Det här är Eva, som konstnären Oskar Korsár (född 1977 i Umeå, bor och verkar i Stockholm) ser henne. Hon ingår i sommarens skulpturbiennal i Borås och är en av mina absoluta favoriter i biennalen. Hon är placerad i Gustav Adolfkyrkans vapenhus och jag önskar att hon finge stanna där. Men det vet jag ingenting om. En del av verken är bara till låns.
Se på Evas ansikte! Så mycket man kan utläsa, eller kanske kan välja att utläsa. Jag ser en allvarlig tonåring, som ännu inte vet, bara anar vad som väntar henne.
I helfigur ser hon ännu sprödare ut. Lång och tanig, stora händer och fötter, men ack så mager. Anorektisk?
Över fötterna slingrar sig ormen. Vem var han egentligen?! Han som förorsakade Eva både lycka och olycka. Lyckan att bli medveten om sig själv och förstå och inse livets villkor och möjligheter. Men också olyckan att vara den som blev utsedd att bära skulden på sina späda axlar.
Hon har redan det förföriska äpplet i sin hand. Ännu har hon inte känt smaken av den goda frukten från kunskapens träd. Men snart ska hon bita i äpplet och bli bannad av Gud, blir utkörd ur Paradiset och för evigt dömd att bli betraktad som synderskan. Allt enligt myten...
Ja, det vill säga i myten som den presenteras i Gamla testamentet och som den judisk-kristna kulturen vilar på. I andra kulturer dyrkas kvinnan som den livgivande urmodern, som inte behöver dölja sin nakenhet bakom några fikonlöv, utan stolt kan visa sin vackra kropp i all dess härlighet.
I GA-kyrkan har Eva fått stanna i vapenhuset. In i det riktiga paradiset kom hon inte nu heller. Men för mig har hon väckt många tankar om den absurda kvinnosyn, som kyrkans män i århundraden ansett vara normen för kristen kvinnosyn, där hennes motbild, Maria, den orörda, blev idealet. Ett ideal som man varken kan eller vill leva upp till.... eller...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar