Min farmor Augusta än en gång

Mitt släktforskarintresse utvecklas allt eftersom jag tränger in i anorna. Jag har ju tidigare skrivit om min farmor under etikett urmödrarna. Där berättade jag att hon blev änka 1918 när min farfar Johan dog i spanska sjukan. Farmor blev ensam med sju barn mellan fjorton år och tre månader. Vad jag inte visste då var att hon dessutom hade haft två dödfödda barn; som nummer tre efter de två första flickorna ett flickebarn och som nummer sex, före min pappa ett gossebarn. Mellan 1904 och 1918, dvs under fjorton år hade hon fött nio barn.

Jag är det fjärde av min farmors barnbarn. Före mig kommer tre flickor, döttrar till min farmors dotter Karin. Den yngsta av dessa tre är en månad äldre än jag och vi gick i samma klass i Örby skola. På bilden, tagen av min farbror Filip, med en lådkamera, ligger jag i min farmors knä med mamma stående bakom. Mamma var tjugotvå år när jag föddes. Farmor var sextiosex - ett år yngre än jag är nu. Jag hittade bilden i ett fotoalbum jag fick som barn.

En annan bild som jag hittat i gömmorna är den enda jag vet som visar min far som barn, utom något skolkort. Fotografen, som är okänd för mig, har radat upp farmors fem söner. Fr.v. den äldste, Arvid, som har kostym och slips och tydligen anses som vuxen, därefter Erik, Karl - min pappa - och minstingen Filip och den näst yngste Eskil. Jag tror att bilden måste vara tagen någon gång i början av 1920-talet. Min pappa som var född 1912, ser ut att vara i 11-12-årsåldern.
Vad jag kommer ihåg är att farmor verkade vara stolt över sina pojkar, som redde sig bra i livet. Och de var alla fästa vid henne. Jag minns bara en gång som jag såg min pappa gråta öppet och det var när farmor dog 1958.
Som vanligt kan man klick på bilderna och få en bättre förstoring.

Att se på teater när man inte ser

Här sitter ett gäng glada människor parkerade på de två första raderna framför stora scenen på Borås Stadsteater. Det de har gemensamt att de är synskadade eller ledsagare till synskadade. Eftersom jag av en särskild anledning har varit stödjande medlem i SRF (Synskadades Riksförbund) i många år brukar jag följa med på dessa föreställningar, där man erbjuder s.k. syntolkning.

Syntolkning går till så att den synskadade får ett par hörlurar anslutna till en ljudanläggning. Tolken sitter uppe på läktare och berättar i mikrofon vad som utspelar sig på scenen när skådespelarna inte har några repliker.

Men detta är inte allt. Bilderna vid det här inlägget är tagna före föreställningens början. Vi som deltar i syntolkningsföreställningen samlas en timme innan starten. Då går tolken igenom scenografin och lite om handlingen i stort. Deltagarna får också prova lurarna. Och det roligaste - skådespelarna, så många som hinner, kommer in och presenterar sig och sin roll. Den synskadade publiken får då lära känna skådespelarnas röster. De senare berättar också om hur de ser ut smink hår, kostymer osv.
För mig som seende är ju detta också jätteroligt. De fasta skådespelarna på teatern, känner numera igen oss och blir väldigt personliga, vilket också ger en extra dimension till det hela.

Förstora gärna bilden ovan så syns de glada minerna bättre. Tjejen som står bakom bänkraden är tolken, Kristina, f.ö. min bloggarkompis oboyobaghera.


Pjäsen då?! Ja, det var den välkända "En handelsresandes död" av Arthur Miller. Jag tänker inte recensera den här, men så mycket kan jag säga att det är en välspelad föreställning med genomgående fina skådespelarinsatser. Gå gärna in på www.boras.se/kultur/stadsteatern och klicka vidare på repertoarkalendern för att läsa mer om pjäsen.

Jesper Åvall spelar yngste sonen Happy

Catherine Hansson spelar Linda Loman

Fredrik Nilsson gör åter en fantastisk rolltolkning i titelrollen, drömmaren och förloraren

Willy Loman, handelsresande

Gulliga älgtomten

En gång köpte jag denna älgtomte på Hemslöjden i Linköping. Jag gav den till maken för att han är så snäll. Och så tycker jag dom passar så bra ihop.

Adventspyssel och politik

Vi har varit ute i stugan och förberett helgen. Jag gjorde en krans av mossa och hängde på dörren bl.a. Under tiden lyssnade jag på radion och hörde det uppmärksammade inslaget om William, som efter en hjärnhinneinflammation varit halvt sjukskriven eftersom han har ständig huvudvärk och inte kan arbeta hela dagarna. Nu går hans sjukförsäkringsperiod mot sitt slut efter de nya regler, som den här regeringen och deras rikdagsmajoritet har lagstiftat om. William har ett jobb som han gillar, men nu tvingas han gå på jobbsökarkurs på AF för den halva av tiden som han hittills varit sjukskriven. För att få a-kassa under tiden, tvingas han att begära tjänstledighet från ett jobb som han vill ha kvar och komma tillbaka till på heltid, bara han blir bättre, vilket han räknar med att bli. Dessutom finns det inte i sinnevärlden en arbetsgivare som beviljar tjänstledighet för att vara sjuk.
Det är rena snurren! På kvällen hör jag Reinfeldt säga i telefonväkteriet att han har förtroende för folk att dom vill reda ut sitt liv själva och det är därför som dom snävar in sjukpenningsperioderna. Den mannen talar med dubbla tungor. Tro honom inte!!! Han har med sin regering och riksdagledamöter satt sig till förmyndare och talar om för folk, att ni vet inte ert eget bästa. Vart tog alla frihets- och integritetstörstande liberaler vägen? FRA-lagen är en baggis mot förmynderiet mot de sjuka och arbetslösa. Och Kristina Huskors Persson går på som vanligt.
Håhå jaja, här går man och andas begynnande julefrid, och så kan man inte låta bli att engagera sig i orättvisorna och bli upprörd. Men det är svårt att låta bli.

Eken har fallit

Fram tills igår stod en ganska stor ek bakom vår stuga. Den har vuxit sig stor under de dryga femton år som gått sedan vi tog Västra Sävshults strand 1 i besittning. Men nu hade den nått sin gräns. Sedan den var en ganska smal telning hade det hänt en del i ekens omgivning. Granar hade försvunnit runt den, så kronan växte på bredden och stammen drog iväg på höjden. Sedan fick den börja trängas med andra grannar, först en altan och sedan en vedbod. Det verkade inte som om eken brydde sig, för den fortsatte att växa och släppa ner en massa bôss på altanen. Så nu fick den ge sig för motorsågen. Det känns ändå lite konstigt att den är borta, men kvällssolen lär tjusa oss lite bättre på sommarkvällarna och ekorrarna verkar föredra bokollon framför ekollon.

Så farväl, kära ek! Du har flera ättelägg som står lite bättre till. Förresten sparade maken stubben att ha till huggkubbe, så du gör nytta även i fortsättningen.

Mattor, mattor

Vi har varit i Stockholm några dagar. Hälsat på dottern, varit på mysig adventsmiddag med SRF-seniorerna och som vanligt vandrat runt på en utställning. Denna gång på Liljevalchs.
När jag tidigare i höst hörde att Liljevalchs konsthall skulle ha en utställning med Märta Måås-Fjetterströms produktion, tänkte jag direkt att detta vill jag se. Och jag blev inte besviken. Det var ju inte bara Märta det handlade om utan också hennes efterföljare. Några av dem kände jag till tidigare, men jag visste inte att så många av dagens kända konstnärer har låtit sig inspireras av MMF och designat mattor i hennes efterföljd. Där fanns Karin Mamma Andersson och Jochum Nordström, Ernst Billgren och Charlotten Gyllenhammar och många fler.
Jag tycker det är underbart att textil konst och konsthantverk numera uppskattas efter förtjänst. Märta Måås Fjetterström och hennes efterföljare har gjort en stor insats i detta sammanhang och Liljevalchs har bidragit med denna fina utställning.
Tyvärr får man ju inte fotografera sådana här ljuskänsliga verk. Istället för mina egna bilder rekommenderar jag istället Liljevalchs fint upplagda sida om utställningen på http://www.märtaflygerigen.se (jo, det ska vara märta med ä).

Restprodukten.....

.....vid ystning kallas vassla (alt. vassle). Av vasslan kan man baka gott bröd. Det har jag gjort denna förmiddag. Det blev en trave härliga kakor i svärmors tradition och insvepta att svalna i mammas handduk.