Höstgrävning och valångest

De här bilderna tog jag i måndags. Dagen efter valdagen. Underbart strålande septemberväder, som det varit hela veckan och fortfarande är. Lämpligt att ta itu med höstgrävningen och annat plock i trädgården. Jag satt på bänken vid växthusgaveln och tog den här bilden på maken, som sliter med spaden. Fortfarande frodig grönska och solen glittrar i sjön. Rena idyllen.

Men det kan inte hjälpas. Ångesten tar överhanden över idyllen. Ångesten över valresultatet. Visst, det gick ju åt rätt håll vad gäller de så kallade blocken, som jag ser det. Men hur ska vi kunna förverkliga alla goda intentioner om solidaritet och ett jämlikt samhälle, som jag röstat för?

Oron finns ju kvar. Nu pågår förhandlingar. Det låter inte så uppmuntrande än så länge. Hur blev det så här komplicerat? Jag kan inte tolka det på annat sätt än att människor har blivit mer otrygga. Rädda för att bli sjuka, rädda för att inte pensionen ska räcka till, rädda för att en inte har valt rätt skola för sina barn...... Klyftorna i samhället har ju faktiskt ökat.

Jag plockade en bukett blommor av höstperennerna i vår trädgård. Som synes prunkar de ännu i starka färger. Den vill jag skänka till de politiker, som nu har ett svårt arbete framför sig, och som kan släppa på prestige och sårad fåfänga och samlas kring ansträngningar att förverkliga det trygga solidariska samhälle som jag tror att de flesta med mig vill leva i. Måtte det gå vägen.