Det regnar. Det är bra. Det har varit torrt ganska länge. Och det är varmt i luften. Växtligheten tar fart.
Det är något särskilt med majregn. Det har jag tyckt ända sedan jag var barn och läste en historia i min morfars upplaga av Folkskolans läsebok. Berättelsen hade rubriken just "Bara ett majregn". Det handlade om kungen Karl XI, kallad "Gråkappan", eftersom han lär ha haft för vana att rida omkring i sitt rike inkognito. En dag i maj red han utefter en landsväg genom en by. En liten gumma stod vid vägkanten och neg för den ridande herrn.
Kungen stannade till och fattade tycke för den, som han förmodade fattiga gumman. "Nå, kära mor", sa kungen, "är det något jag kan bistå er med, något ni behöver?"
Jag tycker den historien är så fin. Idag fick vi ett ljumt fallande majregn. Så livgivande inte bara för växterna utan även för oss människor. Jag tog ett par bilder. Inga märkliga sådana, men vi grävde om rabatten bakom växthuset. Maken höll ut lite längre än jag och blev blöt. Men vi har ju en bastu att torka kläder i. Och jag gick ut på trappen framför altanen och tog en blöt bild.
Nu är det kväll. Det har slutat att regna. Det är fortfarande varmt i luften. Fåglarna flockas runt matningen, många fler än på vintern. Trastarna spelar, vi har ätit middag på altanen och allt är bara fint. Tänk så mycket det betyder "bara ett majregn".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar