måndag 30 januari 2012

Fågelräkningsdag


Jag har skrivit förut i bloggen om mitt intresse för fåglar. Inte direkt så att jag hör till dom där som åker land och rike omkring för att samla på någon sällsynt liten kvittrare. Nej, men en gång om året räknar jag dom som finns på och runt mitt fågelbord. Annars är jag mest intresserad av att studera fåglarnas beteende. Det finns många slutsatser man kan dra av detta. Jag skrev en gång att jag tycker att fåglar är den grupp av djur som är mest likt människor. Det står jag för fortfarande.

Nu är det riktig vinter och då är de små liven flitiga runt bordet. "Vinterfåglar inpå knuten", så heter Ornitologiska föreningens kampanj. Jag var ute en vända i fredags och räknade fåglar från köksfönstret i stugan och idag, måndag var sista dagen. Nu har jag skickat in min rapport. Flest till antal var grönsiskorna, inte konstigt eftersom de är s.k. strykfåglar. Det betyder att de stryker omkring i stora flockar och letar mat. Jag hörde dem på långt håll när jag klev ur bilen. Det är ett fasligt tjattrande.

Jag har en alltför enkel kamera för att fotografera fåglar, men jag tog en bild över den frusna sjön med en strimma sol på nedgång innan jag for in till stan igen.
Och fåglarna då? Ja det blev några arter nämligen följande: större hackspett, koltrast, talltita, svaartmes, blåmes, talgoxe, nötväcka, skata, grönsiska och domherre. Resultat för hela landet redovisas på www.sofnet.org för den som är intresserad.

torsdag 26 januari 2012

Skogsviola - en socialdemokrat?


Det har varit några minst sagt turbulenta dagar i mitt gamla parti. Dagar som fått mina känslor att svalla på många olika sätt. Sorg, förtvivlan, ilska, galenskap och trötthet. Men kanske mest tvivel. Ska det någonsin bli ordning på det här?!

Jag har inte varit medlem i SAP de senaste tjugo åren. Det har sina skäl, som jag inte tänker gå in på här. Men jag har arbetarrörelsen i blodet och det kan jag inte springa ifrån. Jag har väl i teoretisk mening gjort en klassresa, eftersom jag blev akademiker, men arbetarbarn är jag likväl, med de värderingar det innebär. Mina barn- och ungdomsår förflöt genom Unga Örnar, SSU och så småningom socialdemokratiska studentföreningen. Och som vuxen blev det medlemskap i partiet, arbetarkommuner och s-föreningar. Faktiskt bara några få år i kvinnoförbundet, mest för att jag var med i en sånggrupp där.

Bilden ovan kommer från min mest aktiva politiska period. Det var det glada, intensiva och radikala 70-talet. Vi bodde i Kalmar och jag var också fackligt aktiv under en del av denna tid. Roligast hade jag i S-föreningen i Lindsdal. Där var jag med i styrelsen och min uppgift där var att vara studieorganisatör. Utöver vanliga studiecirklar med politiskt innehåll, drog jag igång både gammaldanskurs och sånggrupp. Då var det tillåtet och uppskattat att sjunga kampsånger, proggrupperna var många, vi kvinnor sjöng med Röda Bönor och det internationella engagemanget var stort. Fotot togs av den gamle kulturjournalisten på tidningen Östra Småland, Tage Apell, som gjorde ett porträttreportage om mig på kultursidan. Och kanske, det viktigaste av allt apropå vad som händer i dessa tider - vi hade en inspirerande ledare på den tiden, Olof Palme, den omstridde, älskade och hatade. Men jag vet ingen som var aktiv i partiet på den tiden, som inte lät sig inspireras av honom.

När jag tittar i backspegeln, så här många år efteråt, förstår jag knappt att jag hann med allt det här utöver familj med tre ungar och jobb, där jag dessutom var chef. Men det gick väl bra för att jag hade roligt, fick uppskattning för det jag gjord och många goda vänner fick jag också förstås.

Nu är det kris i SAP, den djupaste som varit i partiet i modern tid, säger man. Jag började tänka på det här inlägget för två dagar sedan. Lade in bilden och skrev ett ? i rubriken. Tänkte på gamla tider och jämför. Det kan inte hjälpas, glöden har falnat en del. Med lite stormar kanske den ändå flammar upp igen.

Och visst betyder socialdemokratin enormt mycket i dagens samhälle också. Det märker man ju inte minst i dessa dagar, när nyhetsmedia inte intresserar sig för mycket annat än s-krisen. Igår hade studio 1 i radions P1 telefonväkteri med Fredrik Reinfeldt. Inte ens moderata Borås Tidning hade en enda kommentar om detta. Bara en ynklig liten notis om att han inte fick utrymme i media. Stackarn.

tisdag 17 januari 2012

Fiskdisken

Som regel handlar vi färsk fisk på tisdagar och fredagar. Så även denna tisdag. Vi är lyckliga nog att ha en riktigt fin fiskdisk på Coop Forum i Borås. Denna gång tog jag med mig kameran, för att kunna visa mina läsare hur trevligt det ser ut hos fiskhandlare Henrik en vanlig tisdagsförmiddag.



Henrik är inte bara fiskhandlare, han är också kock. Därför har han också färdiglagade rätter av egen design, en del sådant som jag inte sett hos andra handlare, t.ex. de här spritsade sakerna, som Henrik kallar snäckor, fiskfärsspett, strömmingsrullar, egenhändigt gjorda skaldjursröror, fisksoppa och annat smått och gott.



I färskdisken finns också utöver hela fiskar och filéer även förberedda rätter att bara stoppa in i ugnen. Vi köpte idag färskostfyllda lax- och torskfiléer, som maken senare lade i en smörad form, slog på lite vitt vin och lät stå en stund. Till det pressad potatis, lite hembakat bröd och ett glas vitt vin, som fanns kvar sedan helgen. Se där, en riktig festmåltid på veckans mesta vardag!

Skaldjur finns förstås också i disken, denna morgon hade inte Henrik hunnit fylla hela skaldjursutrymmet, men där fanns i alla fall räkor, havskräftor, krabbor och musslor....




.... och här står Henrik och hans medhjälpare Sandra bakom sin fina disk.

onsdag 11 januari 2012

Plötsligt blev det vår!

Dagen började trist idag. Besöket hos tandläkaren inleddes lovande, fina tänder, inga fickor, allt ser bra ut! Tills hon tog sig för att granska bilderna lite närmare och upptäckte en infektion i en tand - måste rotfyllas och lite karies under en gammal amalgamfyllning (för vilken gång i ordningen?) - måste lagas. Kommer att gå på drygt 6.000 högkostnadsskyddet inräknat, plus tusenlappen jag fick punga ut med idag för att få reda på eländet!

Men sen blev det bättre. När jag hämtat mig från chocken hos tandläkaren, tog jag beslutet att nu skulle ljusstakar och adventsstjärnor och julgardiner tillbaka i sina lådor och skåp. Och tänka sig, solen började skina från klarblå himmel, termometern utanför fönstret visade på +5, jag putsade fönster och satte upp blåsippsgardinerna i köket och spetsgardinerna i sovrummet. Sen tog jag mig för att klippa ner pelargonerna och ta nya sticklingar och det blev så fint.



Sen tog jag en promenad i parken och när jag kom hem stannade jag utanför porten och tittade upp på mina nyputsade fönster. Plötsligt kändes det som om våren var kommen!

tisdag 10 januari 2012

Det så kallade egenintresset

Jag har tidigare i några politiska inlägg i bloggen reagerat på dagens ledande politik, som i så hög grad vädjar till väljarnas egenintresse och vad man får (eller inte får) i den egna plånboken. Visst kan även jag till och från känna att "man är sig själv närmast", men ändå är det här ohämmade egenintresset, som nuvarande politiska majoritet driver som sin politik, så långt ifrån den idé, som jag blev delaktig av redan i ungdomen och fortfarande strävar efter att hålla mig till.

När jag gick i gymnasiet, åren runt 1960, tog riksdagen beslut om en studiestödsreform, som skulle innebära väsentligt högre studiebidrag, än det jag och mina kamrater uppbar. Reformen skulle emellertid inte genomföras förrän efter det att jag tagit studenten. Jag uttryckte mitt beklagande för pappa: "Varför kunde det inte kommit ett par år tidigare, så jag också kunde haft nytta av det?!" Då bannade han mig. "Man ska inte bara tänka på sig själv! Du ska tänka på dom som kommer efteråt och att hela samhället blir bättre. Det kommer du också att ha nytta av!"

Lilla pappa! Han var så konsekvent i sin solidaritetstanke. Ibland kunde jag väl tycka att han var lite väl moralistisk och ordet solidaritet har nu blivit gammalmodigt. Men jag är glad att jag fick solidaritetstanken inplanterad i mig.

Jag blev inspirerad att skriva det här blogginlägget, efter att ha läst Lena Sommestads krönika i Aftonbladet härom dagen. Lena har låtit sig inspireras av filosofen Kant, vars idé var att
"...människan har förmåga att handla förnuftigt, med hänsyn till andra. Det ligger i människans natur att sträva efter egen lycka, menade Kant. Men vi kan också överskrioda våra egenintressen. Vi kan handla moraliskt."


Vidare skriver Lena:
Kants stora poäng var att inget samhälle kan fungera med bara egenintresset som norm. I Sverige är det politiskt sprängstoff.
Om människan har förmåga att handla moraliskt, då bör vi ta till vara på den förmågan inte tvinga människor in i system som präglas av ensidiga ekonomiska incitament och detaljkontroll.
Och vi bör befria offentligheten från de vinstintressen, som gör det svårare att fatta beslut efter omdöme och förnuft


Jag vet inte om pappa hade läst Kant. Det skulle inte förvåna mig, för han läste en hel del om politiska idéer. Men det spelar ingen roll. Jag vet bara att han både tänkte, argumenterade och handlade utifrån solidaritetstanken. Detta till skillnad från de föräldrar på Södermalm i Stockholm, som jag hörde om i radions Studio 1 igår. Där riskerade lärarna att föräldrarna, om barnen inte var nöjda med lärarens agerande ifråga om t.ex. tillrättavisningar, betygsättning och annat, helt sonika hotade med att byta skola och ta med sig skolpenning och annat till den nya skolan!! Tala om egenintresse. Ren och skär egoism är vad det är!

Tack Lena Sommestad för din fint formulerade krönika. Och tack pappa i din himmel, för vägen du visade mig på!

PS. Lena Sommestads krönika kan du läsa i hennes blogg, som finns på min blogglista.
DS

fredag 6 januari 2012

Trettondagen 2012

Så blev det äntligen lite vinterväder! Trettondagen 2012 inleddes med en blek sol som letade sig in mot vår gård fram emot niotiden. Det måste bli en promenad idag, en ordentlig runt hälsorundan. Ingen storm, inget regn - nej solsken, vindstilla, lite lagom snö på marken och trots det inte halt, ett par minusgrader.

Och stan visade sig från sin bästa sida denna förmiddag. Solen lekte över husfasaderna vid Viskan...



.... Fredrik Wretmans Buddah står stadigt i strömvirvlarna...



.... och Knallen välkomnar oss vid gågatan.



När vi varit hemma ett par timmar dök systerdotter Lina upp med döttrar och make för att hjälpa oss äta upp resterna av sachertårtan, som maken bakat till gårdagens fest. Det blev en mysig stund på eftermiddagen innan familjen travade hem till Tullen med det sista av tårtan med sig i bagaget.

Nu har mörkret lägrat sig, men himlen är klar och en stjärna (eller troligen en planet) hänger över grannhusets svarta siluett. Elljusstakar och stjärnor lyser fortfarande i fönstren, men nu närmar sig slutet av helgerna. Och lite börjar jag längta efter våren i dessa de första dagarna med ljusets återkomst.