måndag 17 december 2012

Lucia och rappare

Vad får man göra och inte göra med gamla traditioner? Just nu avhandlas i radion Disneys tilltag att klippa bort dockor i tomtefilmen, på grund av att de skildrar stereotyper, som inte längre är giltiga i vårt moderna samhälle. Det har varit tal om att man inte ska få baka och äta pepparkaksgubbar och jag vet inte allt. Och det är ju faktiskt pseudohändelser. Men...

Det skrämmande i hela diskussionen är att upphaussningen av de här exemplen passar som hand i handsken i den rasistiska propagandan. "Se där, nu måste vi göra oss av med gamla svenska traditioner, bara för att vissa blir kränkta." SD och deras anhängare får vatten på sina kvarnar. Och medierna hakar på.

Men det som gjort mig riktigt ledsen var en del kommentarer jag läste på face-book om årets luciaprogram i SVT.  Årets luciaprogram från Uppsala domkyrka var bland de finaste jag hört och sett. Vacker Lucia, stor kör med ungdomar, som sjöng fantastiskt vackert, blåsarensemble och sist men inte minst Benny Andersson och Helen Sjöholm och Olle Moreus med sin fiol.

I ett par stycken dök så en rappare upp på scenen, en ung kille, som med kören som bakgrund på sitt sätt uttryckte julens budskap. Det var överraskande och väldigt fint. Jag blev glad och lite tårögd. Men det var just detta som en del ondgjorde sig över på FB. Man tyckte att det inte hörde hemma i ett "svenskt luciaprogram". "Nu är det väl slut med det svenska luciafirandet också", lät det.

Vad är "svenskt"? Inte Lucia i alla fall, hon var från Sicilien och inte Jesusbarnet heller, för vars skull vi firar jul och inte tomten i den version vi möter honom vid julen, han var också ett helgon från sydligare breddgrader.

Men den här rapparen i Uppsala domkyrka, han är lika svensk som du och jag, liksom vi är europeer och världsmedborgare och ett ynka stoft i universum....

Och förresten, är det någon som tror att det är ett nytt påfund att framföra en dikt, en sång, ett budskap på det här sättet. Något mellanting mellan sång och deklamation och med rytminstrument. Nej, då. Det har funnits länge, jag tror världen över. Därför har jag länkat till gamle Evert i nästa inlägg (meningen var att det skulle komma i samma, som jag skrivit de här raderna, men jag fick inte till det riktigt). Han kommer här nedan. Lyssna och njut!

Evert, en tidig rappare


söndag 16 december 2012

Stilla advent och kokoskakor


I kören sjunger vi en sång som heter Stilla advent. Det är en visa med eftertanke och ett kristet budskap. Nu är jag ju inte troende, men gillar ändå julens traditioner och visst kan man ta till sig orden i sången: "Bli stilla en stund i begrundan, tänk efter vad meningen är..." Lite så har det varit idag, den tredje söndagen i advent. Visserligen har vi suttit en del framför TV:n och spanat in diverse skidåkare med eller utan gevär. Då blir det inte så mycket begrundan. Men ändå - jag fick för mig att baka kokoskakor. Då blir jag nostalgisk för de äldre männen i mitt liv har alla älskat kokoskakor - morfar, pappa och min själs älskade. Hur det är med sönerna vet jag inte riktigt.

Sen kom maken med sin egenhändigt blandade glögg och vi smakade kokoskakorna och några pepparkakor. Då blev jag mer begrundande över flydda tider. Ljusstaken som står på bordet är av norskt tenn och inhandlades av oss på vår bröllopsresa till Fjellstuen i Sjusjöen vid Lillehammer. Och glasen är från Kalmartiden, inhandlade på Gullaskruvs glasbruk, som numera är nedlagt sen många år. Och duken sen - min mammas fina broderi i västgötasöm. Det tål att begrunda....


Sedan lagade jag en god middag och nu dricker vi resten av vinet innan maken ska bjuda på efterrätten med spritdränkta skogshallon, som han silat ifrån likörsatsen, som han satte i somras. Se, där, ännu en tradition. Hallonlikören får inte avsmakas förrän tidigast på julafton och till dess är det nu bara åtta dagar!

lördag 15 december 2012

Torgbesök



Det är trevligt att gå i stan så här före jul. Röda bodar uppställda på rad med diverse försäljning och lotterier. Stora granen, som inte är den vackraste jag sett, den var snyggare för några dagar sen, när snön låg kvar på grenarna, men den duger. De trevliga viltförsäljarna från Hälsingland är tillbaka med sina älgkorvar, lammfioler, renkött och hjortronsylt.

Vi handlade just det senare. Makens norrbottniska ursprung kräver renkött i någon form på julbordet. Numera blir det rökt renstek, skuren i tunna skivor och med pepparrotsgrädde till. Förr skulle det också doppas i grytan på renbuljong, men numera har vi slutat med den seden. Det går inte att få tag på kokkött av ren i våra sydliga trakter och doppet är struket från julens matsedel. En burk hjortronsylt köpte vi också, fast vi redan skaffat vid en tidigare marknad i höst.

Efter inköpsrundan tog vi en extra tur runt torget för att ta del av skulpturstaden Borås senaste attraktioner. Först isskulpturen framför rådhuset. I flera år i rad har nu iskonstnären Ragnhild  Sandelius Brodow kommit till Borås vid luciatid och gjort sina isskulpturer. Det har blivit en tradition och jag tror att varenda boråsare gillar detta. I år har Ragnhild låtit sig inspireras av fröstänger. "De bär nästa sommars blommor i sin buk. Det är en fri tolkning. De står för vinterns blommor." Detta säger hon till Borås tidning. Så poetiskt! Nu får vi bara hoppas att skulpturen inte smälter i det hastigt påkomna mildvädret. Men det ska visst bli kallare igen i slutet av veckan, så förhoppningvis får den stå kvar över helgerna till skillnad från ifjol.



Så till nästa stora begivenhet på torget - nallarna. Runt hela torget står de. Nallarna från hela världen. Alla målade av konstnärer från respektive land. De här nallarna reser runt hela världen och propagerar för fred och frihet och samförstånd mellan länder och folk. De är nu för första gången i Sverige och Borås har fått äran att ta emot dem. De är verkligen fina och det verkar som de är uppskattade. Många med mig gick runt och fotade, trots kylan.


 
Det  här är en sammanfattning av nallarnas mission.


 
Ett vackert exempel från nalleparaden. Den här kommer från Ukraina.
 
Det är faktiskt rätt trevligt att bo i Borås!

tisdag 11 december 2012

Kom nu hit och hämta priset!

 
Igår var det Nobeldagen. Det var mycket prat om detta både i radio och TV . Tack vare en association, som maken gjorde i samband med allt detta, fick jag inspiration till detta inlägg. Maken hade letat upp boken, vars omslag jag skannat ovan. "Vad gör du?" säger jag. "Dom talar om att hämta priset, och då kom jag att tänka på en Olrogvisa", säger han.
 
Visan ifråga var "Resultat av plöjningstävlan". En burlesk historia, som så många av Ulf Peder Olrogs visor. Så här lyder texten till första versen:
Resultat av plöjningstävlan, första pris tog Edvin Andersson i Bo.
Han blev först i plöjningstävlan, plöjde bara raka fåror ska ni tro.
Resultat av plöjningstävlan, här i sockna har fäll aldrig plöjts så bra,
lev han: Hurra, hurra, hurra! Kom nu fram å hämta prise'
 
 När jag var barn och ung, var Olrog en mycket känd person och hans visor också, för den delen. De sjöngs ofta i radion och spelades även till dansmusik. Olrog var en mycket lärd person. Han studerade nordiska språk i Uppsala och skrev sin licentiatavhandling under rubriken Studier i folkets visor (1951) Så småningom kom han att ta initiativ till Svenskt Visarkiv, vilket upptog hans liv. Så småningom kom han till radions underhållningsavdelning och var med och startade 10 i topp bl.a.

Hans visor hämtar sitt bakgrundsmaterial från t.ex. antika myter (Resan till Chytere), vikingasagor (Schottis på Valhall, Rumba i Balders hage), hemstaden Uppsala (Ubåt till salu), den sörmländska landsbygden (Samling vid pumpen) och inte minst resor till Västindien (Mera bruk i baljan, boys). Ja, det här var bara några exempel.

En av mina lärare på Viskadalens Folkhögskola, Erland Jonsson, var kompis med Ulf Peder Olrog. Erland var också med på en resa med bananbåt till Västindien. Det sades att Erland, som inom parentes var en gudabenådad lärare, var starkt delaktig i texten till Rumba i Balders hage, som ju är inspirerad både av västindiska rytmer och vikingahistorier.

Det finns mycket att läsa om och lyssna till när det gäller Ulf Peder Olrog. En av hans främsta uttolkare var Sigge Fürst. Vi har också en LP-skiva från början av 70-talet med Sven-Bertil Taube. Olrog samarbetade också med norrmannen Alf Pröysen och de översatte varandras visor till respektive språk.

Ulf Peder Olrog slutade sina dagar 1972 på ett tragiskt sätt. Han hade 1971 utsetts till programchef på radion, men drabbades av depressioner och valde att själv ta sitt liv. Men hans verk lever vidare och kan kanske få en ny renässans. Och alldeles bortglömd är han ju inte. Bullfest, bullfest hela dan, sjungs väl fortfarande på dagis ibland.

Jag har hämtat en del av mina uppgifter från en artikel av professor Christer Åsberg publicerad i UNT 2010-10-10. Rubriken på uppsatsen är Folklig, akademisk, glömd - Olrog. Går att hitta på nätet.
Jag har också länkat till en inspelning på You Tube, där Olrog själv sjunger Samling vid pumpen, på omisskännlig sörmlandsdialekt. Hoppas det fungerar!
(Hoppsan, det gick visst inte! Men mina läsare kan ju själva hitta honom på You Tube, skickliga som ni är!)
 
 

torsdag 6 december 2012

Pepparkakor


Igår kväll gjorde jag i ordning en pepparkaksdeg. I morse bakade jag ut den. Det gick på mindre än en timme. Det är annat än förr i tiden, när pepparkaksbaket tog nästan halva dagen. Visst var det roligt, så länge barnen tyckte det var roligt. Men när den tiden var slut, tyckte jag det var skönt att slippa.

För några år sedan började jag baka pepparkakor igen. Det var när jag lärde mig att hyvla degen. Det blir fantastiskt gott, kakorna blir tunna och fina, inga grisar och gubbar visserligen, men vad gör det! Numera avnjuts de inte så ofta till kaffe utan fast mer till glögg med lite god ost till.

Sederna kan ändras även hos en traditionalist (åtminstone i juletid) som jag!

tisdag 4 december 2012

Godis


För så där 25 år sedan inledde vi traditionen att göra julgodis tillsammans med goda vännerna. Sedan flyttade vi långt ifrån varandra och det blev uppehåll med godiset några år, men vi tog upp det hela igen och nu är vi i full gång. I år var det dags för oss att dra iväg till Malmö och vi hann förstås med att göra annat än godismakande. Här är i alla fall en del av resultatet. Gugge tog fram och putsade fina silverfatet och där kan vi se i mitten marzipanrullar med choklad och cognacsmarinerad frukt (Lasses specialitet). Till vänster om rullarna vit och mörk tryffel (mina alster). Nedanför tryfflarna ligger makens wienernougat och Gugge fixade förstås två sorter, chokladdragérade makadamianötter och chokladfudge med jordnötter. Mycket mörk choklad och spetsat med alkohol (mina tryfflar är smaksatta med cognac - de mörka - och citruslikör) gör att detta är riktigt vuxengodis, som brukar räcka ett tag.

Och här ser vi värdparet i full koncentration i köket. Tack, älskade vänner, för en härlig helg!