onsdag 22 september 2010

Trattisar


Efter en kylig natt med månsken, vaknade vi i stugan med +3 grader och vacker sol. Det måste bli en naturrunda. Maken väljer förstås att springa runt i skogen, men jag väljer att chansa på att trattkantarellerna har vuxit till sig. Och se bara! En full korg och mer kunde det blivit om korgen varit större.

Så glad jag är åt naturens skafferi. Och vilken lisa det blev dessa deppiga dagar. Jag älskar trattisar, som är så generösa och räcker till för oss alla.

måndag 20 september 2010

Dagen efter

Denna dystra morgon, efter en lång, ännu dystrare kväll och natt, går jag som vanligt ut för att få lite frisk luft. Tanken är att jag ska få lite tröst i sorgen i den vederkvickande Annelundsparken. Men inte blir jag gladare av denna syn:



Det är svårt att komma ifrån symboliken. Den vackra informationstavlan förstörd av mörka krafter. Är det dessa, som ska få större utrymme i vårt land?!

DET FÅR INTE SKE!! Nu vidtar en ännu tuffare och viktigare kamp, än den som gällde fram till igår. Och det gäller oss alla 94-95% av väljare som genom våra röster tagit avstånd från rasism och främlingsfientlighet.

torsdag 16 september 2010

Arg och sorgsen

Jag har läst ett blogginlägg som gjort mig så fruktansvärt upprörd. Hur många finns det nu som råkat falla för regeringens stupstock i sjukförsäkringen?! Det borde förstås inte finnas en enda, men de verkar bli fler och fler. Vi måste ändra på detta på söndag. Vad får vi annars för ett samhälle i framtiden, när så mycket har förändrats till det sämre i välfärdens Sverige bara på dessa fyra år?! Ni som besöker mig på bloggen - ta tid på er och läs detta. Det säger allt!
http://klamydiabrevet.blogspot.com.

Obs! Jag fattade inte hur jag skulle länka, men det är ju bara att skriva in adressen i rutan!

Jag blev så glad......

.... när jag lyssnade på Studio 1 i P1 igår. Min pessimism inför valet, som jag gav uttryck för i mitt förra inlägg, lade sig lite, när jag fick höra Samira. Hon är en ung kvinna, som ska rösta för första gången och har ingått i en liten grupp om tre personer, som Studio 1-redaktionen följt sedan försommaren. De tre hade från början ingen aning om hur de skulle rösta och de har framträtt och berättat om sina tankar några gånger tidigare. Förra gången, för ca en månad sedan, lutade Samira åt att hon skulle rösta M.

Men igår hade hon bestämt sig. Och... hon hade ändrat sig! Hon skulle rösta på socialdemokraterna. Vad var det som gjort att hon ändrat sig? Jo, Samira hade gjort precis det jag önskade att alla gjorde - hon hade tänkt! Och hon hade inte bara tänkt på sig själv!

"Jag har lyssnat och tagit reda på mer" sa Samira. "Först tänkte jag att det var bra att de borgerliga lovade jobb åt ungdomar. Det var något som gynnade mig." (Att även de rödgröna lovat att ta itu med ungdomsarbetslösheten hade tydligen undgått henne). "Men", fortsatte hon, "allt annat jag hörde från M tyckte jag inte om. Jag kan inte bara tänka på mig själv. Jag har t.ex. jobbat i hemtjänsten, och jag vet hur dåligt många gamla har det. Det är viktigare att de får det lite bättre. Jag vill rösta på ett parti som vill bevara välfärden."

Sa Samira. Älskade Samira, som fick mig att tro på den solidariska människan igen!
Jag skrev ett mail till Studio 1-redaktionen och bad om en hälsning och tack till Samira. Hoppas den kom fram.

onsdag 15 september 2010

Morgonpromenad och politisk tankeflykt



Vi har flyttat in till stan och det är höst. Med hösten följer nya aktiviteter. Välfärdssamhället gör sig påmint. Denna vecka har både maken och jag tid för den årliga läkarkontrollen. Dessutom var jag kallad till mammografin igår. Det känns tryggt och bra.

Dessutom gäller det att komma igång med de regelbundna promenaderna. Därför tog jag en runda i den kära Annelundsparken. Ensam, eftersom maken var på vårdcentralen. Ensam med mina tankar.

Jag måste erkänna att jag nu i de sista skälvande dagarna före valet, känner en viss oro. Hur ska det gå?!! Det har varit en så turbulent valrörelse. Jag brukar aldrig tröttna, brukar ta del av så många debatter och utfrågningar, som jag bara kan. Men nu känner jag mig bara trött. I början sades det att vi hade en väldigt "ren" valrörelse. Inga fula påhopp. Och jag tror nog att det var en ambition hos båda sidor. Men vad har det blivit?! Dessa ständiga opinionsmätningar och mediernas ohejdade uppmärksamhet på dessa istället för på politikens innehåll. Alliansens oförtröttliga vädjanden till folks egoism och egna plånböcker. Solidaritet med de svagaste kommer i bakgrunden. Oppositionen, särskilt s får mest frågor om hur de ser på att de ligger under, det blir ett evigt ekorrhjul. Det blir bara en massa frågor om regeringsduglighet trots att de rödgröna leds av den i särklass mest erfarna regeringspolitikern av alla.

Jag har länge velat tro att folk inte är så egoistiska att de glömt hur viktig solidariteten är för oss ALLA. Men jag börjar tvivla lite. I radions Ring P1 släpper dom ofta fram en man vid namn Evald Olsson från Öland. Jag känner igen honom sedan tiden i Kalmar. Det är en gammal centerpartist, som vi kallade för "Kycklingetorparn". Han var som de flesta centerpartister på den tiden, talade för decentralisering, värnande av miljön och naturligtvis en stark kärnkraftsmotståndare. Detta har han övergivit. Nu för tiden pratar han bara om hur bra det är med jobbskatteavdraget - "för MINA barn". Själv har han så han reder sig, menar han. Jag kan väl hålla med även för egen del. Men om detta är det ENDA jag skulle rösta för - "Jag och Mina Barn", då skulle jag känna mig som en svikare av stora mått.

Skönt att det fortfarande finns några som min gamla favorit Ingvar Carlsson. Hederligare politiker får man leta efter. Och han stöttar Mona till 110 procent. Men igår i Tomas Nordegrens program, verkade tom Ingvar bekymrad. Han oroade sig för det, som jag inledde med, mediahetsen. Det blir så många viktiga frågor som kommer bort, därför att medierna alla rusar åt samma håll. "Jag är glad att jag var politiker under den tid jag var" sa han.

Jag för min del är glad att Ingvar fortfarande ÄR politiker, på det sätt han nu är. Så länge det finns sådana som Ingvar - och det FINNS fler - så kanske jag fortfarande kan hålla hoppet uppe.

På väg ut från parken stannade jag en stund vid informationstavlan. Det var befriande att se något annat än valaffischer och helst skulle jag bara vilja vara ett med naturen. Men trots allt är jag en politisk varelse och den identiteten kommer jag aldrig ifrån.

tisdag 7 september 2010

Fråga om kärlek

I morse, efter att ha sovit över i stan, tog vi en liten morgonpromenad. Det var inte mycket folk ute, men när vi befann oss på planen mellan GA-kyrkan och Bäckängsgymnasiet, hörde vi en försynt röst bakom ryggen. "Ursäkta", sa rösten, som visade sig tillhöra en av två flickor, utrustade med anteckningsblock och pennor, "kan vi få ställa några frågor?"

Flickorna kom från en niondeklass på Engelbrektsskolan och ämnet de ville fråga oss om var KÄRLEK! Kan man motstå att svara på en sådan enkät!? Inte maken och jag i alla fall. Det blev en riktigt trevlig liten pratstund. Flickorna frågade oss om namn, hur gamla vi är, om vi är gifta och hur länge. När vi berättade att vi varit gifta i 46 år, kom det första: "Oj då!" Sedan frågade dom hur vi träffades och vi berättade glatt att vi träffades på Viskadalens folkhögskola den 20 april 1963 och att vi har varit ihop sedan dess. Då kom nästa "oj då" följt av en uppmaning till kompisen: "Skriv upp det!"

Ja, det var ett riktigt mysigt samtal på morgonkvisten. Vi talade om vad som kännetecknar kärlek, hur det känns, om förälskelse, om mognande kärlek och hur man gör för att hålla kärleken vid liv. De här tjejerna, med sin friska uppriktighet, jämnåriga med våra barnbarn, verkade så glada och med aptit på livet. Och tänk, vilket skönt ämne att börja skolåret med! Vettig lärare, kan man konstatera!

Och själva gick vi vidare på promenaden med lätta steg och kände att kära är vi faktiskt fortfarande sedan den 20 april 1963.

söndag 5 september 2010

Skördetid

Dessa dagar av hög klar luft, sol och blå himmel, städar jag och skördar i trädgården. Detta är verkligen en "carpe diem"-tid. Så njutningsfullt! Det lockar lite att plocka fram akvarellfärger och block och föreviga dessa stunder på det sättet. Men det går fortare med kameran. Så jag gjorde ett stilleben på min fina bänk runt stammen på den stora boken. Där har jag suttit på min dyna och bundit kryddbuketter till torkning, dragon, mynta, citronmeliss, och rensat ut de sista ruccolabladen.



Det blev så fint i kryddlandet, med de växter som ska övervintra, salvia, gräslök, dragon, citronmeliss, persilja....

....och till våren blir det plats för nya ettåringar.

I morse vaknade jag till några visdomsord i radion. Det var Sören Olsson (en av författarna till Sune- och Bert-böckerna) som gav oss tankar för dagen. Jag hörde inte hela, men det handlade tydligen om vikten av att tänka självständigt och ta ställning till livsfrågorna utifrån mina egna genuina övervägningar och känslor. Jag skrev ner hans avslutningsord:

"Om jag inte litar på min egen intelligens, vem är det då som väljer mitt liv?"

torsdag 2 september 2010

Heja Mona...

... och vi alla som gillar henne!


Igår åkte vi in till stan för att lyssna på Mona Sahlin och hennes "stödtrupp", gamle boråsaren Ingvar Carlsson. Solen sken, massor med folk som lyssnade och applåderna var många och långa. Ingvar började. Med humor och värme berättade han om Monas erfarenhet och kunnighet efter många år i regeringsarbete på olika poster. Han bemötte hennes häcklare, som menar att Mona ingenting kan, och jämförde med Fredrik Reinfeldts erfarenheter när han tog över som statsminister. "När Mona arbetade hårt i regeringen för att klara krisen i början av 90-talet, var Reinfeldt förvisad till skamvrån av Bildt", sa Ingvar. Sedan bannade han sina gamla kollegor i partiet, som mitt under valrörelsen pratar skit om Mona och partiledningen. Men Ingvar ställer upp, som den genomärlige kille han är. Han fick t.o.m. beröm på ledarsidan i BT idag och det vill inte säga lite.

Men Mona då? Jo, hon höll verkligen ett ideologiskt tal och visade på att skillnaderna mellan de båda regeringsalternativen verkligen är mycket större än vad många - inte minst bland media - vill göra gällande. Det är inte kronor och procent hit eller dit som är det viktiga, det är hur kronor och procent används, och där finns stora skillnader. När Mona och de rödgröna vill att pensionärer och löntagare ska betala lika skatt för lika inkomst, så är det en princip, alla ska behandlas lika. Att det finns miljonärer även bland pensionärer spelar ingen roll, dom ska betala lika skatt som andra miljonärer. Så här var det på område efter område. Den som lyssnar och tänker efter och tar reda på, inser att det finns skillnader.

Fredrik Reinfeldt brukar använda ett uttryck om de människor som i första hand ska få skattesänkningar - "samhällsbärarna". Med det menar han t.ex. sjuksköterskor och poliser. Mona höll med om att dessa människor verkligen bär upp samhället och förtjänar uppmuntran (mina ord). Men även polisen och sjuksköterskan kan bli sjuka eller drabbas av funktionshinder, liksom vem som helst av oss. Då måste vi andra kunna bära dem och därför måste vi fördela resurserna så att vi alla gemensamt blir samhällsbärare på olika sätt.

Jag kan inte räkna upp alla exempel, som Mona tog upp, men hon förklarade sin ideologi och politik med ett klassiskt slagord: av var och en efter förmåga till var och en efter behov. Organiserar vi samhället efter den principen, så får vi det solidariska och trygga samhälle, som vi alla är förtjänta av.
Tack Mona för ditt inspirerande tal!

onsdag 1 september 2010

Sommarens sista suck eller höstens första andetag?

Solen har kommit tillbaka efter flera veckor med regn och blåst. Med solen följer en annan luft. Idag, första september, vaknar vi efter en kylig natt med månsken och stjärnor, till en morgon med dimmor över sjön, dimmor som solen snart bryter igenom, för att nu mitt på dagen stråla på en klarblå himmel. Sjön ligger lika blå och spegelblank. Det är helt enkelt underbart.
Denna övergång från sommar till höst är både en lustfylld och lite vemodig tid på året. Temperaturen är de mest påtagliga hösttecknet. Många växter är också överblommade och hänger sorgsen med sina fröställningar efter allt regnande. Men träden är fortfarande gröna och sensommarens blommor står fortfarande delvis i knopp, höstastrar, flox och mina fina doftliljor, som började slå ut så sent som den gångna helgen.


Och så är det ju också skördetid. Tomaterna tog ovanligt lång tid på sig i år, efter en sen vår och lite sol i augusti, men nu rodnar de så vackert.


Det blev till och med lite bönor till slut. De ska sprödkokas al dente och serveras med rört smör, alldeles färska. Det vattnas i munnen vid den tanken.


Samtidigt som jag njuter av åsynen av naturen och min rika trädgård lyssnar jag på radion. Programmet Tendens i P1 har denna vecka ett tema som handlar om synen på arbete. Varje dag har några kloka människor diskuterat alternativ till den arbetslinje, som alla partier anslutit sig till i valrörelsen. Denna kapitalistiska inställning handlar bara om lönearbete. Man kan tro att alla bekänner sig till Bibeln - "Den som inte arbetar, skall inte heller äta". Men i Tendens har man visat att det visst går att leva i ett rikt samhälle utan att vi arbetar ihjäl oss. Då menar jag inte bara rikt i pengahänseende. Det finns så många andra värden i livet som går förlorade om vi bara strävar efter att konsumera. Dessutom försvinner många arbeten i maskiners och datorers tidevarv. Även i högkonjunkturer går folk arbetslösa och känner sig värdelösa, eftersom moralisterna bland politiker talar om vanliga människor eller verklighetens folk som är definierade blott och bart genom sitt arbete. "Sådan är kapitalismen..."

Eller som en av väninnorna i boken "Kvinnorummet" förklarar begreppet kapitalism för sin dotter: ""Det är enkelt, den är ett spel, du vet. Första ronden: Folk som är bra på att hugga för sig får mesta kosingen. Andra ronden: De bestämmer spelets regler och utformar dem så att de kan vara säkra på att få behålla den mesta kosingen. Sedan är det riktigt enkelt. De rika håller de fattiga på plats och de rika blir rikare och de fattiga blir fattigare. Jag har till och med spelat det här spelet på ett eller annat ställe."

Det blir svårt att välja etikett för det här inlägget. Det får bli flera stycken.