Leve Republiken Sverige

Stockholmsvistelsen blev mycket lyckad på det hela taget och med några givna höjdpunkter. På lördagen den 6 juni, officiellt Sveriges nationaldag, bevistade vi Republikanska föreningens möte på Medborgarplatsen.
Maken och jag gick med i Repf efter "förlovningen" då vi tyckte det gick alltför långt med kungafjäsket. Jag tycker det är ovärdigt ett modernt land som kallar sig demokrati att hålla fast vid denna institution med en tungt belastad historia. Och det är direkt felaktigt att påstå att inte kungen har någon makt. Nej, visserligen inte formellt, men påverkansmässigt och attitydmässigt har kungafamiljens medlemmar makt. Och tvärt emot våra demokratiska principer kan vi inte diskutera med kungen om hans uttalade åsikter.
Om allt detta och andra argument för monarkins avskaffande talade de medverkande representanterna för Repf på Medborgarplatsen denna dag. Först ut var föreningens ordförande, Sofia Karlsson, kanske mera känd som en av de tre första talespersonerna för Feministiskt initiativ. Hon eldade "massorna" (det var lite ironiskt för vi var inte så många) och bjöd in alla förbipasserande att komma in i "republiken", där alla var välkomna eftersom vi har fri invandring i republiken.

Efter Sofia trädde Liberala ungdomsförbundets ordförande Frida Johansson Metso in på arenan. Republikaner finns i alla politiska läger och det är Frida ett bra exempel på.Sedan äntrade dagens mest humoristiske talare scenen. Det var Carl Johan de Geer, känd konstnär, som varit medlem i Repf i åratal. Carl Johan de Geer, själv av adlig börd, är en övertygad republikan, som med kvickhet och humor tog udden av alla argument för monarkin, som handlar om att vi har ett arvrike. Kan någon över huvud taget hitta någon vettig förklaring till att landets högsta ämbete ska ärvas. Varför har vi då inte fler offentliga institutioner som ärvs? Det var en fråga som CJ tog upp. Och varför ska kungen stå över lagen? Ska inte alla medborgare i en demokrati ha både rättigheter och skyldigheter.

I pauserna mellan talarna fraterniserade vi lite med övriga republikaner, bl.a. de Geer, som visade sig vara en riktig mysgubbe.

Sist ut bland talarna var Gudrun Schyman, som, visade det sig, valts till republikens första president härom året. När hon höll sitt flammande tal samlades det ganska mycket folk och mötet avslutades i god stämning.

När vi efteråt drog iväg mot Kungsträdgården för att ta en öl hos vännen Thore, som jobbade på resturangveckan därstädes, fick vi trängas med alla 6-junifirare som drog iväg från festligheterna nedanför slottet. Visst kände jag mig lite udda med Republikanska föreningens märke på jackan i detta folkvimmel, men tids nog ska nog republiken förverkligas även i Sverige även om det inte blir i min livstid.