Titeln på detta inlägg kanske verkar lite förvirrande. Men kanske ni kommer ihåg att jag skrev om mina fynd jag gjorde på bokrean. En av mina FB-vänner ville ha en recension av biografin över Gösta Ekman. Nu råkar det förhålla sig så att jag läste ut boken under dessa varma dagar i veckoslutet, när jag samtidigt pysslade med den första förkultiverigen i växthuset.
Idag åkte vi tillbaka till stan och eftersom jag inte har något termostatreglerat element i växthuset, var jag tvungen att bära in odlingarna och ställa dem på köksbordet tills vi kommer ut för att övernatta nästa gång.
Här står mina pelargonsticklingar i krukor under plastpåsar. Jag har sått i lådor, ruccola, basilika, persilja, och rosenkrage och i stora krukor under plastkupolerna finns det plocksallad.
Ruccolan kom upp efter tre dagar och det var bra grobarhet, fastän det var frön från ifjol!
Nog med det. Det här tycker jag om boken "Gösta Ekman, Farbrorn som inte vill va' stor":
Gösta har inte skrivit boken själv. Författaren heter Klas Gustafson och har skrivit flera andra biografier, bl.a. om Monica Zetterlund. Biografin om Gösta Ekman har tillkommit genom många samtal med huvudpersonen och andra personer i hans omgivning. Klas Gustafson har också fått tillgång till Göstas dagböcker, som denne skrivit under många år. Således ett gediget material.
Vad är det då som gör att jag inte är odelat förtjust i den här boken? Jag tror det beror på att den inte går riktigt på djupet. Som i nästan alla böcker av den här sorten tycker jag avsnittet om barndom och uppväxt är mest intressant. Där berättar Gösta mycket personligt om sin på många sätt komplicerade barndom och rollen som storebror, som fick ta ansvar för sina tre småbröder. Föräldrarna var mycket frånvarande och pojkarna var hänvisade till barnflickor och ibland till farmor.
Men ju äldre Gösta blir, desto mer handlar boken om hans karriär och yrkesroll och mindre om personliga upplevelser. Visst där finns beskrivet ett inställt självmordsförsök, kärlekshistorier, tre äktenskap och två skilsmässor, men i huvudsak är boken en kronologisk uppräkning av allt som Gösta gjort i film- och teatervärlden. Och det är sannerligen inte lite! Han har jobbat hårt den mannen!
Mot slutet, nu när Gösta Ekman passerat de sjuttio, blir det lite mer personligt igen. Äktenskapet med Marie-Louise är innerligt skildrat och deras liv tillsammans är också en arbetsgemenskap. Marie-Louise skrev och regisserade TV-serien Wennerman och Winge, som handlar om två homosexuella män som gestaltas av Gösta Ekman och Kent Andersson. Den senare föredrog män även privat och Gösta för ett resonemang i boken om detta. Han säger att han själv är totalt heterosexuell och har aldrig känt dragning till män, trots att han känner och är god vän med många och att både hans far och farfar hade haft relationer med både män och kvinnor. Han konstaterar lakoniskt att "kvinnor har tio kroppsöppningar och män bara nio, det gör stor skillnad i vissa lägen!"
Göstas liv består av arbete och åter arbete, ibland har han åtagit sig så många engagemang att han nästan jobbat dygnet runt. I slutet av boken citerar han sin psykoanalytiker som en gång berättade för honom att det tar en och en halv minut för oss människor att fatta ett viktigt beslut i livet, resten av tiden ägnar vi åt att försöka förstå VARFÖR vi gjorde det. Och med det liv Gösta Ekman levt har han väldigt mycket att söka förklaring på.
365 Foton 2024 - 358 Yngst (332)
14 timmar sedan
2 kommentarer:
Tack för en detaljerad och intressant recension, Vendla!
Torbjörn B
Du har verkligen energi för två så som du pysslar om dina växter. Jag vet av erfarenhet att det som man tycker är roligt, det blir aldrig jobbigt.
Det var en utförlig recension av boken om Gösta Ekman. När jag läser biografier så kan jag ofta bli less på uppräkningar av allt som personen ifråga har uträttat. Viktigt, men det måste varvas med "personligheter".
Jag försöker komma ifatt att läsa och kommentera bloggar. Det har varit strul och jag har inte kunnat kommentera. Nu funkar det.
Ha det bra.
Kram Viola
Skicka en kommentar