När vi är i Stockholm brukar vi ofta följa någon guidad vandring i olika delar av staden. Den här gången valde vi att följa en visning av Skogskyrkogården, som numera är utnämnd till ett av Sveriges fjorton världsarv.Det blev en upplevelse av både konst, natur och filosofiska tankar under denna promenad som tog ett par timmar. De båda arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerenz (varav Asplund kom att bli den mest kände), hade en mycket genomtänkt både andlig och konkret plan för sin skapelse. De ritade allt från landskapet till stolar i kapellen. Skogskyrkogården skall vara en plats för både levande och döda. Därför är både byggnader och landskap uppbyggda på kontraster mellan ljus och mörker. Det skall inte heller få finns några monument utan alla gravstenar ska vara enhetliga i varje kvarter. Alla skall vara lika inför döden. På samma sätt är begravningsplatsen konfessionslös. De eventuella kristna symboler som finns ska lätt kunna plockas bort vid en icke-kristen begravningsakt.
Jag tilltalas mycket av den jämlikhetstanke som genomsyrar uppbyggnaden av Skogskyrkogården i Stockholm. Att den utsågs till världsarv sades bero på att den var den första begravningsplatsen i sitt slag och kom att bilda modell för flera andra ute i världen. Den besöks också ofta av utländska turister.
Detta är det första kapellet som byggdes på Skogskyrkogården. Det är ritat av Gunnar Asplund och är inspirerats av en tidig studieresa som han gjorde till Italien. Interiören påminner om en miniatyr av Pantheon i Rom, med ett runt rum med endast ljusinsläpp i kupoltaket.
Uppståndelsens kapell skapades av Sigurd Lewerenz och var inspirerat av egyptisk arkitektur. Även här spelar ljusinsläppen stor roll. De höga fönstren ovan är placerade så att ljuset skall falla ner på katafalken vid den tid på dagen man oftast har begravningar.Jag rekommenderar verkligen ett besök på Skogskyrkogården. Läs mera på hemsidan: www.stockholm.se/skogskyrkogarden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar