Men det finns en hel del som trivs i värmen. Vi har inte mycket rosor på vår karga tomt. Ett par klängrosor bara. Men jag tror att de aldrig blommat lika ymnigt som nu. I våras trodde jag att jag måste ta bort den här röda rosen vid växthuset. Men se så fint den har kommit och klänger högt upp på taket. Det var precis, så här jag tänkte mig att den skulle bli. Ett vackert skuggparti för odlingarna därinne. Det tog några år, men nu är den där.
Röd ros vid växthuset |
Och björnbären, som egentligen inte ska växa alls i den här karga naturen har väl aldrig haft så mycket kart, som verkar hinna mogna. |
Krassekrukorna klarar sig alltid, men är lika fröjdesamma att titta på varje år.
Och jag klagar inte på värmen. Denna sommar kommer att bli oförglömlig, på samma sätt som jag minns 1955 och 1959, när jag var tonåring och häckade på Hanatorps badplats i min ungdoms hemtrakter. Och 1975 i Kalmar, när dottern var nyfödd. På samma sätt tror jag att jag kommer att minnas denna sommar om inte seniliteten sätter in, förstås!
1 kommentar:
Seniliteten satte väl in någon gång efter året jag föddes 1975, för1994 var också en kanonvarm sommar med runt 30 grader i en månad. Mvh dåvarande 19-åring som levde loppan
Skicka en kommentar