Vi pratade lite med Rebwar, som berättade att han hade haft kunder ända från både Jönköping och Göteborg.
Första gången vi var där råkade vara på makens riktiga årsdag. När vi satt till bords på kvällen, pratade vi om den nya delikatessen, och uttryckte förhoppningar om att Coops kunder skulle uppskatta detta, så att Rebwar stannade kvar. "Men", sa maken, "det är ju så många penionärer som handlar på Coop, och dom brukar ju inte vara så pigga på ny ovanlig mat!" "Jaha", säger jag, "och vem sitter mitt emot mig vid bordet, månne? Är det inte en som idag har varit pensionär i tio år?!"
Vi skrattade hjärtligt båda två. Fortfarande är det lite svårt att identifiera sig i penionärsrollen. Eller är vi behäftade med fördomar om vår egen grupp? Det är ju faktiskt inte längre som på morfars tid!
4 kommentarer:
Du har rätt. Man räknar sig inte som pensionär på det viset. Och att din gubbe är 75 det kan man inte riktigt ta in. Men vi kunde inte ta in att han var nästan 30! och gubbe tyckte i alla fall jag när ni två träffades. Han var barnslig redan på den tiden. Och rolig. Men gubbe har han alltid varit.
Jag läste nyss upp din kommentar för gubben. Han verkade uppskatta den.
En sak som jag har reflekterat över i mitt jobb sedan 40-talisterna började gå i pension är att vi har betydligt fler larm idag jämfört med tio år sedan. Men jag upplever inte att folk är sjukare, snarare tvärtom. Vad kan detta bero på? Våra kunder är ju till största delen pensionärer.
Hej, jag hoppas att du inte blir allt för arg om jag lånar din bild från Olivetti till min egen blogg??
Du hade en så fin bild oh jag glömde själv fota när jag var där.
Om det inte är ok, så lämna en kommentar i min blogg så tar jag bort den.
Tack!
\majja
Skicka en kommentar