torsdag 27 augusti 2009

Mitt ovanliga förnamn......

..... börjar tydligen bli mer vanligt. När jag kollat lite vilka vägar mina bloggbesökare hittar mina stugtankar, har jag funnit att någon har googlat på mitt namn Vendla. När jag själv använder sökmotorn finner jag flera sajter som berättar om små barn som heter som jag.

Detta tycker jag är väldigt glädjande. När jag var barn och ung hade jag svårt att förlika mig med namnet. Det var så ovanligt att jag ofta måste upprepa det när jag skulle tala om vad jag heter. Detta var särskilt genant när jag var ute och dansade i tonåren och blev uppbjuden av killar jag inte kände. Senare har jag kommit att gilla att folk uppmärksammar mig på grund av mitt (som jag numera anser) vackra namn.

Det som bl.a. gjorde att jag försonades med att heta Vendla var när jag fick höra hur det gick till när mina föräldrar valde mitt namn. Det var min mamma som berättade för mig att när hon väntade mig, hade pappa och hon läst högt för varandra ur en bok av Eyvind Johnsson. I boken fanns en person som hette Vendla och de tyckte båda att det var ett så vackert namn att om det väntade barnet blev en flicka så skulle hon får heta det. Gissa om jag försökt få tag på den boken! Men icke! Olle Hedberg har däremot skrivit en bok om en Vendla, men mamma förnekade bestämt att det var den författaren, det var Eyvind Johnsson och ingen annan! Jag tycker i alla fall om att tänka på hur dom läst och tänkt på sin förstfödda. Välkommen var jag, det behöver jag inte tvivla på.

Den vanligaste formen av namnet och det som finns med i almanackan är Vendela. Det är numera ett ganska vanligt namn. Det var populärt vid sekelskiftet 1900 och blev åter populärt i slutet av 1990-talet, då det något år var bland de hundra vanligaste flicknamnen. 2005 fanns det 2.814 personer i Sverige som hette Vendela, varav 1.519 med namnet som tilltalsnamn.

Vendla är inte lika vanligt. I hela Sverige finns 279 personer med namnet, i Västra Götaland 48 och i Borås är vi 2 personer som heter Vendla! Detta enl. en namnsajt jag hittade på Google.

Så ensam är jag inte!

onsdag 26 augusti 2009

Hemgården kommer igång

I min gräsänketillvaro händer det en del trevliga saker. Så t.ex. igår kväll när Hemgården i Borås hade säsongsupptakt. Hemgården är en ideell förening med bildningsambitioner, som har hållit igång sedan 1940-talet. Flera generationer boråsare har sedan barnsben befolkat den gamla gården vid Södra torget och förkovrat sig i teater, körsång, dans, språk, hantverk m.m. Själv är jag sedan halvannat år tillbaka med i en av Hemgårdens körer, vilket tidigare har framgått av denna blogg. Mycket folk hade samlats på innergården och i de trivsamma lokalerna för att träffa gamla och nya bekantskaper, få information, gå tipspromenad, sjunga allsång och sist men inte minst äta varmkorv och dricka kaffe. Den 8 september kör vi igång med körövningarna och då känns det bara trevligt att det börjar bli höst!

Min goda vän Hannelore käkar korv
Fjolårets danselever hade en fantastisk uppvisning, vad månde bliva av dessa talanger?!




måndag 24 augusti 2009

Gräsänka igen

Igår eftermiddag vinkade jag av maken från Borås central. Det var dags för den traditionella herrklubbsresan, så nu stack han till Malmö f.v.b. till Amsterdam. Och så var jag gräsänka för andra gången i år. Jag klagar emellertid inte, tycker faktiskt det är rätt skönt att gå omkring och skrota för mig själv några dagar.

På hemvägen från stationen gick jag genom en stad som vilade i söndagsfrid. Ja, jag hörde visserligen en del hojtanden och skymtade också en polisbil vid Sandvalls plats, det var ju fotboll på gång, men annars var det en trevlig promenad. Jag tänkte att Borås faktiskt har ett oförtjänt dåligt rykte av att vara grå och trist. Jag tycker att min hemstad sedan femton år är riktigt mysig. Det blommar så vackert överallt på torg, i parker och på broräcken. Staden är full av intressanta konstverk och folk är vänliga och trevliga. Vad kan man mer begära?!

Blommande rabatter vid foten av Krokshallsberget


Mysig frodig dam vid Stora Brogatan



Nyrenoverad brunn vid Stora torget




måndag 17 augusti 2009

Nu blommar det!

Det finns en sak som är bra med regnet. Vissa växtarter trivs alldeles utmärkt. Det har varit och är fortfarande en sådan praktfull blomning i våra perennrabatter i år och det håller fortfarande i sig. För mig är det en njutningsfull upplevelse att bara gå omkring och insupa alla sinnesintryck i en blommande trädgård, äng eller skogsbacke eller var man nu befinner sig. Jag förundras över varje liten blomma och frukt, för att inte tala om alla dessa insekter som dras till växterna, allt fjärilsfladder och humlesurr, det låter som en hel symfoniorkester stundtals.

Här kommer ett litet urval av mina skönheter:



Jag vet inte vad den här växten heter egentligen, men jag tror att det är en föräldlad form av rölleka. Jag har fått plantorna av min vän Sonja från hennes torp Solberget. Den blommar i år med gula och.......

......rosa blommor


Såpnejlikorna är ovanligt raka och ståtliga i år....


..... men vackrast tror jag ändå att mina luktärtor är. Jag har planterat dem i en rad cementkrukor och valt blå och ljust rosalila sorter. I krukorna har jag också planterat....


.....ljuslila hänglobelior som står vackert mot luktärtorna
Jag tycker att det doftar om de här bilderna!










Äntligen färdig!


Nu är trappan ner till sjön färdig! Vi hade invigning för ett par veckor sedan, men då var inte räcket uppe. Det har maken fått dit de senaste dagarna. Jag höll ett litet tal vid invigningen och tackade alla medarbetare som fixat denna efterlängtade anordning. Sedan hade vi fest på Alsacevin och kallrökt renstek och torrkött och lite annat smått och gott. Och jag springer nu i trappan så lätt som ingenting!

onsdag 12 augusti 2009

Gällivareresan del 3

Efter vistelsen i Lappeasuando tillbringade vi ett par dygn hos makens syster Hjördis och svåger Helge i Skaulo. Naturligtvis blev vi hjärtligt mottagna och undfägnade med god mat, bl.a. kallrökt renstek, som var himmelskt god.
Hjördis och Helge tog med oss på en utflykt till den gamla same- och nybyggarbyn Killingi vid Kaitum älv. Vid Killingi bildar älven ett fall och där har man ordnat med grillplatser, utsiktspunkter och annat som gör fallet mer tillgängligt.

Tilda fotograferar utsikten

Helge hade med sig dragspelet och drog en trudelutt efter att vi grillat och druckit fruktsoppa...

..... och Inge och Hjördis tog sig en svängom!

Sedan dök det upp ett par finnar och anslöt sig till gänget, varav den en visade sig vara en hejare på dragspel. Han spelade Säkkijärven polka som en riktig virtuos, vilket han också verkligen var, riktigt proffs alltså. Det är härligt att få sådana här spontanupplevelser när man minst anar det!
Sedan åkte vi vidare, följde vägen uppför älven och kom till samebyn Kaitum, som ligger inte långt från malmbanan, mellan Luleå och Narvik. I dessa trakter vistades Dag Hammarskjöld ofta i samband med sina fjällvandringar och här har man anlagt ett kapell till hans minne. Kapellet är mycket smakfullt, enkelt, byggt som en kåta med ljusinsläpp i taket och inrett med bl a textilier i sametradition. Detta vackra broderi pryder talarstolen som får gälla som predikstol. Orgeln stod öppen och jag tyckte det passade bra att spela "Den blomstertid nu kommer" innan vi gav oss hemåt.
Sista dagen i Gällivare ägnade vi bl a åt att handla med oss renkött i olika former och kaffeost hos Carlgrens slakteri. Sedan bar det iväg för en ny övernattning hos Maria i Vännäs. Vi stannade till vid ytterligare en älv på hemvägen, nämligen Piteälven, med den mäktiga Storforsen i Vidsel. Dit brukade vi fara med gäster när vi bodde i Boden, så det blev en nostalgitripp samtidigt. Lite högre än Killingi fallet, förstås!








lördag 8 augusti 2009

Gällivareresan del 2

Så var vi då framme i Gällivare där vi tog in hos familjen Grusmark, som tog emot oss med stora famnen. Första dagen fick bli något av en vilo- och proviantdag och vi passade också på att se oss lite om i Gällivare. Att ta sig upp på Gällivares främsta kännetecken, Dundret, var förstås ett måste:


På fredagen bar det iväg till Lappeasuando, den lilla by med tre gårdar på ömse sidor om Kalix älv, där maken är född. Där har Grusmarks en stuga med tillhörande bastu, som flitigt utnyttjas, gäststuga och den fina utsikten över älven. Om älven ska jag göra ett särskilt inlägg så småningom.


Vi hann med flera aktiviteter under dagarna i Lappeasuando. Mattias, Anneli och barnen tog sig upp till Björkliden för att njuta fjälluft ett par dagar. Vi andra passade på att bl.a. resa till byn Kuokso, vid Torne älv, där makens 90-åriga moster Emma bor. Det var ett fint möte med en klartänkt, pigg gumma som hade mycket att berätta om gamla tider.



I Lappeasuando finns numera ett värdshus på promenadavstånd från stugan. Så klart att vi måste prova en krogsväng i tregårdarsbyn!


Annars hade vi fullt upp med matlagning hemmavid. Här bakar Gunnel pannkakor i muurikan....
......och lilla Elsa låter sig väl smaka:


Vid ett besök på Coop Forum i Gällivare sprang vi på makens gamla skolkamrat, Tore. De kom på att de nog inte hade träffats på sextio år. Det blev ett glatt återseende och vi blev förstås hembjudna till Tore i hans stuga i Poultikasvaara. Här överlämnar Tore ett egenhändigt snidat skohorn, som numera hänger i farstun i vår stuga.


Fortsättning följer.