Men idag, denna strålande novembersöndag med frost på marken, en blek sol och en spegelblank vindstilla sjö, kunde vi äntligen göra oss av med högarna.
Det var ett skönt men svettigt jobb att utföra, så det fick bli rast med bonnöl, som mina småländska söner brukar uttrycka det, i solen på bryggan.
Nu sitter jag på kökssoffan och ser på den falnande rishögen, medan maken tänder bastun och kastrullen med kokande rödbetor puttrar på spisen. Så skönt man kan ha det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar