lördag 28 februari 2009
Lådmaterial igen
En arbetares liv så fyllt av innehåll
av kamp och glöd och hopp om bättre tider,
så många kämpat för idéers skull
men ändå återstår så många strider.
Du känner nog den atmosfären från
den tid, då själv Du stod på barrikaden
och stred för folkets röda revolution
dock, reformist Du blev och mildare blev tagen.
Ja, många medel finns att nå det målet,
att slåss mot kapital och borgerskap,
må vi förstå att hålla brinnande det bålet
med glöd av frihet, jämlikhet och broderskap.
Vårmorgon!
och ekorrarna flörtar med varandra runt om trädstammarna, (fast jag lyckades bara fånga en av de två, som placerat sig på en fågelholk).
torsdag 26 februari 2009
Mitt rätta jag?
Stycket handlar om en frustrerad kvinna, som känner sig väldigt ensam. Hennes mesta samtalspartner är en vägg. Hon har en jätteträlig karl, som förväntar sig maten på bordet på minuten när han kommer hem, men några andra visioner verkar han inte ha. Inte när det gäller sex heller annat än "ut och in", som hon säger. Hon har också två nyss utflugna barn, som inte heller verkar överdrivet intresserade av sin mamma.
Genom en väninna får hon chans att åka till Grekland, och där blir hon den hon vill vara. Inte ett nytt jag, men hon hittar sitt eget jag, (och sin klitoris!) det som hon var från början - innerst inne.
Det låter lite banalt i en sådan här summarisk sammanfattning, men det var faktiskt en riktigt bra och tänkvärd föreställning. En replik kommer jag ihåg ordagrant: "Jag gör inte det jag vill, utan det jag måste. Och sedan tror jag att det är det jag vill!"
Det tål att tänka på. Vilka självbedrägerier dras jag själv med?
tisdag 24 februari 2009
Bokrean
Här är våra skönlitterära val:
Doris Lessing: Den femte sanningen. Skam till sägandes, som den feminist jag är, har jag inte tidigare läst denna klassiker, men nu ska det bli av.
Bodil Malmsten: Kom och hälsa på mig om tusen år. Detta är en så vacker bok, blå pärmar, litet sidenband som bokmärke, lite av ett dagboksformat. Dessutom är Bodil Malmsten en av mina absoluta favoritförfattare.
Leif G W Persson: Den som dödar draken. Detta är makens val och jag kommer också att läsa den med stor behållning.
Detta är mina val av fackböcker. Jag bläddrade lite i några trädgårdsböcker också, men det var ingenting som var direkt nytt för mig, i alla fall inte vid första ögonkastet. Istället valde jag följande:
Sören Wibeck: JESUS jude, rebell, Gud? Jag lyssnar ofta på radioprogrammet "Människor och tro", där Sören Wibeck medverkar. Han har haft flera program om den historiske Jesus, en person som onekligen fascinerar även en icke-troende. Den här boken kommer jag nog att börja med.
Agneta Hebbe och Kerstin Ek: Ordglädje. Eftersom jag alltid varit och fortfarande är en skrivande människa, inte bara på bloggen, tyckte jag det var kul med en lättsam inspirationsbok. Jag höll också en tjock synonymordbok för 99 kronor i handen, förmodligen hamnar den i korgen nästa gång jag går in i bokhandeln.
Makens fackboksval handlar om mat.
Leif Mannerström: Husmanskonst. Det var egentligen denna bok som var anledningen till att vi gick så tidigt. Vi var rädda att den skulle gå åt snabbt.
Siv och Key L. Nilsson: Italienska inviter. Jag är jätteglad att han hittade denna fina lilla bok. Vi har redan tidigare flera rese-matböcker från Frankrike av detta författarpar. Italien är vårt favorit(mat)land och denna bok kommer att bli en inspirationskälla när vi experimenterar i köket.
"Vår kokbok" kommer till baka i ny upplaga och den kommer vi också att köpa senare för att ersätta vår numera helt sönderlästa första upplaga, som vi härbärgerar i stugan.
Det blir nog en ytterligare en vända till bokhandeln innan rean är slut. Jag känner mig så rik när jag kånkar hem med en kasse nya böcker.
söndag 22 februari 2009
Urmoder 5, del 1
fredag 20 februari 2009
Gästspel
Men det var jobbigt att stiga upp så tidigt på morgonen.
torsdag 19 februari 2009
Värdekonservatism
Ett annat konservativt, sedermera nyliberalt parti i Sverige har numera velat närma sig sina motståndare i politiken genom att tillägna sig motståndarnas honnörsord - "frihet", "arbete åt alla" och just idag "rättvisa". Detta senare lanseras som en nyhet! Man frågar sig om om dom ska börja sjunga Internationalen också - "det dånar uti rättens krater"? Har dom inte arbetat för rättvisa tidigare?
Det känns inte trovärdigt. Nej, som maken sa, när vi diskuterade saken: Dom är bra på att omge sig med reklamstrateger."
P.S. just som jag skulle publicera detta inlägg, hör jag på radion att partisekreterare Schlingman medger att dom faktiskt inte har ägnat sig åt rättvisa tidigare. D.S.
tisdag 17 februari 2009
Vad hände sen?
"Undrar om dom har kvar sina lager."
"Vilka lager?" säger jag, som har lite dåligt minne för vissa saker.
"Ja, du vet dom där som trodde det skulle bli katastrof klockan tolv på nyårsnatten och byggde skyddsrum och la upp förråd för flera år."
"Javisst, ja, det har man inte hört talas om sen."
Sen pratade vi om något annat, men jag har grunnat lite på saken efteråt. Hur kom det sig att en del verkligen på allvar trodde att det skulle bli kärnkraftsolyckor och alla andra möjliga hemskheter bara för att vi bytte datum?
Nu undrar jag om mina bloggläsare har hört något om detta. Meddela mig i så fall!
måndag 16 februari 2009
Gäster från skogen
koll på vilka besökare man haft under tiden man varit borta. Det finns fler varelser än fåglar och ekorrar som gillar vårt ställe, den saken är klar.
Haren har lämnat långa löpspår både på tomten och på sjön.
söndag 15 februari 2009
Skidåkning igen
Så går Helena Johnsson och vinner skidskyttet och fyra svenskar ligger bland de tio bästa i slalomtävlingen! TV:n fortsätter att dra.
Men - solen skiner, temperaturen ligger på -3,8, det verkar vara vindstilla, jag ser vår snö- och istäckta sjö ligga inbjudande för min inre syn. Det kan ingen motstå även om Brolenius ligger två hundradelar från ledning inför andra åket.
Så nu åker vi till Sävshult, maken följer med och vi har batterier i radion!
fredag 13 februari 2009
Hur gör man...
Hoppfullt
Idag är jag tidigt uppe, har satt en deg, så vi ska ha färska frallor till frukost och njuter av den gryende dagen. Mycket tack vare den flyende gårdagens trevliga upplevelse - god mat och intimt samtal på La Copita med min älskade syster. Men det skriver jag inte om, för det har hon tänkt göra på sin blogg.
torsdag 12 februari 2009
Gud bevare oss....
tisdag 10 februari 2009
Ett annat liv
Jag tycker mig ha märkt att ju äldre jag blir ju mer fascineras jag av att läsa biografier, särskilt om och av författare. På senare tid har jag t.ex. läst Per Wästbergs skildring av sin egen barndom, "De hemliga rummen", Rolf Alsings biografi över Göran Thunström, "Prästunge och maskrosboll" och nu senast P O Enqvists självbiografiska roman "Ett annat liv". När jag läser de här biografierna får jag sådan lust att läsa och läsa om tidigare verk av de här författarna och när jag gör det, märker jag att det ofta blir en djupare dimension än när jag läste dem första gången.
I höstas läste jag om Enqvists bok "Musikanternas uttåg", som jag inte läst sedan den kom ut på 70-talet. När jag nu läser "Ett annat liv" förstår jag så mycket mer av "musikanterna" och jag får en stark längtan av att läsa om "Kapten Nemos bibliotek", som jag läste 1992 under en period av stark omvandling i mitt eget liv.
Jag är glad att vi köpt många böcker under vårt liv. Jag vill ha dem tillgängliga i våra egna bokhyllor att kunna ta fram och läsa om efter många år, när jag själv fått nya erfarenheter och perspektiv på livet.
måndag 9 februari 2009
söndag 8 februari 2009
Tankar om en duk
Den här handvävda duken i ull och lin, som jag visar på bilderna, är en av mina finaste textilier. Min mamma fick den av en gammal ingift moster till min pappa. Moster Alma var ungefär jämnårig med min farmor, född i mitten av 1870-talet. Duken gav hon till mamma i slutet av 60-talet strax innan hon dog. Hon var då några år över nittio.
Jag fick sedan duken av mamma för nu ganska många år sedan. Jag brukar ta fram den vid advent och sedan får den ligga på vårt gamla slagbord fram till jul, när jag lägger på en mer "julig" duk.
I år hände det märkliga att jag glömde ta fram duken till advent. Det var inte förrän jag höll på att städa bort julsakerna för året, som, hör och häpna, maken av alla människor plötsligt säger: "Den där duken som du brukar ha framme före jul - har du haft det i år?" Man tror sig känna sin partner utan och innan efter snart fyrtiosex år! Jag har alltid trott att han inte noterar så mycket av vilka dukar eller gardiner jag plockar fram. Jag brukar påpeka det för honom så han inte ska missa det. Men detta var en positiv överraskning. Därför har duken fått komma fram i år också, men nu efter jul. Detta är anledningen till att jag fotade och författade detta blogginlägg.
lördag 7 februari 2009
Föreningsmänniskan
Med åren har medlemsskapen blivit färre. Det senaste uppsagda medlemsskapet är fackföreningen. Jo, jag har varit med i mitt sista fack SFHL (Sveriges Folkhögskolärares Förbund) även efter jag gått i pension, som stödjande medlem. Jag tyckte det var dags att klippa banden nu.
Men fortfarande är jag medlem i åtminstone sex föreningar om jag räknar rätt i hastigheten. Igår kväll var maken och jag på en aktivitet i en förening där vi båda är medlemmar (jag som stödjande) nämligen SRF (Synskadades Riksförbund). Där är vi med i en studiecirkel - vinprovning! Väldigt trivsamt och glatt. Igår provade vi spanska viner.
Jag tror inte att jag kan leva utan att vara med i någon förening. Det är som någon slags trygghet att ha ett sammanhang att förhålla sig till. Nu när jag lämnat facket, börjar det närma sig att gå med i någon pensionärsförening. Riktigt mogen för det känner jag mig inte än, men det kommer...
fredag 6 februari 2009
Hur tänker dom?
Jag röstade på linje 3, dvs nej till kärnkraft i folkomröstningen. Jag har inte ändrat åsikt i den frågan än. Främsta argumentet är förstås frågan om slutförvaring av kärnavfallet. Den frågan är fortfarande inte löst. Och då handlar det inte bara om två, tre generationer. Det handlar om hela mänsklighetens framtid. Jag hörde på radion att det rör sig om ofattbara 100000 år! Det finns fler argument, men jag tycker detta räcker.
Sen finns det en annan aspekt, nämligen den ekonomiska. Det är tydligen ofantligt dyrt att bygga kärnreaktorer. Då säger Fredde och Mådan att dessa kostnader ska inte belasta skattebetalarna. Kraftföretagen ska själva stå för investeringarna. Hoppsan! Var ska företagen hämta pengarna ifrån? Från dom som konsumerar el förstås! Och det gör vi ju allihop. Jag vill inte betala för kärnreaktorer varken via skattsedeln eller elräkningen. Men det är ju klassisk borgerlig politik: sänkta skatter och högre avgifter, det gynnar ensidigt dom som har gott om pengar och missgynnar dom som inte har det så fett.
Nu får vi sätta vår tilltro till några vettiga centerpartister i riksdagen som inte hukar sig för partipiskan utan ställer upp för det som dom innan valet sade sig tro på - nämligen ingen utbyggnad av kärnkraften!
tisdag 3 februari 2009
Krumiluren, konsten och jag
Först tog vi en runda på stan och hamnade förstås i Stadsparken, som blivit en riktig oas för konstintresserade. Här är Krumiluren, kramande Marianne Lindberg-de Geers verk Mate hunting, som vi båda gillar. Sen gick vi till Textilmuseet för att titta på designutställningen som pågått sedan oktober och snart är slut och som jag naturligtvis inte fått ändan ur vagnen och gått och tittat på. Men nu var det dags, och vi blev båda betagna. Sååå vackert!
Plikten framför allt?
Därför har pensionärslivet varit en lisa, nu har jag helt kunnat råda över min tid - underbart! Men så lätt jag faller tillbaka i den gamla trallen! Två gånger sedan jag slutade jobbet har jag blivit ombedd att hoppa in som sjukvikarie. Första gången var i höstas när vi var i Frankrike. Det var ju inte så svårt att säga nej. Andra gången är just nu. Och nu är Krumiluren här och hälsar på ett par dagar. Naturligtvis vill jag ju helst av allt umgås med henne. Vi har planerat diverse aktiviteter som jag inte vill avstå ifrån. Och dottern vill ju umgås med mig! Alltså har jag sagt nej. "Ni får fixa det på annat sätt!" Men den gamla ansvarstaggen sitter där och skaver. Lär jag mig aldrig?!