söndag 26 augusti 2012

Bröllopsdag

Vi firar vår bröllopsdag. Visserligen är den inte förrän i morgon, men vem vill ha fest på en måndag. Så därför tar vi det idag. Det regnade och åskade hela förmiddagen, men nu håller det upp liksom under vårt bastubad i eftermiddag. Riktigt skönt i bastun efter regnandet. Vattnet i sjön hade svalnat till behaglig temperatur. Sen blev det matlagning förstås. Det skulle bli italienskt efter 70-årsfirandet i våras i Chianti. En flaska har vi sparat. Den, vars etikett syns på bilden här bredvid.

Det skulle alltså bli lite italienskt till vår bröllopsmiddag, vad annat? Men det blev färska kronärtskockor till förrätt, med rört smör förstås. Och skockorna var franska - men vadå? Så noga är det väl inte. Men sen - saltimbocca på kalvfilé med egenodlad salvia och parmaskinka. Och risotto med vitt vin och det sista av parmesanosten från Coop i Castellina. Sky av kalvbuljong och marsalavin.

Så var det vinet. Eftersom vi flög till Toscana kunde vi inte ta med så mycket hem. Montalcinovinet hade redan gått åt vid middagen med kär broder och svägerska. Nu skulle vi njuta det lokala vinet från Castellina, där vi höll till under veckan. Vi provade lokala viner i en klassisk lokal med murade valv. Lokal grappa fanns också, inte min första favorit men fin enligt kännarna. Vi tog med oss en riserva hem. Och den var fantastiskt god, mycket bättre än vi kom ihåg från provningen. Kanske hade den legat till sig, kanske var det vår fina stämning, men det spelar ingen roll. Det var fantastiskt gott. Ett vin, som fyllde hela munhålan och gifte sig fint med maten.

Nu ska vi snart avsluta måltiden med kaffe och ett glas Strega - häxlikören. Hur länge vi varit gifta? Fyrtioåtta år! Smaka på den!

lördag 25 augusti 2012

Eva, vem var hon?


Det här är Eva, som konstnären Oskar Korsár (född 1977 i Umeå, bor och verkar i Stockholm) ser henne. Hon ingår i sommarens skulpturbiennal i Borås och är en av mina absoluta favoriter i biennalen. Hon är placerad i Gustav Adolfkyrkans vapenhus och jag önskar att hon finge stanna där. Men det vet jag ingenting om. En del av verken är bara till låns.

Se på Evas ansikte! Så mycket man kan utläsa, eller kanske kan välja att utläsa. Jag ser en allvarlig tonåring, som ännu inte vet, bara anar vad som väntar henne.



I helfigur ser hon ännu sprödare ut. Lång och tanig, stora händer och fötter, men ack så mager. Anorektisk?

Över fötterna slingrar sig ormen. Vem var han egentligen?! Han som förorsakade Eva både lycka och olycka. Lyckan att bli medveten om sig själv och förstå och inse livets villkor och möjligheter. Men också olyckan att vara den som blev utsedd att bära skulden på sina späda axlar.
Hon har redan det förföriska äpplet i sin hand. Ännu har hon inte känt smaken av den goda frukten från kunskapens träd. Men snart ska hon bita i äpplet och bli bannad av Gud, blir utkörd ur Paradiset och för evigt dömd att bli betraktad som synderskan. Allt enligt myten...


Ja, det vill säga i myten som den presenteras i Gamla testamentet och som den judisk-kristna kulturen vilar på. I andra kulturer dyrkas kvinnan som den livgivande urmodern, som inte behöver dölja sin nakenhet bakom några fikonlöv, utan stolt kan visa sin vackra kropp i all dess härlighet. 

I GA-kyrkan har Eva fått stanna i vapenhuset. In i det riktiga paradiset kom hon inte nu heller. Men för mig har hon väckt många tankar om den absurda kvinnosyn, som kyrkans män i århundraden ansett vara normen för kristen kvinnosyn, där hennes motbild, Maria, den orörda, blev idealet. Ett ideal som man varken kan eller vill  leva upp till.... eller...?

söndag 19 augusti 2012

Sensommar och bin


Jag har länge tyckt att mognadens tid, sensommaren, är den bästa tiden på året. Till och med lite bättre än vår och lövsprickning. Nu har vi ett par sådana underbara dagar. 25 grader varmt, ljumma mörka kvällar, sitta ute i lätta kläder, tända ljus i lyktor, gå barfota i daggvått gräs.....

Och blommorna.... Sensommarens blommor, högväxta, praktfulla, mättade färger. De omger oss i våra trädgårdsrum, omsluter, tränger sig på med sina dofter och färger. Och insekterna. Oreganon (bilden ovan) är en veritabel fröjd för bin, humlor, blomflugor och fjärilar. Nu i sensommaren har de fullt upp att samla i ladorna, precis som vi alla varelser. Vi har några ståtliga pärlemorfjärilar här, som dansar bland blommorna och högt upp i de stora träden. Jag tycker det är så skönt att se att vi har riktiga bin här. Jag vet inte om de är vilda eller om det finns några kupor i närheten, men bin kan ju flyga långt, har jag förstått. Jag berättar för maken att min morfar hade bikupor under kriget. Jag minns det inte själv, men det fanns några halmkupor bevarade på vinden i mitt föräldrahem. Maken säger att var det någon som skulle kunna ta hand om bin med varsam hand, så var det Edvin, min lugna, fina, saktmodiga morfar. Och jag håller med.

En del blommor betraktas som ogräs, sprider sig över allt och tar över. Såpnejlikor anses vara en sådan växt. Men jag tycker de är vackra. De ståtar nu vid vår uteplats, lyser i augustidunklet och prålar ihop med luktärtorna, som doftar så underbart. Krassen, en av mina favoritväxter, kan jag bara inte vara utan. Tacksam att odla, kräver ingenting och har nästan fler blommor än blad nu på sensommaren. Jag tar hand om fröna till nästa vår och de kommer att spira lika fint då. Det är lyckan...

Sen kommer allt det andra, flox, höstastrar, sjtärnflockan blommar fortfarande,  kärleksört, rosenskära, ödleörten har inte slagit ut än, har vi tur kan vi njuta av allt detta flera veckor till. Nu sitter vi på vår altan, tänder ljus smuttar på lite gott i glasen. Livet är underbart!

lördag 18 augusti 2012

Borta bra.......



70-årsfirandet har varat länge det här året. Nu var det dotterns tur att gratta sin gamla mor med en utsökt middag helt i min smak. Stiligt skriven meny var det också. Själv hade jag ingen kamera framme, så jag presenterar inga bilder på maten, men mina läsare kanske ändå kan göra sig en föreställning om det hela genom att läsa menyn ovan. Förstora bilden bara.

För övrigt hade vi ett par fina dagar i Stockholm. Lite regn på söndagen hindrade oss inte att ta oss ut på stan. Det blev spårvagnen till Djurgården och besök på Nordiska museet för att titta på bl.a. väv- och skolslöjdsutställningarna.

Dagen efter sken solen. Sara var tvungen att lägga sista handen vid sin c-uppsats och maken och jag tog oss en tur till Djurgården en gång till. Vi ville uppleva gamla minnen från ungdomen, när han fortfarande bodde i Stockholm och vi promenerade utefter Djurgårdsbrunnskanalen. Vi hamnade också på Rosendals trädgård, ett ställe man aldrig kan komma för ofta till.

På kvällen åt vi middag på en fransk restaurang, Bon Bistro, på Renstiernasgatan på Söder. Fantastiskt god mat och mycket prisvärt, kan varmt rekommenderas.


Sedan bar det av till Linköping för att hälsa på makens syster och svåger. Det blev ett par trevliga dagar även där, men det ska jag skriv mer om nästa gång.


Vi tog bussen från Linköping och det började bra, var till och med före tidtabellen i Jönköping. Men sen började eländet. Kilometerlånga köer på grund av asfaltsläggning mellan Jönköping och Ulricehamn gjorde att vi blev en och en halv timme sena till Borås. Så då var man ganska slut, får jag säga. Men igår kom vi ut till stugan och det första jag gjorde, var att plocka solmogna (!) hallon. Kanske är det ändå så att hemma är bäst!

måndag 6 augusti 2012

En tur till Skåne

Vi åkte till Malmö för att hälsa på goda vänner under några dagar. Numera tar vi alltid tåget. Billigt och bra och så blir man inte så trött, som i alla fall jag blir av bilkörning. Praktiskt också på det sättet att snälla Gugge kommer och möter vid Malmö central. Den här gången mellanlandade vi bara i lägenheten vid Triangeln för att ställa av vår packning och sedan bar det ut till kolonin i Ärtholmen (eller Ärtholmen, som det lär heta i Skåne). Gugge och Lasse har en så fin koloni, men jag fick inte med kameran dit förstås. Både stugan och trädgården är nu klar efter omfattande ombyggnad och trädgårdsplanering, vilket tagit några år. Men nu är det så inbjudande och trivsamt, så man vill nästan inte ge sig iväg därifrån.


Dagen efter tog vi en tur till Helsingborg i det vackra vädret. Det är en stad som vi känner ganska väl, jag för min del ända sedan barndomen eftersom mina föräldrar hade vänner där. Men vi har faktiskt aldrig varit på Fredriksdal, varken på teatern eller i trädgårdarna. Det som gjorde starkast intryck på mig var rosenträdgården dit man leddes genom den vackra pergolan med klängrosor av alla tänkbara sorter.

Klängrosor är bland det vackraste jag vet, så det fick bli några bilder på sådana....


...... och så Nils Poppe förstås!



Det vackra vädret höll i sig alla tre dagarna vi var i Malmö och på lördagsförmiddagen tog vi oss ut till Ribersborg för att ta ett dopp i vågorna. Tro det eller ej, det var bara jag som vågade doppa mig! Lite obekkvämt eftersom det var så långgrunt, men blöt blev jag i alla fall! De andra i sällskapet doppade bara fötterna!

Sen tog vi tåget hem till Borås igen efter några mysiga dagar. Tack vännerna för trevlig samvaro, som vanligt

onsdag 1 augusti 2012

Samarbete

Så var då taket på altanen färdigt. Jag tog några bilder, men av någon anledning fick jag inte med målarna, sonhustru Anna och dotter Sara. Men de gjorde minsann sin beskärda del av jobbet. Själv stod jag i  köket tillsammans med sondotter Tilda. Inga bilder på oss heller. Men samarbetade gjorde vi och roligt hade vi!


Tre generationer planerar och taktisnackar....


Sen blir det till att mäta och såga....

och så får Kalle upp och klättra..


och Emil begrundar det hela



Sedan kan en nöjd farmor fotografera resultatet!