tisdag 22 mars 2016

Vårpromenad och terror


Efter att lyssnat på radion hela förmiddagen om terrordåden i Bryssel, tog vi en promenad till den lugna Annelundsparken. Solen strålade, fåglarna kvittrade och vårblommorna börjar så smått att slå ut. En fredlig liten plätt på jorden. Tillvaron blir så motsägelsefull vid sådana här tillfällen. Bryssel ligger så nära oss. Beredskapen är förhöjd i alla Europas huvudstäder. Jag fotograferar några små blommor, som spirar vid en mossbelagd trädrot i parken. Men tankarna  finns i världen. Och ofrånkomliga är tankarna om hur länge ska vi få ha den här lugna vrån. Bäst att ta tillvara de här soliga dagarna så länge vi kan.

söndag 13 mars 2016

Kajsa Kavat


Det här är en bok, som jag läst om många gånger. En kär och älskad bok, med numera kladdiga sidor, sliten pärm och märken efter blyertspennor, från en tid när min syster och jag lekte bibliotek, när vi var små.

Jag fick den här boken när jag var åtta år och hade börjat i andra klass i folkskolan. Det var 1950, ett år då många smittsamma sjukdomar florerade, bl.a. polio, eller barnförlamning, som en sa på den tiden. Dessutom var scharlakansfeber en epidemisk sjukdom, som en blev inlagt på Epidemisjukhuset i Borås, om en drabbades av den. Vilket jag blev.

På den tiden hade vi provinsialläkare i Kinna. Det var före vårdcentralernas tid. Dr Regnér, som han hette, kom också hem till sina patienter, när en blev akut sjuk. Så även till oss, när jag fick hög feber och smultronröd tunga. Det fanns inget att välja på. Det blev ambulans direkt till Borås, det fanns inget att välja på. Mamma hade packat en väska med lite saker, bl.a. den nya boken om Kajsa Kavat och andra berättelser.

Men väl framme och installerade, avslöjades det ledsamma, att på grund av smittorisken, kunde en inte ta med sig saker in på salen, om man ville ha med sig dessa saker hem igen. Och inte ville jag lämna boken om Kajsa Kavat, som jag precis hade börjat läsa i. Den fick vackert följa med mamma hem igen.

I helgen har vår sondotter, Tilda och hennes pojkvän hälsat på. Tilda, som är intresserad av vad vi har i våra bokhyllor, hittade boken om Kajsa Kavat. Jag berättade historien ovan för henne. "Läste du den här boken, när du var åtta år" säger Tilda. "Javisst, jag började läsa, när jag var fem", säger jag.
Det hör till saken att Tilda jobbar f.n. som elevassistent på en skola i hemkommunen. "Ja, men den är ju tjock, den här boken!" utbrister Tilda. Det visar sig att Tildas erfarenhet säger att dagens åttaåringar inte orkar läsa en sagobok på ett normalt antal sidor och utan bilder på varje sida. Böckerna ska vara tunna och med lite text. När jag var åtta år, tyckte jag att sådana böcker var tråkiga.

Jag blev minst sagt förvånad. Att läsa böcker, var en av min barndoms främsta sysselsättningar. Lyckan, när en fick en ny bok, upptäckterna en gjorde på biblioteket, att ligga med ficklampa under täcket och läsa, när lampan egentligen skulle vara släckt. Allt detta unnar jag dagens barn av hela mitt hjärta.

tisdag 8 mars 2016

Vårkänslorna försvann


Det har snöat och det snöar fortfarande, våren har backat rejält tillbaka. Vi åkte trots det ut till stugan. Fågelborden behöver fyllas på. Vår plan var att vi skulle sätta upp värmen och förbereda en övernattning med bastu i morgon. Men det blir ingenting med detta. Alldeles för mycket snö att skotta och vägen är inte plogad. Vi får vänta med att förbereda påskfirandet ännu ett tag.


Men fåglarna ska ha mat i alla väder. Jag ville ta fram en till automat för de hampfrön jag köpte härom dagen. Automaten skulle finnas i vår trädgårdsbod och efter idogt pulsande i snön kom jag fram till dörren. Igensnöat och fruset och för mig helt omöjligt att få upp utan verktyg. Men efter ett idogt arbete av maken, gick dörren upp och nu hänger den lilla automaten med sina hampfrön bredvid den stora med solrosfrön, som är basfödan. Och under det snötäckta taket ligger bröd- och ostkanter. De stora fåglarna ska väl också ha lite godis.



Det känns lite trist att se den myckna snön istället för de små spirande krokus och snödropparna, som nu borde sticka upp. Men det är ju inte första gången. En liten tillbakablick på tidigare blogginlägg ger vid handen att 8 mars ganska ofta kommer med snö. Så det är bara att finna sig i naturens nycker, som alltid.



Och i köksfönstret spirar de ansade pelargonerna med nya friska skott. De plantorna kan en alltid lita på!


onsdag 2 mars 2016

Fler reaböcker

Under den gångna helgen besökte vi dottern i Stockholm. Det blev några fina dagar med besök hos goda vänner, fina middagar både på restaurang och tillsammans med dottern och ytterligare vänner hemma i Fruängen. Och på söndagen hann vi med några timmar på Skansen i det fina vädret. Det blev inte av att jag tog några bilder, som jag hade tänkt, så det blir inget blogginlägg om den turen.

Igår, när vi varit ute i stugan och fyllt på fågelmataren, åkte vi på hemvägen förbi COOP för att fylla på förråden igen. På Coop har de också bokrea. Maken ville ta sig en titt. Han hade sett i katalogen att Allt om Mats Fredagsgourmet hade kommit i en ny upplaga, sedan vi köpt de böckerna senast.

Vi har redan, när vi flyttade in i vår nuvarande lägenhet, sagt att om vi köper nya böcker, måste vi börja göra oss av med en del gamla. Det har ju förstås inte blivit av. Men nu ska det ske. Vi började med att ta med några tomma fruktlådor från COOP. Alltid något!

Det blev tre nya böcker i alla fall. Alla tre är makens val. Inte så svårt att förstå vilka intressen han har!