söndag 22 februari 2009

Urmoder 5, del 1




Fotografiet till vänster är taget i Hilma Lundboms ateljé i Kinna någon gång 1913 eller möjligen i början av 1914. Den vackra unga kvinnan på bilden är den 17-åriga Selma Teresia Gren, hon som senare skulle bli min mormor. Hon har just förlovat sig med Edvin Andersson All från torpet Stenbäcken, och de hade hållit ihop sedan Selma var fjorton år och Edvin bara några månader äldre. (Om man förstorar bilden kan man ana hennes nya släta ring på vänster hand)


Selma var den yngsta av Johanna Grens (urmoder 2) barn. Fadern, f.d. knekten och handlaren Elias Gren, dog när Selma var tre år. Hon hade alltså inga egna minnen av sin far. Troligen var hon mycket lik honom till utseendet. Modern var blond och ljushylt och tre av Selmas syskon var också ljusa, medan Selma och brodern Ivar var mörka, brunögda och hade skarp profil med en karakteristisk näsa, som hon själv brukade kalla "min kunganäsa".

Selma växte upp i ett för tiden relativt välbeställt hem. Modern, Johanna Gren, var en driftig kvinna som skötte affären och gårdfarihandeln med den äran, när maken hade gått bort. Dock blev konsekvenserna för barnen inte de bästa. När modern gav sig ut på affärsresor blev de lämnade ensamma. De äldre fick sköta affär, jordbruk och hushåll och lilla Selma fick lita till sina äldre syskon. Detta kom att sätta spår hos flera av dem i resten av deras liv. Jag ska berätta mer om det i ett senare inlägg.

Selma var en begåvad flicka som hade lätt för sig i skolan. Hon var duktig på att sy och handarbeta, hon kunde sjunga och fick gå och lära sig spela orgel hos skollärare Thorin i Örby. Det var ganska ovanligt med privata musiklektioner i dessa kretsar för hundra år sedan.

I tidiga tonåren träffade hon den fattige torparungen Edvin och de blev kära i varandra. Det var inget passande parti och sågs med ogillande av mor Johanna. Men de envisades och höll ihop hela livet. Min morfar Edvin anförtrodde mig, när Selma gått bort, att "1910 gav vi varandra tro och loven och det har vi hållit sen dess".

Så skedde det som inte fick ske. Selma blev med barn. Varken Selma eller Edvin var myndiga. Det blev att "skriva till kungs", dvs de måste få myndigheternas Kungl. Majt;s tillstånd att gifta sig.

Det finns inga bröllopskort på Selma och Edvin. De gifte sig en månad innan barnet föddes den 4:e juli 1915. Det blev en flicka, Ella Ragnhild, min moster. Min mormor kunde aldrig glömma att hon inte fick något bröllop. Hennes äldre syster Emma gifte sig ett par år senare med stort bröllop. som Johanna bekostade. På äldre dagar sade min mormor: "Emma fick ett tusenkronorsbröllop, men inte blev hon lyckligare för det"!

Jag och mina syskon växte upp med våra morföräldrar i samma hus. Hon är den av min hittills presenterade urmödrar som jag har närmast förhållande till. Därför ska jag skriva mer om henne och min relation till henne i kommande inlägg.