Så fick han då till slut Nobelpriset i litteratur, Tomas Tranströmer! Så länge tippad och otippad eftersom han är svensk. Men väl värd priset många gånger om! Vi satt i bilen och lyssnade till radion när beskedet kom kl. 13.00, som seden är. När vi kom hem tog jag fram min samlingsvolym dikter av Tranströmer och slog upp en sida på måfå. Den första dikt som mina ögon föll på blev nedanstående, som passar mig precis i dessa dagar, när jag är sysselsatt med att rota bland gamla fotografier:
MINNENA SER MIG
En junimorgon då det är för tidigt
att vakna men för sent att somna om.
Jag måste ut i grönskan som är fullsatt
av minnen, och de följer mig med blicken.
De syns inte, de smälter helt ihop
med bakgrunden, perfekta kameleonter.
De är så nära att jag hör dem andas
fast fågelsången är bedövande.
365 Foton 2024 - 114 Hårresande (305)
16 timmar sedan
2 kommentarer:
Jag startat en egen insamling till hjärtebarnen-De brn som föds med hjärtfel.Kika min blogg så ser du hur man går tillväga. Gäller bara 30:- många bäckar små och jag vill att min länklista skall bli låååång på de som skänt dessa ynka kronor!
Jag säger som många andra - äntligen. En del säger, vem är Tomas Tranströmer. Poesi är inte så bekant för den stora massan - tror jag.
Den är fin dikten du citerat.
Är kommer en som jag också gillar:
Inom mig bär jag mina tidigare ansikten,
som ett träd har sin årsringar.
Det är summan av dem som är jag.
Spegeln ser bara mitt senaste ansikte.
Jag känner av alla mina tidigare.
Ha en bra kväll.
Kram Viola
Skicka en kommentar