Det här är min mamma, Dagmar Viola All, född den 21 april 1920. Bilden är tagen inför hennes konfirmation, när hon var fjorton år 1934. Hon har ganska nyligen fått klippa av sina långa svarta flätor och fått en ny modern shinglad frisyr. Vid den här tiden hade min pappa, Karl Gottfrid Karlsson från Andorslid i Örby redan "upptäckt" henne. Han hade sett henne något år tidigare på scenen i IOGT:s ordenshus i Kinna, när hon sjöng "Där de milsvida skogarna susa". Han hade aldrig sett eller hört något så vackert och bestämde sig för att "Den tösa ska jag ha". Själv hade han hunnit upp i tjugoårsåldern, så han förstod att han måste vänta ett tag.
När Dagmar var så där en sexton, sjutton år, började Kalle uppvakta henne. Det skedde uppenbarligen i IOGT, där Dagmar varit medlem sedan mycket unga år och Kalle från tjugoårsåldern. Efter vad jag kommer ihåg, fick han följa henne hem efter en danskväll i Viljans Park i Fritsla
De blev snabbt ett par, trots att mamma Selma tyckte att Kalle var i äldsta laget för hennes lilla flicka. "Den gamle!" lär hon ha sagt när hon fick veta ett de bestämt sig för varandra. Bilden här bredvid med Dagmar och Kalle i folkdräkter, togs i samband med deras förlovning 1938. Jag tycker så mycket om den här bilden. Kalle ser så stolt ut och Dagmar står bredvid honom med ett lyckligt leende på läpparna.
På äldre dar lät hon sig intervjuas av Niclas Sennerteg (då på Radio 7, numera Borås Tidning). Han var intresserad av att höra om hennes upplevelser under tiden för andra världskriget. I detta sammanhang fick Dagmar frågan vad hon fastnade för hos Kalle. Hon fnittrade lite och så sa hon "Han såg ju bra ut och så dansade han bra". Och visst är Kalle väldigt snygg på den här bilden!
De gifte sig den 19 september 1939. Har det någon gång funnits en vackrare brud?! Svaret på den retoriska frågan hade Kalle: "Nej, aldrig!" Och den uppfattningen behöll han hela livet. När min syster och jag i tonåren började använda make-up, uttryckte han sitt ogillande. "Eran mamma behöver inte sånt där. Hon är vacker ändå. Det enda skönhetsmedel hon använder är en pincett att plocka ögonbrynen med!" Hans döttrar hade inte chans att mäta sig med hans älskade.
Men tiden för deras giftermål var en orostid. De hade inte varit gifta mer än några veckor förrän Kalle blev inkallad. Om detta och mycket annat ska jag berätta i kommande inlägg. Jag nöjer mig med romantiken denna gång.
2 kommentarer:
Tack moster!
En och annan tår kom det när jag läste ditt inlägg och såg bilderna.
Lotta
Tack för en fin berättelse om våra älskade föräldrar!
Vill bara lägga till att det inte bara var åldern som mormor reagerade emot. Han var ju Skenebo också, bevars, och det var inte bra. Dom ansågs alltför radikala och uppstudsiga och drog för långt åt vänster. Tur att mamma struntade i det. Annars hade ju vi inte funnits.
Skicka en kommentar