fredag 31 maj 2013

Fina fisken


Vilken tur att vi har ett så fint Coop Forum i Borås. Och vilken tur att vi har en sådan fiskhandlare som Henrik. För oss fiskälskare är det väldigt viktigt att vi kan få färsk fisk till rimliga priser och med god kvalitet. Henrik är en sådan fiskhandlare. Han säljer garanterat "lovlig" fisk. Det vill säga sådan fisk som inte riskerar att utrotas av rovfiskare. Dessutom är Henrik kock. Han kan skapa fantastiska matverk av sina fiskar och andra ingredienser. Den här helgen har han verkligen gett uttryck för sin skaparådra inför grillsäsongen. Han fixar till diverse skapelser med fisk och tillbehör, färdiga att lägga på grillen eller stoppa in i ugnen. Vi har flera gången provat hans innovationer med olika fisksorter med tillbehör. De ser ut som bakelser, men består av fiskfiléer med fyllningar. Sätt i en form i ugnen, slå på lite vitt vin och fiskfond och du får en jättegod middag utan ansträngning.


Nu har Henrik fixat lite extra för grillen, t.ex. dessa fina svanar fyllda med  grillspett med fisk förstås, marinerade musslor och annat gott. Henrik har lovat att dessa delikatesser ska finnas hela sommaren. Det är bara att smaka och pröva!


Och här står Henrik och hans nya medhjälpare Kim, som är lika entusiastisk för jobbet som fiskhandlare på Coop Forum i Borås. Kom och testa vettja!

tisdag 28 maj 2013

Gökotta


Det har gått en dryg vecka sedan vi var i Malmö och firade vår sedvanliga gökotta. Sedan dess har vi flyttat ut till stugan och funnit att det finns så mycket att ställa i ordning den här ovanligt sena våren. Därför har det inte blivit så mycket bloggande. Men några rader om årets gökotta vill jag i alla fall förmedla. Vi anlände till Malmö på fredagseftermiddagen och tog oss så sakteliga genom festivalglammande gator till vännerna, som bor i centrala Malmö. Eurovisionsschlagern satte sannerligen sin prägel på staden.

Väl framme hos Gugge och Lasse förenades vi med det andra vänparet, Georg och Sonja, som vi inte träffat sedan vi hade gökotta hos dem förra året. Det blir alltid så mycket att prata om, så det blev inte alltför tidigt sänggående, trots att vi skulle upp tidigt nästa morgon.

Men vi var ändå redo att ge oss iväg klockan åtta på lördagsmorgonen. Festivalfirarna hade inte vaknat, så det var lugnt och skönt på gatorna, när vi tågade iväg med ryggsäckar och dramaten fullpackade med mat och dryck. Värdinnan hade valt Pildammsparken till plats för firandet detta år.

Pildammsparken är en stor park med mycket vatten och lummigt och grönt. Gugge hade utsett platsen, där vi skulle intaga vår måltid - Arenateatern, där vi kunde sitta på bänkar och samtidigt ha fin utsikt. Vi hade väl inte räknat med någon underhållning en tidig lördagsmorgon, men det visade sig att platsen var vald av ett antal elitmotionärer, som hoppade upp och ner i trapporna, gymnastiserade på den runda plattan i mitten och till och med satte igång en boxningsmatch.

Trots all rörelse, var det ändå fridfullt och mysigt som vanligt. God mat, som aldrig går åt helt och hållet, öl och snaps att dricka och livliga samtal att underhålla oss med.

En annan god sak med Pildammsparken är att den ligger på gångavstånd från Gugges och Lasses koloni, med dess mysiga stuga. Efter avslutad måltid travade vi alltså dit och bjöds på kaffe och tårta.

Det blev en härlig dag. Värmen hade kommit till Skåne och naturen prunkade mer än den gjorde när i Borås, när vi for hemifrån. Bilderna på blommorna tog jag i koloniträdgården. Blomningen hade kommit betydligt längre än hemma hos oss.

Vi stannade i Malmö till måndagen. När vi kom hem till Borås kunde vi konstaterat att värmen hade satt fart på växtligheten även hos oss. Och nu har vi ägnat den dryga vecka som gått sedan gökottan till att flytta ut till stugan och ta itu med det försenade trädgårdsarbetet. Mer om det nästa gång.

Så var det bilderna. Jag hade lovat vännerna att visa dem innan publicering, vilket jag glömt. När jag lagt ut bilderna kom jag på detta och försökte ta bort dem igen, men fixar inte detta. Jag hoppas att mina vänner förlåter mig och kanske till och med gillar det de ser.

Tack kära vänner för en mysig helg!





måndag 13 maj 2013

Blåbärskris


Ser ni vad det här är? Det är något som nu skulle vara fullt av små ljusgröna blad och stjälkar och snart små rosa klockformade blommor, som skulle locka humlor och bin.

Vi har en riktig skogstomt, en stenig och mossrik tomt som öppnar sig mot sjön med granskog på båda sidor. Inte lättodlat precis, men charmigt. Vi tar det som det är och har accepterat att vi inte kan odla som i en vanlig trädgård. Att våra gräsmatteplättar blir invaderade av mossan - den är ju mjuk att gå på. Att grönsaksodlingar får sträcka sig till potatis och kryddor på några plättar mellan stenarna. Att försök med mer känsliga perenner och buskar misslyckas. Allt detta har vi accepterat och trivs med.

Och så har vi ju något som inte alla har i trädgårdar. Vi har skogshallon på tomten, vi har smultron och vi har blåbär. Åtminstone en tredjedel av tomten är täckt av blåbärsris. Det är en lycka att gå ner i slänten mot sjön en solig sommarmorgon och plocka blåbär till frukostfilen. Och vilka sommarminnen vi har vid jul, när vi tar fram den lagrade hallonlikören.

Men detta år blir det inga blåbär. Det har varit en hård vinter för de stackars plantorna. Kallt tidigt och alltför lite av den skyddande snön. Den hårda tjälen har gått vildsint fram. Bara några små ynkliga tuvor har fått behålla sin gröna färg. Det är för sorgligt. Men det är naturens gång och det får vi leva med. Undrar bara om det återhämtar sig till nästa år.

Men kanske jag tar det med ro och inte klagar om det blir mer snö nästa vinter.

torsdag 9 maj 2013

Bara ett majregn


Det regnar. Det är bra. Det har varit torrt ganska länge. Och det är varmt i luften. Växtligheten tar fart.

Det är något särskilt med majregn. Det har jag tyckt ända sedan jag var barn och läste en historia i min morfars upplaga av Folkskolans läsebok. Berättelsen hade rubriken just "Bara ett majregn". Det handlade om kungen Karl XI, kallad "Gråkappan", eftersom han lär ha haft för vana att rida omkring i sitt rike inkognito. En dag i maj red han utefter en landsväg genom en by. En liten gumma stod vid vägkanten och neg för den ridande herrn.

Kungen stannade till och fattade tycke för den, som han förmodade fattiga gumman. "Nå, kära mor", sa kungen, "är det något jag kan bistå er med, något ni behöver?"


"Snälla herrn", sa gumman. Vår Herre har sett till att jag har det jag behöver. Det enda jag önskar är bara ett majregn."

Jag tycker den historien är så fin. Idag fick vi ett ljumt fallande majregn. Så livgivande inte bara för växterna utan även för oss människor. Jag tog ett par bilder. Inga märkliga sådana, men vi grävde om rabatten bakom växthuset. Maken höll ut lite längre än jag och blev blöt. Men vi har ju en bastu att torka kläder i. Och jag gick ut på trappen framför altanen och tog en blöt bild.

Nu är det kväll. Det har slutat att regna. Det är fortfarande varmt i luften. Fåglarna flockas runt matningen, många fler än på vintern. Trastarna spelar, vi har ätit middag på altanen och allt är bara fint. Tänk så mycket det betyder "bara ett majregn".

tisdag 7 maj 2013

Vilken härlig kväll!

Vi hade säsongsavslutning med kören ikväll. Konsert på Hemgården. Smått gemytligt och intimt, lite annat stuk än när vi har konsert i kyrkan. Nu sjöng vi mera avspänt, liksom på skoj. Visst, det är en mer svårsjungen lokal och det klingar inte lika rent och klart, svårare att komma upp i höjderna för sopranstämman - i alla fall för mig. Men det var så roligt att sjunga och det gick så bra. Repetitionen var bedrövlig. Men det är konstigt, man skärper till sig ännu mer då, när det blir allvar.

Maken satt bland publiken och när vi avslutat och tackat vår körledare med blommor och blader och kramat om varandra och "vi ses till hösten" osv, tänkte jag att det var dags att gå hem, trött i fötterna som jag var. Men ute var det varmt som en högsommarkväll och maken hade tänkt annorlunda. Det var dags för en öl på kafé Viskan. Det läskade gott i strupen efter allt sjungande.

Sen gick vi hem, fortfarande lika varmt, fast klockan var nio på kvällen. Men vi har ju en balkong. Och vi har ju varit i Tyskland och handlat. Så det blev en timme till utomhus. På vår egen ägandes balkong. Där satt vi med var sitt glas rött, tills skymningen lagt sig och måsarna stod som tysta sílhuetter på grannhusets skorsten. I morgon åker vi till stugan för att fira flygaredagen och metaredagen eller Kristi Himmelsfärd om man nu tror på den historien. Men då ska det bli regn och åska säger SMHI. Men det förmörkar inte denna första riktiga vår- eller rentav sommarkväll!

fredag 3 maj 2013

Första maj 2013....


..... och den blev inte som vanligt. Om vi är hemma brukar vi alltid gå med i demonstrationståget och deltaga i mötet, sjunga Internationalen och Arbetets söner och känna entusiasm, kampanda. Men i år... Jag känner inte igen mig själv. Det är som om engagemang och kämpaglöd har falnat. Är jag ett offer för den nya samhällsandan? Individualismens tidevarv? Brist på igenkännande med de politiska företrädarna? Saknad av ideologiska företrädare? Eller har jag helt enkelt blivit gammal och bekväm?

Hur som helst, stugan lockade mer. Vackert väder, vårbruket har börjat, trastarna sjunger, "Längtan till landet" tog överhanden. Och lyckan att se de första frösådderna ta sig. De första spirande små bladen.
Basilika....


luktärter.....

och plocksallad.....

Det värmer inombords. Men en annan värme släpper inte taget. Solidaritetsvärmen. Jag lyssnar på radio och konstaterar att ovanligt många program har en 1:a maj-prägel. Kulturradion berättar om en utställning av "demonstrationskonst" t.ex. Och jag tänker på alla tåg jag gått i genom åren - i Kalmar, i Vetlanda, i Stockholm, i Göteborg och framför allt på senare år i Borås. Alla appeller och tal jag applåderat och applåder jag själv mottagit i sånggrupper - S-dur, Rödmyrorna....

Och så tänker jag på min gamla pappa och sjunger för mig själv ute i växthuset:

Första maj, första maj, varje sliten kavaj
blir en mantel av strålande ljus.
Varje trött proletär glömmer mödornas värld
och går drucken av vårvindars rus.

Oh, du älskogens vår, som befriande går
genom landen i segrarefärd.
Du är drömmens också och var blick i det blå,
blir en blick in i undrernas värld.

Vart förtryckarnas hot, varje vardag av sot
blir idag till en lumpen legend.
Och vår håg och vår hand röres fritt utan band,
och vår blick är mot framtiden spänd.

Nästa år är det valår. Kanske jag mobiliserar den gamla entusiasmen igen.....