måndag 30 maj 2011

Dofter


Jag tyckte att mitt luktsinne börjar avta. På senare år har jag tyckt att t.ex. julens dofter blivit mycket svagare. Ingen grandoft, ingen hyacintdoft och griljeringen av julskinkan känns inte som förr. Inte som den gjorde när pappa dagen före julafton brukade sjunga (nåja) "Ljuveliga dofter till min näsa går, julaskinkan i ugnen står".
Denna vår har jag haft svårt att stämma in i makens förtjusning över de härliga dofterna av nyutsprucket björklöv. Och jag har sniffat i syrenerna, utan att få den där härliga kicken!

Men så, igår gick jag och plockade en bukett liljekonvaljer i hagen. Och då gick det inte att missta sig. Den doften kunde inte ens min slappa näsa motstå. Sen gick det av bara farten, jag bakade muffins, dom doftade lika frestande som någonsin förr. Maken stekte cidermarinerad fläskstek och gjorde en gräddsås tillika. Det doftade förföriskt. Och tänk, när jag kom ner till bastun och gjorde ett nytt syrénsniff, så kände jag det också!

Jag är kanske inte så avtrubbad som jag trodde!

torsdag 26 maj 2011

Med kronan på sned



Nu får det väl vara nog! Det är ju förnedrande för det demokratiska Sverige och dess folk, att vi ska behöva dras med en statschef, som kan få bära sig åt hur som helst utan att riskera att få lämna sin post. Nu har till och med flera av landets mest seriösa politiska kommentatorer tagit bladet från munnen och uttalat sin mycket berättigade kritik mot kungens sätt att ställa sig von oben eller göra som strutsen eller vad man nu ska kalla hans beteende. Oavsett vad som hänt eller inte hänt, så är han skyldig svenska folket en förklaring från sin egen mun. Om han över huvud taget vill åtnjuta respekt för sin person från folket, får han allt bekväma sig att svara på frågor från media.

Igår hade Thomas Nordegren i pratshowen "Nordegren i P1" ett inslag med psykoanalytikern Clarence Crafoord. Denne gjorde liknelsen med kungaparet som föräldrar och folket som barnen, en bild utifrån freudiansk teori. Crafoord sa att alla barn är nyfikna på vad föräldrarna gör när barnen inte är med, t.ex. i sängkammaren. Och barnen frågar: Vad gjorde ni då, varför gjorde ni så? osv i all evighet, om de inte får svar. Det hjälper inte att far i huset säger: "Nu pratar vi inte mer om det!" Barnen kommer fortfarande att undra och fråga. Media är barnens - folkets representant. De fortsätter att fråga tills de får svar. Jag säger - skäll inte på media, de gör sitt jobb för vår och demokratins skull. Crafoord påminde också om att furstar i alla tider hållit sig med narrar för sin förströelses skull. De s.k. kungavännerna är just sådana narrar. Det är kungen som håller sig med narrar - inte tvärtom!

I Aktuellt i TV igår kväll uppträdde inte bara politiska kommmentatorer, som KG Bergström, Lena Melin, m.fl., där förekom också en animerad debatt mellan Republikanska föreningens ordförande Peter Althin och rojalisen Henrik S Järrel. Jag behöver väl inte säga, vem jag tyckte hade bäst argument. Det enda goda med hela historien är väl att Repf får fler medlemmar och därmed stöd för kampen för en äkta demokrati i det här landet. Jag försöker länka till inslaget, men det lyckas inte. Det är ändå lätt att logga in på SVTplay och höra inslaget den vägen.

torsdag 19 maj 2011

Samsö, skyltar


Jag vet inget land (i alla fall av de som jag har besökt) där så mycket är förbjudet som i Danmark. Ofta ser man skyltar med ordet "forbudt" på. Ändå anser danskarna att det är vi svenskar, som förbjuder det mesta. Men egentligen kan inte danskarna exemplifiera detta mer än med en enda sak, nämligen: man kan inte inhandla alkohol var som helst i Sverige. Att behöva gå till Systembolaget för att få sitt starköl, verkar vara höjden av inskränkning i friheten, tycks de anse.

Men det är t.ex. "forbudt" för svenskar och andra icke-danskar att köpa fritidshus i Danmark, men det är fullt tillåtet för danskar att hålla sig med "sommerhus" i Sverige. Två av fyra stugor på vår sida av vår lilla sjö, bebos av danskar. Danskar får heller inte gifta sig med vem som helst. Därför invaderas svenska sidan av Öresund numera av danskar, som gift sig med icke-danskar. I Sverige är det som bekant inte "forbudt" att gifta sig med utlänningar. Det finns fler exempel.

Nu kan det vara trevligt i Danmark ändå, så jag valde att ta med en enda forbudt-skylt från Samsö, och det är en jag gillar - den tidigare publicerad skylten för fågelskyddsområdet. Men den platsar även i detta inlägg.



På väg ut på revet fick vi syn på en parkerad moped, med en låda på pakethållaren. Lådan hade en skylt, ingen direkt förbudsskylt, men man kan ändå ana vad innehavaren av mopeden har för inställning till en viss fågel...



På en något bleknad dekal står det nämligen....


.....Skarvens fiender!

Till slut - en riktigt rolig skylt, som jag inte riktigt vet vad den betyder, men den har kanske ett viktigt budskap:

måndag 16 maj 2011

Samsö, maten



Vi kom till Samsö, tidig söndagseftermiddag. Maken och jag hade sovit över hos bror min, eftersom vi skulle åka redan halv fem på morgonen. Vi samkörde med syster och svåger och tog oss till Samsö med bil via Malmö - Köpenhamn till Kalundborg på västra Själland. Därifrån gick färjan till Samsö. Den tog knappt två timmar.

Vi checkade in på hotellet och sedan bar det av direkt ner till hamnen. Då kom första överraskningen. Vår goa svägerska, Marianne, som arrangerat det mesta av turen, hade plockat med sig ryggsäckar fulla med godsaker, som hon dukade upp på ett bord i sanden. Vilken trevlig början på Samsövistelsen! Mousserande vin, ostar, skinka, oliver, kex...



... och värdinnan sken som en sol!



Svåger Claes har filmat sedan 60-talet. Hans filmer utgör en värdefull dokumentation om släktens historia. Naturligtvis var kameran med nu också. Det har varit svårare för oss andra att fånga filmaren himself, men jag lyckades faktiskt den här gången. Efter avslutad picnic sitter han här med sin kamera tillsammans med broder Stig.



Alla som provat äta i Danmark, vet att där kan man få fantastiskt god mat. Vi hade verkligen tur denna gång. Ballen Badehotell visade sig vara rena gourmetrestaurangen. Vi hade köpt inkvartering med frukost och tvårätters middag. Redan första kvällen blev vi överväldigade över den goda maten, förrätt gratinerade kammusslor med massor av rom och läcker kryddning och till varmrätt ett underbart lammkött, som bara smälte i munnen. Det kunde faktiskt konkurrera med det godaste maken och jag smakat i den vägen, nämligen kokt dilamm, som vi åt i Rom en gång för länge sedan. Jag tog inte med mig kameran till matsalen på hotellet, så jag har inga bilder därifrån, men jag försäkrar - fint var det! Till kaffet ville vi ha avec och då kommer man in med en hel bricka full med olika sorters rom, sorter som i alla fall jag aldrig hade hört talas om, utom någon enstaka.

Luncherna intog vi ute på byen i de orter vi passerade. Två måltider intogs i huvudorten på ön, Tranebjerg. Det fick bli typiskt danskt - smörrebröd och sill.
Första dagen blev det en klassiker, mer mat än man tänker sig, nämligen "stjerneskud" (stjärnfall). Två sorters fisk och räkor förstås. Till det en Tuborg grön och Gammeldansk. Och nästa dag blev det....




.... sildanrettning, 4 sorters sill, remoulade och rågbröd - och så förstås en grön igen och Aalborg snaps förstås! Skönt att ha chaufför hela resan. Brodern fick ta igen på kvällarna!

lördag 14 maj 2011

Samsö, naturen

Vi gjorde en resa, mina syskon och jag med våra respektive. Till lilla ön Samsö i Danmark, mitt i Stora Bält. Tre övernattningar på ett litet hotell och tre härliga dagar med fina naturupplevelser, god mat och mycket skratt och glad samvaro. Min plan är att skriva tre inlägg om denna resa. Jag börjar med naturen.

Samsö är en liten ö, ca två mil lång och ungefär en halv mil på bredaste stället. Från hamnen på den sydvästra sidan till hotellet i byn Ballen på den sydöstra sidan var det fyra km.


Första längre utflykten, efter att ha bekantat oss med Ballen, blev till Bessers rev på norra delen av ön. För att komma ut till revet fick vi ta en promenad mellan mjuka gröna kullar.


Revet sträcker sig flera kilometer ut i havet, som en lång naturlig pir. Den här tiden får man inte beträda yttersta delen av revet, som utgör ett naturskyddat område på grund av mängden sjöfågel, som häckar här.


Återbördade till Ballen tog sig syster och svägerska för att känna på vattnet vid den närbelägna stranden. Själv avstod jag...


... och jag kan berätta att dessa båda damer gjorde inte om det!


Nästa utflykt blev till en underbar strand på östra sidan av ön. De badande damerna övergick nu till stenplockning....


... och fotografering...


... medan herrarna drog sig tillbaka och ägnade sig åt sitt "karlaprat".


Samsö är ett Danmark i miniatyr. Här finns alla naturtyper, från slätt- och jordbrukslandskapet i söder till rev, raviner och mjuka kullar i norr. Vi besökte också en bokskog på södra sidan av ön. På tre dagar hann vi med det mesta i naturväg, tack vare de korta avstånden.

Fortsättning följer.

tisdag 3 maj 2011

Vuxenlek


Jag har lyssnat till programmet "Kropp och själ" i P1. Idag handlade det om behovet och nödvändigheten att leka som vuxen. Det var mycket intressant. Forskning talar om för oss att lek är livsviktigt inte bara för barn. Vi fortsätter att leka även som vuxna, om än inte riktigt på samma sätt som barn. Men det är också viktigt att leka med barn, på deras vis. Om man nu har tillgång till barn,förstås.

En liten flicka berättade i radion att hon hade en morbror, som var så bra på att leka. Han lekte mer som barnen, än vad föräldrarna gjorde, sa hon.

Det fick mig att tänka på min egen pappa. Han var en mycket lekfull person, och hade varit hela sitt liv. Jag erinrade mig, när jag hörde radioprogrammet, att en äldre kusin till mig, och som min pappa var morbror till, en gång berättade om hans lekfullhet. Hon berättade att det var bland det roligaste hon och hennes syster visste, var när Kalle kom på besök. Han brukade leka och busa med småflickorna och min kusin sa' att hon tänkt att "tänk så roligt dom får, som blir barn till honom"!

Och visst hade vi mycket roligt för oss tillsammans med pappa. Det var både organiserade lekar, han var bl.a. tillsammans med mamma ringleksledare vi diverse arrangemang, där sådant skulle ingå. Men det var förstås mest spontana påhitt och upptåg.

Ett sådant upptåg var den s.k. "rakeleken". När min syster och jag var barn fanns inte elektriska rakapparater. Pappa rakade sig med tvål, borste och hyvel. I mammas och pappas sovrum fanns en liten alkov med tvättställ, bakom ett draperi. Där stod pappa och rakade sig. Då smög vi fram och nöp honom i baken några gånger, varpå han plötsligt rusade ut med rakborsten i högsta hugg och jagade oss runt i huset. Vår villa var byggd så att man kunde springa runt i alla rum, från sovrummet genom "stora rummet", hallen, köket, vår lilla barnkammare och så sovrummet igen. När vi kom tillbaka till sovrummet hade vi som regel en klick raktvål i ansiktet.
Vi tjöt och skrattade om vartannat. Vår bror, som är femton år yngre än jag, fick aldrig leka rakeleken. När han kom till världen, hade pappa skaffat sig ekhyvel. Bror min har ofta beklagat att han inte fick vara med om detta, men pappa hittade säkert på andra lekar med honom.

När barnbarnen kom, fick pappa en nytändning i livet. Nu hade han åter barn omkring sig, barn som älskade sin snälle,lekfulle morfar. Min dotter, som bara var drygt fem år när han gick bort, uttryckte sig så här: "Varför skulle han dö, han som var så snäll! Han sa' aldrig nej!"

Det var så sant, som det var sagt. Visst kunde han vara sträng och också säga nej ibland, men aldrig till barnbarnen.