Det har varit några minst sagt turbulenta dagar i mitt gamla parti. Dagar som fått mina känslor att svalla på många olika sätt. Sorg, förtvivlan, ilska, galenskap och trötthet. Men kanske mest tvivel. Ska det någonsin bli ordning på det här?!
Jag har inte varit medlem i SAP de senaste tjugo åren. Det har sina skäl, som jag inte tänker gå in på här. Men jag har arbetarrörelsen i blodet och det kan jag inte springa ifrån. Jag har väl i teoretisk mening gjort en klassresa, eftersom jag blev akademiker, men arbetarbarn är jag likväl, med de värderingar det innebär. Mina barn- och ungdomsår förflöt genom Unga Örnar, SSU och så småningom socialdemokratiska studentföreningen. Och som vuxen blev det medlemskap i partiet, arbetarkommuner och s-föreningar. Faktiskt bara några få år i kvinnoförbundet, mest för att jag var med i en sånggrupp där.
Bilden ovan kommer från min mest aktiva politiska period. Det var det glada, intensiva och radikala 70-talet. Vi bodde i Kalmar och jag var också fackligt aktiv under en del av denna tid. Roligast hade jag i S-föreningen i Lindsdal. Där var jag med i styrelsen och min uppgift där var att vara studieorganisatör. Utöver vanliga studiecirklar med politiskt innehåll, drog jag igång både gammaldanskurs och sånggrupp. Då var det tillåtet och uppskattat att sjunga kampsånger, proggrupperna var många, vi kvinnor sjöng med Röda Bönor och det internationella engagemanget var stort. Fotot togs av den gamle kulturjournalisten på tidningen Östra Småland, Tage Apell, som gjorde ett porträttreportage om mig på kultursidan. Och kanske, det viktigaste av allt apropå vad som händer i dessa tider - vi hade en inspirerande ledare på den tiden, Olof Palme, den omstridde, älskade och hatade. Men jag vet ingen som var aktiv i partiet på den tiden, som inte lät sig inspireras av honom.
När jag tittar i backspegeln, så här många år efteråt, förstår jag knappt att jag hann med allt det här utöver familj med tre ungar och jobb, där jag dessutom var chef. Men det gick väl bra för att jag hade roligt, fick uppskattning för det jag gjord och många goda vänner fick jag också förstås.
Nu är det kris i SAP, den djupaste som varit i partiet i modern tid, säger man. Jag började tänka på det här inlägget för två dagar sedan. Lade in bilden och skrev ett ? i rubriken. Tänkte på gamla tider och jämför. Det kan inte hjälpas, glöden har falnat en del. Med lite stormar kanske den ändå flammar upp igen.
Och visst betyder socialdemokratin enormt mycket i dagens samhälle också. Det märker man ju inte minst i dessa dagar, när nyhetsmedia inte intresserar sig för mycket annat än s-krisen. Igår hade studio 1 i radions P1 telefonväkteri med Fredrik Reinfeldt. Inte ens moderata Borås Tidning hade en enda kommentar om detta. Bara en ynklig liten notis om att han inte fick utrymme i media. Stackarn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar