Vilken kväll!

Nu är jag smått euforisk! Maken och jag har ikväll varit på jazzkonsert på Stadsteatern. Och vilken konsert sen! Fantastiska musiker i Bohuslän Big Band under ledning av 83-årige maestro Bengt Arne Wallin, still going strong, och Nisse Landgren som främsta solist. Den senare är dessutom konstnärlig ledare för bandet.
Bengt Arne Wallin är ju känd för att göra jazzarrangemang av svenska folkvisor och det visade han också prov på ikväll. Maken verkade väldigt nöjd när Wallin valt den gamla rallarvisan "I Gällivare trakter". Ett fantastiskt fint arrangemang med temat lite lågmält i början och slutet och ett härligt riv där emellan.
Och Nisse Landgren sen! Jag tror aldrig jag hört någon få ut så mycket ur en trombon som han. Stundtals var han lika röd i fejset som trombonen. En underbar musiker och sjunga kan han ju också.
Den som ändå imponerade mest på mig var den enda tjejen i sällskapet. Hon hade en fantastisk uppsättning av congas och andra rytminstrument som hon hanterade med en virtuositet som är obeskrivbar. Hon visade också prov på en enastående lyhördhet när hon ibland bara nuddade vid instrumentet och därigenom understödde solisten som var i farten för tillfället.
Ja, det var en härlig kväll! Vad vore livet utan musik? Platt intet!