Vi har flyttat in till stan och det är höst. Med hösten följer nya aktiviteter. Välfärdssamhället gör sig påmint. Denna vecka har både maken och jag tid för den årliga läkarkontrollen. Dessutom var jag kallad till mammografin igår. Det känns tryggt och bra.
Dessutom gäller det att komma igång med de regelbundna promenaderna. Därför tog jag en runda i den kära Annelundsparken. Ensam, eftersom maken var på vårdcentralen. Ensam med mina tankar.
Jag måste erkänna att jag nu i de sista skälvande dagarna före valet, känner en viss oro. Hur ska det gå?!! Det har varit en så turbulent valrörelse. Jag brukar aldrig tröttna, brukar ta del av så många debatter och utfrågningar, som jag bara kan. Men nu känner jag mig bara trött. I början sades det att vi hade en väldigt "ren" valrörelse. Inga fula påhopp. Och jag tror nog att det var en ambition hos båda sidor. Men vad har det blivit?! Dessa ständiga opinionsmätningar och mediernas ohejdade uppmärksamhet på dessa istället för på politikens innehåll. Alliansens oförtröttliga vädjanden till folks egoism och egna plånböcker. Solidaritet med de svagaste kommer i bakgrunden. Oppositionen, särskilt s får mest frågor om hur de ser på att de ligger under, det blir ett evigt ekorrhjul. Det blir bara en massa frågor om regeringsduglighet trots att de rödgröna leds av den i särklass mest erfarna regeringspolitikern av alla.
Jag har länge velat tro att folk inte är så egoistiska att de glömt hur viktig solidariteten är för oss ALLA. Men jag börjar tvivla lite. I radions Ring P1 släpper dom ofta fram en man vid namn Evald Olsson från Öland. Jag känner igen honom sedan tiden i Kalmar. Det är en gammal centerpartist, som vi kallade för "Kycklingetorparn". Han var som de flesta centerpartister på den tiden, talade för decentralisering, värnande av miljön och naturligtvis en stark kärnkraftsmotståndare. Detta har han övergivit. Nu för tiden pratar han bara om hur bra det är med jobbskatteavdraget - "för MINA barn". Själv har han så han reder sig, menar han. Jag kan väl hålla med även för egen del. Men om detta är det ENDA jag skulle rösta för - "Jag och Mina Barn", då skulle jag känna mig som en svikare av stora mått.
Skönt att det fortfarande finns några som min gamla favorit Ingvar Carlsson. Hederligare politiker får man leta efter. Och han stöttar Mona till 110 procent. Men igår i Tomas Nordegrens program, verkade tom Ingvar bekymrad. Han oroade sig för det, som jag inledde med, mediahetsen. Det blir så många viktiga frågor som kommer bort, därför att medierna alla rusar åt samma håll. "Jag är glad att jag var politiker under den tid jag var" sa han.
Jag för min del är glad att Ingvar fortfarande ÄR politiker, på det sätt han nu är. Så länge det finns sådana som Ingvar - och det FINNS fler - så kanske jag fortfarande kan hålla hoppet uppe.
På väg ut från parken stannade jag en stund vid informationstavlan. Det var befriande att se något annat än valaffischer och helst skulle jag bara vilja vara ett med naturen. Men trots allt är jag en politisk varelse och den identiteten kommer jag aldrig ifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar