Så nu har det varit premiär på skådespelet i Komstad. Förväntningarna var ganska stora, i alla fall hos oss, som har både son och sonson i ensemblen. Riktigt objektiv är väl kanske i så lätt att vara i den situationen, men jag måste ändå säga att jag är riktigt imponerad. Och vädret var vackert, det är nog en förutsättning för att det ska bli riktigt lyckat.
Det hela började med att publiken samlades framför Gästgiveriet, där de båda luffarna dyker upp, törstiga som de är. Luffarna blir sedan guider genom skådespelet och visar vägen till de olika scenerierna.
Föreställningen ger inblick i händelser i Komstads historia. Komstad är en mycket gammal och förr betydande ort i nuvarande Sävsjö kommun. Här fanns tingshus, kvarn, såg, affär och värdshus och var något av en centralort i bygden. När järnvägen - Södra stambanan - anlades kom Sävsjö att bli samhället som tog över och Komstad blev som vilken bondby som helst, men sågen och kvarnen finns fortfarande kvar och affären har blivit kafé.
Första anhalten efter värdshuset är fängelset. Här finns ett gäng fångar i bojor, som jobbar under överinseende av fångvaktare Adrian Låsbom. Fångarna visar sig kunna sjunga enastående bra, vilket förklaras av att alla fångar bildar manskören Pinutas. De stämde upp Birger Sjöbergs "Släpp fångarna loss, det är vår!" med bravur, till fångvaktarens, Adrian Låsbom, förtret. Sedan får fångvaktaren mer att göra, när kronolänsman kommer dragande med en tillfångatagen dubbelmördare som kallas Farao. Denne man finns i Komstads historia. Han dömdes att avrättas efter att ha dödat två personer genom arsenikförgiftning.
Fångvaktaren tar Farao till tingshuset och uppmanar publiken att följa med. De båda hamnar åter på värdshuset, där fyra gubbar sitter och dividerar och prästen kommer och bannar dem för deras syndiga leverne, medan en kvinna med vacker röst sjunger "Där rosor aldrig dör". Sedan visar det sig att övriga gäster på Värdshuset också är en kör, "Den röda kören". Körerna dyker sedan upp i olika scener och de är en stor tillgång i skådespelet.
Så fortsätter vandringen under luffarnas ledning. De tar oss med förbi sågen och kvarnen, där de passar på att sjunga en egen variant av Elektricitetsvisan. Vidare till kaféet, där vi blir bjudna på kaffe, till smedjan, där en gumma får hjälp med utdragning av en värkande tand och vi får träffa berättare, som förtäljer händelser ut Komstads historia.
Efter att ha vinkat av bygdens store son, Jonas Brunk, på hans färd till Amerika i en båt över Atlanten (i det här fallet fick dammen ovanför sågen illustrera detta) samlades vi så på ängen, som slogs med lie. I sluttningen ovanför ängen samlades alla medverkande och avslutade det hela med underbar sång från båda körerna.
Den här föreställningen av vandrande skådespel var en riktig helhetsupplevelse. Jag blev imponerad av sättet att binda samman de olika scenerna. Det väckte nyfikenhet och överraskningarna kom slag i slag. Ett trevligt sätt att engagera även publiken, med skådespelare och sångare så nära inpå. Och en rolig lektion i bygdehistoria. De vackra omgivningarna med det finaste man kan tänka om småländsk natur gjorde ju sitt till. Snyggare kulisser får man leta efter.
Det är väl värt att åka några mil för att uppleva allt detta.
Till slut vill jag upplysa att man kan gå guidade turer i området. Då ringer man 0725240450 eller går in på www.komstadkvarn.se. Information om skådespelet och biljetter kan man söka tel. 0382-14200 månd - fred 8:00, övrig tid: infp@kulturhuset.com
1 kommentar:
Det är en trevlig form att berätta en bygdehistoria.
Jag har varit på något liknande
Vid Krapperups Slott i Skåne.
Nu kan jag inte visa att jag inte är en robot - det är omöjligt att se vad det står.
Ibland kommer inlägget fram trots att jag inte kan se texten.
Ha det brra.
Kram Viola
Skicka en kommentar