fredag 30 april 2010

Idag kom han!

Javisst! I morse kom den lille afrikaresenären som vi väntat på senaste veckan. Den svartvita flugsnapparhannen. Tänk att han dök upp på Valborgsmässoafton! Han var redan i full gång att inventera holkar både bebodde och obebodda.
Nu är det full vår. Jag har planterat violer i krukor och satt om mina månadssmultron så att det ska bli lite bättre skörd än i fjol. Och så har pelargonerna börjat blomma. Den första som slog ut var en vit Mårbacka, som jag var tvungen att föreviga - kanske för att försäkra mig om att den verkligen är igång!

måndag 26 april 2010

Vilken härlig, vårlig helg!

Nu känns det som om jag vill bosätta mig i stugen på direkten. Vi har haft en underbar helg med varmt och soligt väder, fågelsång nästan dygnet runt och välbehövligt trädgårdsstädande.
Maken har satt upp nya holkar i år och det verkar som om många av dom har fått invånare. Vi har sett både blåmesar, talgoxar och nötväcka ta sina bostäder i besittning. T.o.m. vår knipholk, som varit tom flera somrar tycks duga i år. I fredags såg jag en kniphona flyga ur holken. Vi tror och hoppas att hon ligger där inne nu.
Trädgården är sen efter den långa vintern. Jag har sått lite i växthuset för att ha plantor att sätta ut när den riktiga värmen kommer. Men elementet måste stå på nattetid. Igår sådde jag också ruccola och persilja bl.a. Tre veckor senare än ifjol, kunde jag konstatera, när jag plockade bland märkstickorna. Då hade jag sått den 4 april. Men jag kände mig ändå nöjd, när jag hade plockat ut mitt trädgårdsarbetsbord på sin sommarplats under linden och satt ut bockar med bevattningsbrickor fulla med små krukor. En del av mina första sådder har kommit upp, såsom krasse (slinger och busk), luktärtor, en sorts låga rödaktiga solrosor och några pyttesmå groblad av blomstertobak. Basilikan visar sig också. Till nästa helg ska vi sätta potatisen. Det brukar vi göra runt 1:a maj.
Vi lagade god mat, som vi avnjöt efter väl förrättat värv. På lördagen blev det grillade kycklinglårfiléer, som maken marinerat och potatisknyten på färskpotatis, cypriotisk visserkigen, men ändå! På söndagen blev det varmrökt lax med en egenhändigt skapad potatissallad på utöver potatisen, purjolök, rädisor och gurka i en sås av Crème fraiche, lite majonäs, en gnutta honung och provencalsk örtkrydda. Det kändes också riktigt vårligt.
Synd bara att jag glömde kameran i stan, men mina läsare kanske kan se ljuvligheterna för sin inre syn!

fredag 23 april 2010

Det närmar sig...

Snart är vi, som föredrar republik, nästan lika många i opinionsundersökningarna som monarkisterna. Monarkins vara eller inte vara debatteras ständigt i medierna. I programmet Ring P1 kommer allt fler republikaner till tals. Detta är glädjande. Men jag tycker det är synd, att man inte mer fokuserar på det principiella i, att ett demokratiskt land fortfarande behåller en ärftlig monarki. Istället håller man på och ältar de enskilda personernas göranden och låtanden i ganska så ovidkommande sammanhang.

En som formulerade sig väl var Expressens Per Svensson i en debatt med Rojalistiska föreningens ordförande Åkesson i P1 morgon idag. Svensson påpekade att monarkisternas argument, att "kungen och drottningen gör så mycket god pr för Sverige", aldrig över huvud taget undersöks av medierna. Ingen granskar ordentligt vad dom faktiskt GÖR eller effekterna av det. Maken brukar säga att med det argumentet, skulle man ju anse, att länder som inte har ett kungahus inte skulle vara lika framgångsrika som Sverige i utrikes och inrikes affärer. Man kan ju undra vad t.ex. finländare, tyskar, fransmän, amerikaner m.fl. skulle tycka om den saken!
Republikanska föreningens generalsekreterare Mona Abou-Jeib Broshammar skriver idag en debattartikel i www.politikerbloggen.se under rubriken "Medier förblindas av bröllopsyra - springer kungens ärenden". Så sant som det är sagt!

måndag 19 april 2010

Barnbarnen

Jag har fyra barnbarn. De är alla smålänningar. Under den gångna helgen har vi varit där och träffat alla fyra. Jag är som alla far- och mormödrar mycket stolt över mina barnbarn, så därför vill jag göra en kort presentation av dem. Här är dom:

Albin är yngst. Han går i andra klass och hans stora passion i livet är ishockey. Nu är hans egen träning slut för säsongen, men han följer både elitserien och NHL. Och han blir inte utan idrott för egen del nu heller. Igår började fotbollsträningen för hans del.

Här är Albins storasyster Tilda, fjorton år. Hon är en riktig idrottstjej, spelar både fotboll och handboll och sysslar även med några individuella sporter. Men nu är det fotboll som gäller. I helgen var det träningsläger inför seriespelet, som börjar denna vecka. Lägret avslutades med en match mot Bodafors, som Tildas lag, Hultsjö, vann med 3-0. Jag tog bilden på Tilda efter väl förrättat värv.

Här kommer Tildas och Albins kusiner. Först Emil, som går i sjuan och fyller fjorton till sommaren. Av bilden framgår vad som är hans stora intresse. Han är jätteduktig på att handskas med dessa maskiner. När han ska visa mig saker på datorn, fattar jag inte så mycket. Men jag har alltid tyckt det är roligt, när barn och barnbarn behärskar sådant som inte jag gör. Jag blir alltid lika imponerad.

Så till sist - mitt äldsta barnbarn Kalle, femton år på det sextonde. Han går i nian och har nyligen fått prelimnärt besked om att han är antagen till elteknisk linje på gymnasiet. Kalle är en inbiten fiskare. Bilden tog jag när Kalle höll på att sortera någon slags fiskedrag som han skulle bjuda ut på Tradera. Varje gång vi träffas bjuder han in sin farfar på fisketurer. Det blev inget denna gång, för båten har inte kommit i sjön än. Men inbjudan står kvar. Kalle cyklar också MTB, ett intresse som han delar med sin far.
Sista bilden visar Kalle med en av de nyaste familjemedlemmarna. Numera finns också två mellanpudlar, Bosse och Frasse, i hemmet. De upptar en stor del av hela familjens tid och intresse.

tisdag 13 april 2010

Dottern och jag i Paris



Jag hittade ett par bilder från en påsk i Paris för ett antal år sedan. Jag hade nästan glömt att dotterns sanna jag är en naturlig blondin.

måndag 12 april 2010

Några bilder ur mitt liv




Vi har tittat på gamla bilder från vårt gemensamma liv. Det väcker så mycket minnen. en del bilder har jag helt glömt bort och får fundera när och var de har tagits. De flesta påminner mig om lyckliga tider, men det finns också sorgliga saker. Men nog är det väl så att vi hellre vill fotografera och minnas glädje än sorg. Jag har valt några bilder som jag minns som lyckliga stunder.

Den första bilden är tagen vid firandet av min mammas 60-årsdag. Jag känner mig så hemma, när jag tittar på den. Bilden är så typisk för vårt beteende när vi träffades i mitt föräldrahem. Alla pratar med varandra, munnarna går, gesterna är yviga. Mamma och pappa var IOGT:are, så någon alkohol förekom inte men det var livligt och hög stämning utan sådana hjälpmedel. Ofta satt man länge kvar vid bordet och diskuterade.

Nästa bild blir jag så rofylld av att se på. Jag sitter på kökstrappan till vårt torp Hyltan vid Gullaboås i södra Kalmar län. Vi ägde torpet under en ganska hektisk tid i livet. Mycket arbete för oss båda, politiska engagemang, tre barn i olika åldrar som alla behövde uppmärksamhet och omsorg. Men på Hyltan kunde vi koppla av. Vi hade inte telefon där, det var före mobiltelefonernas tid. Någon sommar ställde vi om posten, men vi kunde vara väldigt skyddade för omvärlden om vi ville. Jag känner värmen från den solvärmda trappstenen under mina bara fötter och vår snälle, tillgivne berner sennenhund, Bamse, som så gärna ville vara en knähund, alldeles intill mig.

Så den sista bilden. Jag är farmor. Det är också en lycka. Att sitta i soffan i stugan med två sovande småpojkar, något ljuvligare kan man inte tänka sig. Nu är de båda tonåringar med mörka röster och snart vuxna. Tiden går....

fredag 9 april 2010

Fredagslyriken



Nu har vi varit på Fredagslyriken två gånger i följd och det är så fina upplevelser alltid. Att gå till teatern för att lyssna till Gullvi Joans och hennes skådespelarkolleger har blivit en vana sen vi båda blev pensionärer. Vi känner oss rätt hemma i publiken, det är väl vi dagdrivare som inte jobbar som har tid att gå på teater mitt på dagen. Annars kan man tycka att det borde vara ett lämpligt avbrott i arbetet att ägna sig åt lite kultur som avkoppling i stressen.
Senast fick vi lyssna till texter av Bodil Malmsten, en författare som jag gillar högt och rent. Men det ska jag inte skriva om idag, utan om Ragnar Thoursie, som vi fick träffa gången dessförinnan. Den drygt 90-årige Thoursie åter upptog diktandet på ålderns höst, efter en lång karriär i byråkratin. Den senaste boken, "Sånger från äldreomsorgen" är skriven med en 90-årings hela vishet om livet och också utifrån erfarenheten av att bo på ett äldreboende. Diktsamlingen är också tillägnad "äldreomsorgens tappra personal".
Jag blev så tagen av uppläsningen att jag genast gick hem och beställde boken från näthandeln Bokus. Omslaget är en bild av Ragnars mors lapptäcke, med all den symbolik detta rymmer och som man också kan läsa om i förordet.
Jag ska citera tre korta dikter ur boken.

Distraktion från livet

Det finns hos de gamla
en slags distraktion från livet.
Den yttrar sig i en stilla frånvaro
när de unga pratar. Delvis
beror det på att de hör sämre,
har svårt att följa med. Men
delvis också på annan värdering
av samtal som det är värt att delta i
helhjärtat.

Ansvar

Ansvar utkrävs först
sedan det skett en olycka.
Någon faller och bryter lårbenet.
Då kommer män i kostym
och inspekterar olycksplatsen.
Vem har tagit beslut om det här?
Ingen. Det kunde ej förutses.
Det bara blev så.
Annat står det i protokollet.
Men den ansvarige
han har just fått löneförhöjning
på grund av sina ansvarsfulla uppgifter.

Dagens dikt

En stund av eftertanke
formar sig till dikt
sådant är vårt liv
en dikt - när vi väl tänker efter.
Vi kom från intet
går till intet.
Däremellan vårt liv,
en strimma ljus, en dikt.

tisdag 6 april 2010

Barabas och Jesus i Bjästa

På påskdagens eftermiddag lyssnade maken och jag till en dramatisering av Pär Lagerkvists roman Barabas. Det var en uppsättning av radioteatern, som sändes första gången 1954. Mycket välspelad och med en ung Erland Josephson som berättare.
Men det var innehållet, som fick mig att tänka till.

För den som inte känner till historien, ska jag kanske kort rekapitulera händelsen. Den romerske ståthållaren Pontius Pilatus var satt att skipa rättvisa i Jerusalem. Han hade att förkunna domar mot en hel rad ogärningsmän. Barabas var en av dem. Han hade gjort sig skyldig till brott som skulle rendera honom hårt straff, korsfästelse. En annan person som ställdes inför domaren var Jesus. Han var anklagad för att han påstod sig vara Guds son, vilket de judiska ledarna ansåg vara ett grovt brott. För romaren Pilatus var detta inte så allvarligt. Han ville fria Jesus. Men folkmassan krävde att Jesus skulle bli dömd till korset och att Barabas skulle släppas fri. "Men denne man har ju inte gjort något ont" sa Pilatus. "Korsfäst honom, korsfäst honom" skanderade folkmassan. Och Pontius Pilatus föll till föga och lät folket få som det ville.

Allt det som sedan blev grunden för den kristna läran, tror jag inte på. Att Jesus dog för våra synder och att han uppstod från de döda, för att visa att döden - synden kunde besegras. Men som berättelse om människans natur och hur kampen mellan ont och gott kan ta underliga vägar, är detta klassiskt och kan tillämpas än idag. Enligt Pär Lagerkvists version blev inte Barabas glad och lättad över att slippa sona sitt brott. Han brottades livet ut med skammen att han kom undan och därigenom sände en oskyldig i döden.

I dessa dagar, när "Bjästafallet" är på tapeten, känns denna historia mycket aktuell. Folket - pöbeln- eller som på bibelns tid präster och fariséer - kräver att den skyldige ska rentvås och offret ska hängas ut och förföljas. Hur många sådana händelser har inte skett genom historien?! Och inte går kyrkans folk fria från att ta rättvisan i egna händer utifrån sin egenhändiga moralism. "Var det inte så att det egentligen var flickans fel? Hade hon inte lockat och förfört den oskyldige gossen?"

Barabas och Judas, som förrådde Jesus, har en viktig roll i hela historien. Om inte de två hade funnits, hade inte Jesus hamnat på korset och man kan undra om det hade blivit någon religion av det hela då. Men Jesus och en tonårsflicka i Norrland, som båda blev oskyldigt dömda, kan tjäna som en påminnelse om vi människors tendens att döma och fördöma. Av detta har vi något att lära.

söndag 4 april 2010

Jag hänger inte med...

Jag sitter här på påskdagens kväll och tittar på TV. Jag måste säga att ibland känner man sig lite gammaldags. Jag har sett på kulturprogrammet Sverige. Där visade dom några som hade "syntjunta". Jag begrep väldigt lite, men det handlade om att man broderade ljud! Jag blev nyfiken. Tänk att kunna sy musik! Två av mina favoritområden! Men jag fattar fortfarande inte hur det går till!
Sen kom Hasses och Tages sketch om Robert Lind i Kramfors. En existentiell idé, lite lik senaste Sävsjörevyn, som också delvis handlar om andliga frågor i humorform. "Robert Lind" är gammal nostalgi, som jag känner mig helt hemma i, särskilt nu i påsktider.
På Långfredagen lyssnade vi på Pär Lagerkvists "Barabas" i radion. De tankar detta väckte ska jag skriva om i morgon.