Igår kväll var jag på Kulturhuset i Borås och lyssnade till en föreläsning av dokumentärfilmaren Tom Ahland. Det blev en underbar kväll, som skulle kunnat vara hur länge som helst. Egentligen vill inte Tom Ahland kalla sig filmare utan ser sig i första hand som journalist som vill berätta andra människors historier. Han håller aldrig i kameran, det gör hans gode vän och medarbetare sen 40 år tillbaka, Björn Henriksson. Tom säger att det han själv är bra på är att bära utrustning och ställa frågor. Och ställer frågor gör han och folk berättar och det blir fantastiska filmer.
Igår berättade han om sig själv och sitt jobb. Ödmjuk inför de människor han bjuder in i sina filmer. Han åker alltid till jobbet kollektivt och träffar ofta människor på bussen, tunnelbanan, bland uteliggare och kåkfarare. Men också om s.k. kändisar, ja t.o.m har han skildrat kungen och hovet. "Men", säger han, "jag söker helst människor som inte bara vandrat rakt fram i livet, utan som är lite naggade och trasiga i kanterna. Därför skildrar jag Nacka Skoglund istället för Gunnar Nordahl, Cornelis istället för Olle Adolphson och Monica Z istället för Lill-Babs."
Alla har en historia att berätta, det finns hur mycket material som helst. Och många vill berätta, men långt ifrån alla får chansen. Är det månne ett naturligt mänskligt behov att delge omgivningen sina tankar och erfarenheter? Är vi alla någonstans inom oss något av exhibitionister? Min bloggande son skrev något om detta i en kommentar härom dagen. Vi gillar att blogga för att vi vill visa oss och spegla oss.
365 Foton 2024 - Eget 22 Askar (122)
18 timmar sedan
3 kommentarer:
Nu blev jag allt lite avis på dig morsan. Tom Alhands dokumentärer missar jag inte. Hade gärna lyssnat på vad han har att säga.Han har en speciell ton och stämning i sina filmer som jag gillar. Serien om kungahuset var nog den mest knivskarpa kritiken jag har sett mot brackorna. För mig var det stor komik när han skildrade mannen som hade som sitt enda jobb att dra upp alla klockor på Stockholms slott. Han visade verkligen hur löjeväckande företeelsen monarki är.
/Daniel
För att inte tala om den livréklädde herre som går och sopar upp hästskit!
Skämt åsido, det var en helt fantastisk kväll. Jag har faktiskt skrivit ett mail till Tom Ahland och tackat.
Nu har jag fått svar på mitt lilla tackbrev till Tom Ahland. Han verkar ha blivit glad för hälsningen, säger sig inte vara van att framträda så här offentligt, utan pratar mest för journalister och studenter.
Daniel, jag kopierade din kommentar och bifogade den i mitt nya mail till honom.
Skicka en kommentar