Bastudikt

Detta är ett tillägg till mitt förra inlägg. Bland mina dokument i datorn har jag hittat utskriften till en bastudikt som jag skrev till den första bastun vi byggde på Stenbäcken. Där fanns ingen sjö att doppa sig i men väl en porlande bäck (åminstone om det inte var torka på sommaren). Jag tycker att den fortfarande står sig, så nu publicerar jag den här.

För dig kamrat som känner

att du hör till bastuns sanna vänner,

några råd du får på vägen din,

när du i värmen träder in.

Det första du bör tänka på

är att den rätta värmen nå,

därför bör du elda lugnt och sakta

och noga uppå brasan vakta.

Och under tiden som värmen ökar

och det ur skorstenen puffar rökar,

du hämtar från bäcken det vattnet lena,

som skall dig från svetten och skiten rena.

Och som du går där och pysslar med detta,

för att snart kunna njuta bastuns hetta,

du kyler ölet till lagom svalka,

så att det skönt genom strupen halkar.

Du torde nu ha nått den rätta stämning,

så du kan slänga kläderna utan hämning.

När termometern visar på sjuttiofem,

du träder in i ditt bastuhem

och känner frid i själ och lem.

Ty sådan är bastuns karaktär,

att medan du sitter där naken och skär,

du känner en salighet utan gräns,

så god och glad du blir med ens

och stress och spänning du här får kasta,

ty i en basta går ej att hasta!

Nej, denna stugan är fridens hem

och passar inte för alla dem,

som tror att bastu blott är att tvätta,

nej, dom kan stå under en dusch och skvätta.

För bastubad är ett sätt att vara

som endast går när vi äro bara

ja, nakna helt om vår överkropp

liksom om rumpa och tår och snopp.

Ja, i en bastu ska du leva rent,

och sunt och ärligt det är bestämt

och du får inte i bastun röka

och det är likaså förbud att göka.

Så njut nu värmen, du bastuvän

och låt ditt öl dig svalka sen

och när du lämnar denna bastun åter

till nästa vän, han då inte gråter,

för att just du hade glömt att städa,

ett sådant slarv är att bastun häda.

Och nu när rimmet är färdigskrivet,

jag själv ska gå att njuta bastulivet!