossan - den är ju mjuk att gå på. Att grönsaksodlingar får sträcka sig till potatis och kryddor på några plättar mellan stenarna. Att försök med mer känsliga perenner och buskar misslyckas. Allt detta har vi accepterat och trivs med.

Och så har vi ju något som inte alla har i trädgårdar. Vi har skogshallon på tomten, vi har smultron och vi har blåbär. Åtminstone en tredjedel av tomten är täckt av blåbärsris. Det är en lycka att gå ner i slänten mot sjön en solig sommarmorgon och plocka blåbär till frukostfilen. Och vilka sommarminnen vi har vid jul, när vi tar fram den lagrade hallonlikören.

Men detta år blir det inga blåbär. Det har varit en hård vinter för de stackars plantorna. Kallt tidigt och alltför lite av den skyddande snön. Den hårda tjälen har gått vildsint fram. Bara några små ynkliga tuvor har fått behålla sin gröna färg. Det är för sorgligt. Men det är naturens gång och det får vi leva med. Undrar bara om det återhämtar sig till nästa år.

Men kanske jag tar det med ro och inte klagar om det blir mer snö nästa vinter.

Bara ett majregn

Det regnar. Det är bra. Det har varit torrt ganska länge. Och det är varmt i luften. Växtligheten tar fart.

Det är något särskilt med majregn. Det har jag tyckt ända sedan jag var barn och läste en historia i min morfars upplaga av Folkskolans läsebok. Berättelsen hade rubriken just "Bara ett majregn". Det handlade om kungen Karl XI, kallad "Gråkappan", eftersom han lär ha haft för vana att rida omkring i sitt rike inkognito. En dag i maj red han utefter en landsväg genom en by. En liten gumma stod vid vägkanten och neg för den ridande herrn.

Kungen stannade till och fattade tycke för den, som han förmodade fattiga gumman. "Nå, kära mor", sa kungen, "är det något jag kan bistå er med, något ni behöver?"

"Snälla herrn", sa gumman. Vår Herre har sett till att jag har det jag behöver. Det enda jag önskar är bara ett majregn."

Jag tycker den historien är så fin. Idag fick vi ett ljumt fallande majregn. Så livgivande inte bara för växterna utan även för oss människor. Jag tog ett par bilder. Inga märkliga sådana, men vi grävde om rabatten bakom växthuset. Maken höll ut lite längre än jag och blev blöt. Men vi har ju en bastu att torka kläder i. Och jag gick ut på trappen framför altanen och tog en blöt bild.

Nu är det kväll. Det har slutat att regna. Det är fortfarande varmt i luften. Fåglarna flockas runt matningen, många fler än på vintern. Trastarna spelar, vi har ätit middag på altanen och allt är bara fint. Tänk så mycket det betyder "bara ett majregn".

Vilken härlig kväll!

Vi hade säsongsavslutning med kören ikväll. Konsert på Hemgården. Smått gemytligt och intimt, lite annat stuk än när vi har konsert i kyrkan. Nu sjöng vi mera avspänt, liksom på skoj. Visst, det är en mer svårsjungen lokal och det klingar inte lika rent och klart, svårare att komma upp i höjderna för sopranstämman - i alla fall för mig. Men det var så roligt att sjunga och det gick så bra. Repetitionen var bedrövlig. Men det är konstigt, man skärper till sig ännu mer då, när det blir allvar.

Maken satt bland publiken och när vi avslutat och tackat vår körledare med blommor och blader och kramat om varandra och "vi ses till hösten" osv, tänkte jag att det var dags att gå hem, trött i fötterna som jag var. Men ute var det varmt som en högsommarkväll och maken hade tänkt annorlunda. Det var dags för en öl på kafé Viskan. Det läskade gott i strupen efter allt sjungande.

Sen gick vi hem, fortfarande lika varmt, fast klockan var nio på kvällen. Men vi har ju en balkong. Och vi har ju varit i Tyskland och handlat. Så det blev en timme till utomhus. På vår egen ägandes balkong. Där satt vi med var sitt glas rött, tills skymningen lagt sig och måsarna stod som tysta sílhuetter på grannhusets skorsten. I morgon åker vi till stugan för att fira flygaredagen och metaredagen eller Kristi Himmelsfärd om man nu tror på den historien. Men då ska det bli regn och åska säger SMHI. Men det förmörkar inte denna första riktiga vår- eller rentav sommarkväll!