Fågelliv och isvak!

Vår. vår.vår och allt fler tecken på densamma. Vi är i stugan. Jag har fått förklaringen till att fröautomaten töms allt snabbare. Det beror helt enkelt på att många fler fåglar hittar hit. Idag har det varit hela horder av domherrar, grönsiskorna är inte lika många nu, men de som finns är nog sådana som har bestämt sig för att stanna i vår skog. Roligast av allt - en stor flock av bergfinkar - se bilden - har landat i Sävshult. En underbar fågel, som inte stannar här och häckar. Nej, den vill till de nordligaste delarna av vårt land. Första gången jag såg häckande bergfink var vid Nunasjärvi, vid kojan på mina svärföräldrars slåttermyr. Mina pojkar, make och söner, var med farbror Östen ute på den lilla sjön och vittjade nät. Jag satt och väntade på dem på stranden och fick se de vackra bergfinkarna fladdra omkring i buskarna. Jag befann mig i deras hemland, som också var min älskades och mina barns land. Därför blir jag alltid berörd när jag ser bergfinkarna mellanlanda hos oss på sin färd norrut.

Nu har isen börjat ge sig och maken tog sig för att känna på den. Det visade sig att det översta lagret fortfarande är hårt men "bara" ca tio - tolv centimeter. Dock inte värre än han kunde ta hål och under visade det sig att isen var mycket mjukare. Is på sjöarna smälter ju också underifrån, vilket är viktigt att känna till om man får för sig att ge sig ut på vårisen.

Nåväl, vi fick årets första bad i vaken, alltmedan de nyanlända kanadagässen skriade och kanade runt på sjön lite längre ut. Och solen kom fram och efter bastun tände maken grillen för första gången i år. Laxsida med god kryddning blev premiären.