Det här är min svägerska, Nora. Hon är en av makens storasystrar. Han har några stycken. Småsystrar också för den delen. Nora är den av syskonen som vi träffar oftast av den anledningen att hon inte bor så långt från oss, som de andra. Vi hälsade på Nora och Arne i Linköping i veckan och då passade jag på att intervjua henne om mormodern, Kartano-Marja, som jag skrev om för ett tag sen.
Nora beskriver sin mormor som en kort och rund gumma med lång svart kjol, som rökte pipa och alltid hade en stickning med sig när hon kom och hälsade på, vilket hon gjorde ganska ofta. Det var inte lika ofta som familjen i Lappeasuando åkte till mormor, men syskonen minns båda det stora pörtet, med öppen spis och en stor vattenreservoar i ena hörnet. Nora minns också sin morfar, som var strängt religiös och anordnade laestadianmöten i hemmet. "Mormor var mer världslig" säger Nora, som också bekräftar att Marja hörde till de mer ansedda kvinnorna i bygden.
Marja tyckte om att skoja med barnbarnen och lurade de små att hon kunde trolla t.ex. Den något underliga sittställningen som Nora demonstrerar på bilden kommer sig av att hon berättar om att ett av mormoderns knep var att låtsas att det ena benet var försvunnet. Det doldes förstås under den långa kjolen.
Jag tyckte om att höra Noras beskrivning av sin mormor. Hon ger en mjukare bild av den något stränga kraftkvinna, som Sara Ranta-Rönnlund beskriver i sina böcker. Jag ser framför mig Kartano-Marja sittande i spiselvrån, sugande på sin pipa och med ena benet uppdraget under den långa svarta kjolen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar