Inför nästa vinter

Det gäller att vara om sig och kring sig. Nu börjar planeringen för nästa vintersäsong. Björkveden är i det närmaste slut och utan björkved ingen god brasvärme i stugan till jul.
Därför var det nu dags att fälla ett par träd nere vid stranden. Det måste göras medan isen ligger kvar, för det blir svårare att bärga dem i sjön. Maken och grannen Jussi hjälptes åt. Maken har till och med skaffat ett nytt motorsåg, som nu skulle invigas. Själv satt jag uppe i stugan och kurade, hade inte lust att gå ut i blåsten. Jag såg ett av träden falla när jag tittade ut genom köksfönstret. På något sätt känns det som att det gör ont. Har växter känslor? Jag har träffat folk som faktiskt tror det. En person som jag kände ville inte nypa tjuvskott på tomatplantorna för det kändes som att göra våld på dom. Vad ska man då säga om att fälla träd?! Är det skonsammare för träden att fall mjukt mot sjön och bli ved på samma ställe där man levt sitt liv än att slaktas av en stor maskin som skalar av dig alla grenar på mindre än fem minuter och som skickar dig till massafabriken långt från växtplatsen? Nej, jag vet, man ska inte förmänskliga djur och växter. Människor är ju också en del av naturen. Och jag är evigt tacksam mot björkarna som ger oss så mycket gott.