måndag 30 mars 2009

Det blev fel

Det uppstod ett långt tomt utrymme i slutet på mitt förra inlägg. Det hände när jag lade in bilderna och jag har inte lyckats få bort det. Men scrolla bara neråt så kommer kommentarraden så småningom!

söndag 29 mars 2009

En kärlekshistoria


Det här är min mamma, Dagmar Viola All, född den 21 april 1920. Bilden är tagen inför hennes konfirmation, när hon var fjorton år 1934. Hon har ganska nyligen fått klippa av sina långa svarta flätor och fått en ny modern shinglad frisyr. Vid den här tiden hade min pappa, Karl Gottfrid Karlsson från Andorslid i Örby redan "upptäckt" henne. Han hade sett henne något år tidigare på scenen i IOGT:s ordenshus i Kinna, när hon sjöng "Där de milsvida skogarna susa". Han hade aldrig sett eller hört något så vackert och bestämde sig för att "Den tösa ska jag ha". Själv hade han hunnit upp i tjugoårsåldern, så han förstod att han måste vänta ett tag.


När Dagmar var så där en sexton, sjutton år, började Kalle uppvakta henne. Det skedde uppenbarligen i IOGT, där Dagmar varit medlem sedan mycket unga år och Kalle från tjugoårsåldern. Efter vad jag kommer ihåg, fick han följa henne hem efter en danskväll i Viljans Park i Fritsla






De blev snabbt ett par, trots att mamma Selma tyckte att Kalle var i äldsta laget för hennes lilla flicka. "Den gamle!" lär hon ha sagt när hon fick veta ett de bestämt sig för varandra. Bilden här bredvid med Dagmar och Kalle i folkdräkter, togs i samband med deras förlovning 1938. Jag tycker så mycket om den här bilden. Kalle ser så stolt ut och Dagmar står bredvid honom med ett lyckligt leende på läpparna.

På äldre dar lät hon sig intervjuas av Niclas Sennerteg (då på Radio 7, numera Borås Tidning). Han var intresserad av att höra om hennes upplevelser under tiden för andra världskriget. I detta sammanhang fick Dagmar frågan vad hon fastnade för hos Kalle. Hon fnittrade lite och så sa hon "Han såg ju bra ut och så dansade han bra". Och visst är Kalle väldigt snygg på den här bilden!



De gifte sig den 19 september 1939. Har det någon gång funnits en vackrare brud?! Svaret på den retoriska frågan hade Kalle: "Nej, aldrig!" Och den uppfattningen behöll han hela livet. När min syster och jag i tonåren började använda make-up, uttryckte han sitt ogillande. "Eran mamma behöver inte sånt där. Hon är vacker ändå. Det enda skönhetsmedel hon använder är en pincett att plocka ögonbrynen med!" Hans döttrar hade inte chans att mäta sig med hans älskade.

Men tiden för deras giftermål var en orostid. De hade inte varit gifta mer än några veckor förrän Kalle blev inkallad. Om detta och mycket annat ska jag berätta i kommande inlägg. Jag nöjer mig med romantiken denna gång.
















































































































lördag 28 mars 2009

Luktar det i kören?

Jag tittade i kväll på det nya TV-programmet med Magnus Uggla. Han sa att han var uppväxt med en mamma som sjöng i kör och påstod därvid att det finns en speciell doft - lukt (?) i körer. Inte särskild angenäm enligt Uggla! Måste kolla på tisdag hur det är med den saken. Nu verkar det som jag återfått luktsinnet!

Glad överraskning

Förkylningen börjar ge sig, men jag har inte varit tillräckligt kurant för att ge mig ut att köra bil till Småland. Dom vill förresten inte att jag kommer och smittar ner dom inför påskens fjällresor. Däremot blev jag glatt överraskad över möjligheten att själv få komma ut och resa andra hälften av april.

Jag har en gammal god vän sedan studietiden i Göteborg, Ingalill. Hon och hennes man Jan tyckte att dom ville bo utomlands några år och tog sig för att flytta till Collmar i Alsace, Frankrike. I julas bjöd dom oss att komma dit som vid den här tiden och vi var beredda att åka, men flygpriserna steg drastiskt och vi tyckte inte att vi hade råd. Nu ringer Ingalill från Göteborg, där dom har sin villa kvar, och erbjöd oss att följa med i deras bil, när dom åker tillbaka om en knapp månad. Det blir ju lite enklare och då kan vi åka tåg och flyga billighetsflyg på hemvägen, vilket inte gick att få ihop med ditvägen.

Jag blev så glad och förkylningen kändes med ens lättare. Vi har varit i Collmar och Alsace tidigare och det ska bli riktigt roligt att få komma dit igen.

torsdag 26 mars 2009

Förkylt!

Här sitter jag i min ensamhet och deppar. Maken har just travat iväg till teatern. Det skulle jag också ha gjort om jag inte hade åkt på en riktig dunderförkylning. Ögon och nästa rinner, lukt och smak försvinner och kroppen känns tung och allmänt eländig. Typiskt! Jag som inte varit förkyld på hela vintern och så åker jag på det just denna helg, som är helplanerad. Förutom teatern i kväll har vi bjudit gäster till i morgon kväll och på lördag är det tänkt att vi ska åka till barn och barnbarn i Småland. Bara roligheter........ men jag har ju redan missat den första. Tyck lite synd om mig, va!

onsdag 25 mars 2009

Mormors kaktus


I måndags var det säsongspremiär för radioprogrammet Odla med P1. Det är alltid lika välkommet. Det rycker i påtarfingrarna, nu vill man verkligen komma igång i det nystädade växthuset.

I programmet flaggade dom för att man skulle skicka in bilder och beskrivningar på gamla krukväxter, som inte skulle vara yngre än från 60-talet. Mormors kaktus har funnits så länge jag minns. Mitt exemplar är resultatet av några sticklingar, som jag fick av min svägerska som då bodde i vårt föräldrahem, där kaktusen stod kvar efter mormor. Mitt exemplar är alltså över 30 år gammalt. Kaktusen har hängt med i alla våra flyttningar och nu står den i stugan. I somras blommade den så här överdådigt.


Jag känner mig så lycklig när den slösar med sina vackra blommor. Hoppas den kommer lika fint i år!





tisdag 24 mars 2009

Jag hittade ett brev.....


bland mammas efterlämnade papper i chiffonjèn. Ett brev som hon fått av sin första skolfröken, som flyttat från Kinna, men som den duktiga skolflicka mamma var, hon tydligen haft kontakt med. Av brevets datering att döma var mamma tio år när hon fått svar från sin fröken. Brevet säger en del om den lilla flickan Dagmar, men också en del om den ensamma småskollärarinnan på landet. Så här står det i brevet:
Hovgårds skola d. 13 okt -30
Min lilla Dagmar!
Hjärtinnerligt tack för Ditt lilla rara brev! Du kan inte tro så glad jag blev, då jag såg, att ni inte hunnit glömma bort mig där oppe i Västergötland. Själv tänker jag så ofta på mina pojkar och flickor i Kinna. Det var ju så roligt att arbeta tillsammans med er. Men det tycker nog också er nya fröken, förmodar jag.
I min skola här har jag bara 14 barn och det är ändå 4 klasser tillsammans. Men det är så glest bebyggt här. Själv har jag mer än 5 minuters väg till närmaste granne och bortåt ½ mil till närmaste handelsbod. Det kan Du knappast göra Dig en föreställning om, lilla Dagmar. Och det är inte alltid roligt att ha så långa avstånd vart man skall. Men under sommaren är det mycket vackert här - skog och sjö.
Nu ber jag om mina hälsningar till er allesammans i min förra klass. Hoppas att ni allesammans mår bra och växer och blir stora och duktiga pojkar och flickor.
Till sista får Du hela fånget fullt av hjärtevarma hälsningar från Din förra lärarinna
Gertrud Ernby

måndag 23 mars 2009

Bastudikt

Detta är ett tillägg till mitt förra inlägg. Bland mina dokument i datorn har jag hittat utskriften till en bastudikt som jag skrev till den första bastun vi byggde på Stenbäcken. Där fanns ingen sjö att doppa sig i men väl en porlande bäck (åminstone om det inte var torka på sommaren). Jag tycker att den fortfarande står sig, så nu publicerar jag den här.

För dig kamrat som känner

att du hör till bastuns sanna vänner,

några råd du får på vägen din,

när du i värmen träder in.



Det första du bör tänka på

är att den rätta värmen nå,

därför bör du elda lugnt och sakta

och noga uppå brasan vakta.



Och under tiden som värmen ökar

och det ur skorstenen puffar rökar,

du hämtar från bäcken det vattnet lena,

som skall dig från svetten och skiten rena.


Och som du går där och pysslar med detta,

för att snart kunna njuta bastuns hetta,

du kyler ölet till lagom svalka,

så att det skönt genom strupen halkar.


Du torde nu ha nått den rätta stämning,

så du kan slänga kläderna utan hämning.

När termometern visar på sjuttiofem,

du träder in i ditt bastuhem

och känner frid i själ och lem.



Ty sådan är bastuns karaktär,

att medan du sitter där naken och skär,

du känner en salighet utan gräns,

så god och glad du blir med ens

och stress och spänning du här får kasta,

ty i en basta går ej att hasta!


Nej, denna stugan är fridens hem

och passar inte för alla dem,

som tror att bastu blott är att tvätta,

nej, dom kan stå under en dusch och skvätta.


För bastubad är ett sätt att vara

som endast går när vi äro bara

ja, nakna helt om vår överkropp

liksom om rumpa och tår och snopp.


Ja, i en bastu ska du leva rent,

och sunt och ärligt det är bestämt

och du får inte i bastun röka

och det är likaså förbud att göka.


Så njut nu värmen, du bastuvän

och låt ditt öl dig svalka sen

och när du lämnar denna bastun åter

till nästa vän, han då inte gråter,

för att just du hade glömt att städa,

ett sådant slarv är att bastun häda.


Och nu när rimmet är färdigskrivet,

jag själv ska gå att njuta bastulivet!

Mitt livselexir


Äntligen! Nu har isen blivit så mjuk att det gick att få hål på den och hugga upp vaken. Nu kan vi bada bastu på riktigt igen.

Bastun har blivit mitt livselexir. För mig finns ingenting som är så avslappnande och njutbart som ett riktigt bastubad med allt vad därtill hör. Så länge jag jobbade var fredagseftermiddagen när vi fick åka ut till stugan, elda bastun och sitta där nere och blicka ut över sjön, det absolut bästa sättet att varva ner och komma i balans efter veckans vedermödor.


En period, när det hade konstaterats att jag hade för högt blodtryck, varnades jag av doktorn för att bada bastu. Det var en sorgeperiod i mitt liv. Jag fick lova att inte ha det för varmt i bastun, inte sitta på översta laven och absolut inte gå ner i någon vak! Mina tankar gick åt det hållet, att då kunde jag lika gärna dö. Hellre än att sörja ihjäl mig kunde jag väl dö njutningsfullt på översta laven. Som väl var gick det att komma tillrätta med hypertonin och jag njuter numera bastun i fulla drag.
Jag börjar alltid långsamt längst ner, så jag kan titta ut genom fönstret på den vackra utsikten över sjön. Går sedan ut i bastukammaren, dricker några klunkar öl, går in i bastun en stund igen, går ut och tvättar av mig för att inför doppet i vaken klättra upp på översta laven och ånga på riktigt ordentligt.


När jag är riktigt genomhet (en indikation är när det börjar brännas på bröstvårtorna), sveper jag om mig badrocken, greppar badtofflorna och travar ut till vaken. Där kryper jag ner, och doppar mig. Nu på vintern går det ganska snabbt måste jag medge.



Sedan kommer det allra bästa! Det är när man kliver upp ur vaken och står på bryggan igen. Det är ett välbehag som inte går att beskriva. Man fryser normalt inte. Om det inte blåser eller regnar kan man stå naken i minusgrader, man känner sig fortfarande varm. Sedan tar jag på mig rocken och står på bryggan en stund och njuter av naturen, lugnet och känner mig nästan salig. Dom som vet brukar kalla det endorfiner - det är ett slags knark, har jag hört.


Den här lördagen som var den första på ett par månader som vi kommit åt vaken, firade vi lite extra med en god middag efteråt. Maken tog fram grillen (säsongspremiär!) och efter förrätten, som bestod av havskräftor (extrapris på COOP:s fiskavdelning 110:-/kg) grillade maken lammkotletter. Lite "krillivini" fick han ju också ha förstås. (ja, det är hans modersmål meänkielä - tornedalsfinska som slår igenom ibland)




Tyvärr schabblade jag bort bilden som jag tog när maten stod på bordet, så jag nöjer mig med att visa dukningen före maten. På det hela taget en lyckad kväll.





torsdag 19 mars 2009

Skyltar

På de dagliga promenaderna i min hemstad blir jag
mer och mer uppmärksam på alla skyltar som dyker upp utefter de vägar jag väljer. Då tänker jag inte i första hand på reklamskyltar utan mer på sådana som ger lite kulturell stimulans. Ja, att man t.ex. får lära sig något nytt eller får en konstupplevelse. Idag tog jag min tillflykt till Annelundsparken igen och stannade till vid den vackra tavlan t.h. Den berättar om träd, buskar, örter och fåglar som finns i parken och är väldigt fint tecknad.



En dag när vi tog en tur bortåt Göta fick vi syn på tavlan t.v. Den hade jag läst om i tidningen, men glömt bort tills vi gick förbi vid ett gathörn vid Alvestagatan. Några initiativrika människor i Hjärt- och Lungsjukas Förbund har stakat ut en runda i stan som man kallar Hälsans Stig. Om man går den rundan eller motsvarande sträcka någon annanstans varje dag eller åtminstone några gånger i veckan, så lär det göra gott för både kropp och själ.

Igår gick vi Hälsans Stig igen, vi börjar känna den ganska väl vid det här laget. Jag tycker skylten är fin med sin karta och den glade vandraren uppe i hörnet.

Klicka gärna på bilderna och förstora så ser ni texten också.

onsdag 18 mars 2009

Trender


Jag lyssnade i förra veckan på P1:s nya trend- och modemagasin "Stil". Ibland ett riktigt intressant program. Man kan upptäcka att man för tillfället är "inne". Annars känner jag mig mest tidlös numera. Jag menar modet växlar så fort så man har varken tid eller råd att hänga med.
Nu hörde jag att det senaste väskmodet i huvudstaden är att gå omkring och dingla med gamla tygkassar. Ja, helst ska dom vara gamla, gärna ekologiska och ha ett firmamärke. För bara ett halvår sedan var det helt rätt att bära stora dyra handväskor.
Kan det vara krisen månne?

Nåväl, jag rotade i mina gömmor för att se om jag hade något modernt. Det tog inte mer än fem minuter så hade jag hittat tre kassar med tryck. Inte urgamla visserligen, men väl ekologiska t.ex. KF:s änglamark och något som heter Nectar. Dessutom en kasse från Nordic Jazz & blues festival (när får vi uppleva det igen?!)

Men den finaste kassen har inget tryck. Den är designad och tillverkad av kompisen Anita, och den är jag glad för.

måndag 16 mars 2009

Äntligen blev det av....


att jag gick med i republikanska föreningen! Tänka sig - jag som varit republikan ända sedan min gröna eller möjligen röda ungdom. Så nu har jag lagt till en förening igen. Den här föreningen går ju mest ut på att bedriva opinionsarbete. Därför börjar jag här och citerar direkt från den lilla broschyr jag fick. Först kommer de främsta argumenten för att Sverige ska bli republik.
"Vi vill ha demokrati - fullt ut. Monarki går inte ihop med demokrati eftersom rollen som statschef går i arv inom en och samma familj. Statschefen borde i stället tillsättas på ett demokratiskt sätt efter kompetens och duglighet. Hellre folkmassa än arvsmassa!
Vi vill ha mindre fjäsk. I en monarki anses monarken stå över alla andra människor. I ett sådant samhälle frodas fjäsk och personkult. Vi vill att Sverige ska vara ett modernt samhälle där alla människor är lika mycket värda. Kungasfjäsket är ovärdigt!
Vi vill befria kungafamiljen. Medlemmarna i kungafamiljen saknar grundläggande mänskliga rättigheter och möjligheter att styra över sina egna liv. Att avskaffa monarkin är en fråga om medmänsklighet. Carl Gustaf Bernadotte och hans familj borde få rösta och yttra sig precis som andra människor."
Och här kommer några vanliga missuppfattningar om kungahuset. Jag citerar igen:
"Kungahuset är bra PR för Sverige"
Svar: Inget kunde vara mer fel. Kungahuset visar upp en bild av Sverige som ett gammalmodigt, bakåtsträvande och odemokratiskt land. Det är helt enkelt falsk varudeklaration för ett modernt samhälle.
"Kungen är harmlös, han har ingen makt"
Svar: Jo, kungen och kungafamiljen har faktiskt makt. De är symboler och förebilder som påverkar samhället varje dag. Dessutom uppstår det livlig debatt varje gång kungen uttalar sig. Men det går aldrig att fördjupa diskussionen; kungen ställer aldrig upp i debatter.
"Monarkin är en svenska tradition och bör därför bevaras"
Svar: Dåliga seder ska förändras, även om de har en lång historia. Historien ska inte glömmas bort, men bör heller inte styra vår nutid."
Så nu vet ni det!

Vårstädning


Vi har varit i stugan sedan i torsdags. SMHI lovade fint väder så vi tänkte utnyttja detta för att röja och vårstäda och maken ville såga upp och bära fram de fällda träden. Så vidare värst fint väder blev det väl inte, men lite fick vi gjort i alla fall.
Maken ägnade sig bl.a. åt att rensa och renovera gamla fågelholkar. Satte nytt tak på knipholken och bäddade åt honan så det skulle bli riktigt inbjudande. Knipor gör inte i ordning reden, nappar bara lite dun från sig själva, så man gör en tjänst åt dom genom att lägga in lite torrt gräs eller vad man kan ha till hands.
Några av holkarna var så dåliga så han snickrade några nya som ersättning. Så här fint kan mesarna bo i den lilla eken vid snickarboden.
Det var hög tid att sätta upp holkar. Stannfåglarna är i full gång med spel och jag såg nötväckan ivrigt fara ut och in i samma holk som i fjol.

Själv ägnade jag mig mest åt inomhusarbete. Det fanns lite rester från julen i form av röda dukar och mattor att städa ut. Lite smått röjning i växthus och på altan blev det också idag på morgonen innan vi åkte in till stan.
Så här vårfint blev det i köket med rena gardiner och trasmatta och en kruka pärlhyacinter på köksbordet.


onsdag 11 mars 2009

Trädgårdshelande




Dagliga promenaden ledde mig igår upp till lasarettsområdet. Där hamnade jag bakom rehabkliniken och fick se ett område, som omgärdades av en "trolagärsgård", som vi kallade det hemma i Mark. Det fanns en liten grind i gärdsgården och på ena grindstolpen fanns ett anslag uppspikat.


Jag läste anslaget med stigande förtjusning. Det visade sig att innanför staketet finns en rehabiliteringsträdgård som sköts av patienter, som behöver träna på att komma i balans och harmoni med sig själva.

Om du, som läser detta inlägg, dubbelklickar på bilden så kan du själv läsa anslaget. Då förstår du att jag blev glad. Tänk att det finns folk som har förstånd att erbjuda trädgårdstillvaro för att hela trötta och sargade människor.


Jag tog en bild på anslaget och den vackra omgivningen.
Solen sken, talgoxen filade och jag styrde kosan hemåt med lätta steg. Och mer och mer längtade jag efter vår och värme, så jag får börja mitt eget helande vid stugan i växthus och trädgård.



tisdag 10 mars 2009

Vilken kväll!

Nu är jag smått euforisk! Maken och jag har ikväll varit på jazzkonsert på Stadsteatern. Och vilken konsert sen! Fantastiska musiker i Bohuslän Big Band under ledning av 83-årige maestro Bengt Arne Wallin, still going strong, och Nisse Landgren som främsta solist. Den senare är dessutom konstnärlig ledare för bandet.
Bengt Arne Wallin är ju känd för att göra jazzarrangemang av svenska folkvisor och det visade han också prov på ikväll. Maken verkade väldigt nöjd när Wallin valt den gamla rallarvisan "I Gällivare trakter". Ett fantastiskt fint arrangemang med temat lite lågmält i början och slutet och ett härligt riv där emellan.
Och Nisse Landgren sen! Jag tror aldrig jag hört någon få ut så mycket ur en trombon som han. Stundtals var han lika röd i fejset som trombonen. En underbar musiker och sjunga kan han ju också.
Den som ändå imponerade mest på mig var den enda tjejen i sällskapet. Hon hade en fantastisk uppsättning av congas och andra rytminstrument som hon hanterade med en virtuositet som är obeskrivbar. Hon visade också prov på en enastående lyhördhet när hon ibland bara nuddade vid instrumentet och därigenom understödde solisten som var i farten för tillfället.
Ja, det var en härlig kväll! Vad vore livet utan musik? Platt intet!

Jag gick till Sjöbo torg...

till den nyöppnade butiken "Hjälpande ting", som jag bestämde mig för för flera veckor sedan. Nu blev det äntligen av i förra veckan. Så många gånger som jag kört bil den sträckan trodde jag mig veta på ett ungefär hur långt det är. Men aldrig hade jag trott att Sjöbobacken skulle kännas så lång! Jag var helt slut när jag kom fram och fick sätta mig och pusta ett slag innan jag orkade titta på grejerna. Motion fick jag i alla fall den dagen, men sedan tog jag bussen hem!



Bra saker fick jag tag i. Här är mina två fina saxar. Jag blev så glad att de var i läcker röd färg. Den lilla plocktången har jag fått som fritt tekniskt hjälpmedel på arbetsterapin. Eftersom artros i tumleden får som effekt, att man får svårt att klara smågrepp mellan tummen och pekfingret, är den lilla tången suverän när man ska dra av folielocket på yoghurtburkar t.ex.

I fredags kom äldste sonen danne.dizel och äldste sonsonen kalle.dracula (för att använda deras webbidentiteter) på blixtbesök. Kalle blev helimponerad av min nya suveräna bruköppnare nedan.


Genialt enkel! Jag som inte kunnat öppna burklock på evigheter! Nu placerar jag bara burken på gummiplattan, sätter armbågen på "brödspaden" och trycker lite lätt på skaftet och vips sitter locket i botten på "brödspaden".

" Och så kan du spela pingis med den!" sa Kalle.




måndag 9 mars 2009

Urmoder 5 del 2

Till skillnad från mina tidigare urmödrar fick min mormor Selma bara två barn. Jag vet inte hela bakgrunden till detta, hur man får barn var ingenting man pratade med mormor om. Men jag kan tänka mig flera faktorer som påverkat detta faktum.
Det borde ha varit ett trauma att som 19-åring föda sitt första barn oplanerat och med omgivningens ogillande. Det dröjde också fem år innan nästa barn - min mamma Dagmar Viola - kom. Den unga familjen måste också ha haft det mycket knapert. De fick bo i mormors föräldrahem, Hagakärr i Haratången till att börja med. Morfar Edvin, som inte hade fyllt tjugo, gjorde sin värnpliktstjänstgöring på det nya regementet I 15 i Borås. Han fick bli någon slags betjänt, kalfaktor?, till officerarna, bl.a. fick han arbeta i badet och skrubba officerarna på ryggen. I detta värv kunde han tjäna några extra kronor i dricks.
Så småningom fick de flytta till egen lägenhet, ett rum och kök i "fabriksböggningera" på Häggådalen i Kinna. Där hade Edvin redan arbete sedan han slutade skolan. Selma arbetade endast en kort tid på fabriken. Däremot var hon fullt sysselsatt med hemsömnad för olika företag. Några år in på 20-talet byggde de sitt egnahem på Hedåker i Kinna. Dit fick också Selmas mor Johanna och äldre syster Anna flytta in på andra våning.

Jag tror att samhällsutvecklingen också var en bidragande orsak till att Selma och Edvin inte fick mer än två barn. Dagmar föddes 1920. Det var en tid av stora förändringar i arbetarklassens villkor. Rösträtten var fullt genomförd 1921. Arbetstiden reglerades i lag. Fackföreningarna växte sig starkare. Edvin var fackligt engagerad och både han och Selma var intresserade av att bilda sig. Man blev alltmer upplyst på många olika områden. Edvin berättade t.ex. att han varit och lyssnat till Hinke Bergegren, som föreläste över ämnet "kärlek utan barn".

Min mormor Selma var, trots att det gick bra för henne och Edvin i livet, en otrygg människa. Jag tror att mycket grundade sig i barndomen, som jag beskrivit i mitt första inlägg om henne. Hon utvecklade symtom som tyder på att hon kan ha varit mano-depressiv. Under min barn- och ungdom var hon till och från intagen på olika institutioner. Jag minns väl dessa tillfällen. Det var jobbigt, när hon var depressiv. Hon hade tydliga ångestsymptom och vågade inte vara ensam. Å andra sidan minns jag också när hon mådde bra. Då kunde hon vara riktigt rolig att leva med; glad, sjöng visor och berättade historier. Nästan alla gamla ramsor och talesätt, som jag kan, har jag lärt mig av henne.

På bilden nedan står Selma t.v. med sina systrar Emma i mitten och Anna t.h. Kortet måste vara taget någon gång i slutet av 50-talet. Då hade min moster Ella och morbror Arvid tagit över huset på Hedåker och Anna, som var ogift och också led av depressioner och varit intagen på mentalsjukhus, bodde hos dem. Selma ser glad och frodig ut och befinner sig säkert i en av sina bättre perioder. När hon mådde dåligt magrade hon oftast. Jag vill helst minnas henne så här.





fredag 6 mars 2009

Inför nästa vinter

Det gäller att vara om sig och kring sig. Nu börjar planeringen för nästa vintersäsong. Björkveden är i det närmaste slut och utan björkved ingen god brasvärme i stugan till jul.
Därför var det nu dags att fälla ett par träd nere vid stranden. Det måste göras medan isen ligger kvar, för det blir svårare att bärga dem i sjön. Maken och grannen Jussi hjälptes åt. Maken har till och med skaffat ett nytt motorsåg, som nu skulle invigas. Själv satt jag uppe i stugan och kurade, hade inte lust att gå ut i blåsten. Jag såg ett av träden falla när jag tittade ut genom köksfönstret. På något sätt känns det som att det gör ont. Har växter känslor? Jag har träffat folk som faktiskt tror det. En person som jag kände ville inte nypa tjuvskott på tomatplantorna för det kändes som att göra våld på dom. Vad ska man då säga om att fälla träd?! Är det skonsammare för träden att fall mjukt mot sjön och bli ved på samma ställe där man levt sitt liv än att slaktas av en stor maskin som skalar av dig alla grenar på mindre än fem minuter och som skickar dig till massafabriken långt från växtplatsen? Nej, jag vet, man ska inte förmänskliga djur och växter. Människor är ju också en del av naturen. Och jag är evigt tacksam mot björkarna som ger oss så mycket gott.





onsdag 4 mars 2009

Friskvård i kören

Nu är min tid för besök hos änglarna på distriktsarbetsterapin över för denna gång. Mina värkande händer får jag vårda på egen hand ett tag framöver. Men som väl är har jag en annan friskvårdsaktivitet på tisdagar. Kören!! Nu har vi kommit igång ordentligt efter jul och bättre sätt att förebygga ohälsa får man leta efter. Jag har skrivit om detta tidigare i samband med Globen-konserten, men det tål att upprepas. Man mår så bra av att sjunga och särskilt sjunga i kör! Det är inte bara det psykiska välbefinnandet, samhörigheten, gruppkänslan, att vi alla bidrar till resultatet. Det är faktiskt också en tillfredsställelse rent fysiskt. Och bättre och bättre blir det, ju mer man sjunger. Jag tycker t.o.m. uppsjungningen är rolig. Mycket, förstås, tack vare vår eminente ledare Janne Hjalmarsson.
Nu håller vi på att öva inför en vårkonsert i GA-kyrkan den 28 april (min födelsedag f.ö.) Det är extra stimulerande att ha ett mål. Bäst av låtarna vi övar just nu tror jag är "Sång till friheten", den kubanska visa, som Björn Afzelius gjorde känd på 70-talet. Det är en så vacker sättning och så får vi sopraner sjunga en överstämma, som låter jättefint. Men vi sjunger mycket annat också, så jag uppmanar mina bloggläsare att komma och lyssna den 28/4.
Här nedan följer lite bilder från gårdagens övning.

Vi är ganska många så jag har inte fått med alla på en bild. Här är kanske 2/3 av gänget.
Altarna är inte så många, de flesta kom med här.

Sopranerna är desto fler. Här är en del av dom....


och här kommer några till.....


och till slut vår inspirerande körledare i stark koncentration på noterna.




tisdag 3 mars 2009

Nyttigheter

Jag lyssnade på P1-programmet "Kropp och själ" för en liten stund sedan. Idag handlade det bl.a. om några nya böcker om hälsa som kommit ut på senaste tiden. Den nya trenden verkar vara att man nu inte längre ska tänka så mycket på att få i sig alla näringsämnen och undvika en massa onyttigheter utan äta naturligt!
På samma sätt ska man inte bli orolig när barnen verkar stressade, det är egentligen bara nyttigt för dom att anpassa sig till livet. Mindre omvårdnad med andra ord.
"Ja, ja" sa maken, "vad ska man göra?"
"Vi gör väl som vi brukar", sa jag, "vi struntar i att läsa dom där böckerna."
Sedan avslutade vi vår goda, näringsrika och välsmakande frukost.

söndag 1 mars 2009

Tjejerna på TV-sporten

Nu har det varit sportsöndag igen. Åter slår det mig hur många trevliga, duktiga tjejer som jobbar där. I studion i sportspegeln nu ikväll är Jane Björk programledare. Hon har ju varit med jättelänge. Pionjärkvinna bland alla gubbarna, liksom Katarina Hultling. Men varför får dom aldrig referera en tävling?! Dom får vara programledare, göra intervjuer, research, fördjupningar osv, osv. Men referat - ånej! Jag kommer bara ihåg att Katarina Hultling har refererat curling, som hon själv utövat och någon gång konståkning. Aldrig de stora sporterna - fotboll, fri idrott, skidåkning. Skärp er - gubbarna på TV-sporten!