Igår, den 1:a oktober, sken solen och inbjöd till en tur i Kulturstaden Borås. Vi bor ju mitt i smeten, med Kulturhuset mindre än 100 meter från vår port. Vi började dock lite längre bort, till Övre Kvarngatan. Den gatan är också bekant för oss, eftersom vi bodde där, när vi först flyttade till Borås. På den gatan ligger också ett litet galleri, som drivs av två duktiga tjejer, som också själva målar. En av dem, Martina Levinsson är för övrigt släkt med maken. Denne är nämligen kusin till Martinas pappa. Martina målar efter Vedic Arts principer. Hon håller också kurser i denna teknik, där jag också har deltagit ett par gånger.
Igår hade Martina vernisage på en utställning av hennes egna målerier. Hon berättade att hon arbetat med flera av verken under sommaren på Öland. Några av dem har jag kopierat ovan. Fler finns på hemsidan, Klicka bara på länken här Galleri Villastaden, så får du mer information.
Efter att ha besökt Martina och hennes galleri, tog vi en runda i den närbelägna Annelundsparken. Den har numera enligt tidningarna invaderats av pokemonjägare, men vi såg då inga, utan det blev en riktigt fridfull promenad. Undrar om den flugan var snabbt övergående?
Efter parken vände vi åter till PA Halls terass där Kulturhuset ställer ut bilder av flickor runt om i världen, flickor som fött barn före femton års ålder. Fotografen heter Pieter ten Hoopen och journalisten Sofia Klemming Nordenskjöld. De har rest i och fotograferat och berättat om barnmammor runt om i världen. Mest Afrika, Indien och Mellanöstern. Det är oerhört gripande. Dessa barn, som tvingas att själva föda barn. Och de ofattbara risker och lidanden de måste utstå. Finns det några som behöver stöd av oss mogna medvetna kvinnor, så är det dess barnamödrar. En del av dem var bara tolv år, när de blev mammor. Ta en tur förbi Kulturhuset i Borås och ta del av denna utställning. Du blir berörd på djupet.
Från nöd till överflöd. Maken ville att vi skulle gå ut och äta på lördagskvällen. En ny fransk-italiensk restaurang har öppnat i stan. Vi ville gärna prova. En av innehavarna driver en delikatessbutik med himmelskt goda ostar och lufttorkade skinkor och annat gott. Nu har han med några andra också öppnat restaurang. Vinaccicolo heter den och ligger vid Hötorget i Borås, där det finns en hel del andra restauranger. Vi har varit där tidigare och ätit lunch och nu skulle vi avnjuta en hel middag, lite i förtid inför makens födelsedag på tisdag.
Det blev riktigt bra. Vi inledde med en havskräftsoppa, sagolikt mild och god. Till varmrätt valde maken oxfilémedljonger med portvinsås och potatiskaka och jag tog kalventrecôte med västerbottenkroketter och kantarellsås. Lite dessert blev det också tryfflar och en god espresso.
Sen stapplade vi hemåt uppför backarna mot Torstensonsgatan. Motstridiga känslor onekligen. Men en givande dag trots allt.
1 kommentar:
Hej Skogsviola!
Tack för dina trevliga inlägg från vandringar i Borås - staden som också är min hemstad. Det är ju extra roligt när man har samma referensramar och känner till platser och företeelser du beskriver på ett så positivt sätt. Jag ser fram mot nya bloggposter!
Egentligen är det några andra inlägg, som väckt mitt stora intresse, när jag av en slump hittade vägen till dina Stugtankar. Släktforskning är ett av mina stora intressen och när jag letade uppgifter om Maria Helena Naisuk, fick jag en träff i din blogg. Det var när ortnamnet Piilijärvi dök upp, som jag började känna igen för mig välbekanta namn. Ganska snabbt förstod jag att Maria Andersson var min exfru Christinas farmor. Din man och Christina är följaktligen kusiner.
Under militärtjänsten 1963 var jag på vinterutbildning i Kiruna och träffade då Christina. Vi gifte oss några år senare och jag har kommit att besöka Piilijärvi åtskilliga gånger. Hennes föräldrar var Levi och Viola och jag mötte förstås hennes farbröder William och August och deras familjer. Jag minns att jag imponerades av hennes stora släkt och oräkneliga kusiner. Själv hade jag tre kusiner, varav två som jag sällan träffat.
Christina följde med mig till Göteborg och efter några år där flyttade vi till Borås. Vi träffade flera av fastrarna i södra Sverige, Brita i Ludvika, Lempi utanför Linköping och tillsammans med Inger, som hittade dig här på bloggen, bilade vi ner till Alma i Kristianstad. Uppe i norr minns jag att vi träffade fastrarna i Puoltikasvaara, Lappeasuando och Kuoksu. Det tog lite tid innan jag fick ordning på vem som var vem.
Tyvärr blev det inte så som någon önskade oss i ett bröllopstelegram: Måtte er kärlek lika bergfast vara som Kiruna är vid Kirunavaara. Vi skildes på 70-talet men har ändå förblivit vänner och hållit kontakten genom hela livet fram till Christinas bortgång förra året. Jag har också fortsatt kontakten med hennes bröder och var senast i somras och besökte dem i Piilijärvi.
Jag vet inte hur långt bakåt din man känner till Maria Anderssons anfäder. Själv har jag forskat lite i släkten men inte kommit längre än till Marias farfar Nils Olsson Naisuk, född 1807 i Kaalasvuoma. Det vore intressant att komma vidare.
Jag kanske skall nämna några ord om vem jag är. Född och uppvuxen i Borås gick jag på Läroverket och tog studenten 1960 och flyttade sedan till Göteborg för att i slutet av 80-talet återvända till hemstaden, där jag bor nära Linnéparken. Jag reser gärna och ofta och har senast i går kommit hem från en hösttur till Alta uppe i Nordnorge.
Tack än en gång för att du delar med dig av dina stugtankar! / B E
Skicka en kommentar