tisdag 8 april 2014

Tur till Berlin

Vi tog en fyradagarsresa till Berlin, för att uppleva lite storstadsatmosfär. Det var ett tag sen sist. Fyra-fem år sedan och jag skrev på bloggen då också. Nu blir det inte så mycket bilder från egen kamera, eller för att säga sanningen - ingenting. Det får bli lite vykort istället.

Även om vi varit i Berlin flera gånger tidigare, bestämde vi oss för att ta erbjudandet från Rolfsbuss att följa med på en guidad tur under fyra timmar. Och det var verkligen inget man behövde ångra. Vår guide visade sig vara en mogen glad och trevlig göteborgska, som bott i Västberlin sedan 1971. Hon hade alltså på plats upplevt mycket av stadens dramatiska nutidshistoria. Det blev en av de bästa guidningar jag varit med om. Kunnig och snabb och framför allt med god framförhållning blev det lätt att hänga med. Eva, som hon heter, förvarnade alltid en stund innan vi var framme vid byggnaden eller minnesmärket, vad som komma skulle och när vi var framme vid objektet upprepade hon informationen.

Vi satt inte i bussen hela tiden. Det första stoppet kom vid Holocaust Denkmal, ett fantastiskt minnesmärke över förintelsens offer. Vi tog också en promenad i området runt Brandenburger Tor och beskådade bl.a. ett annat mycket speciellt minnesmärke. Genom en glasruta i gatan kan man skåda ner i ett inneslutet rum, som innehåller tomma bokhyllor. Det skall påminna oss om den av Hitler beordrade bokbranden 1933.

Ett stopp till gjorde vi. Det var vid Olympiastadion, där vi åkte upp i tornet för att beundra utsikten över Berlin. Men det blev inte så långt besök, för just då blåste det rätt ordentligt, så det var inte så njutbart.

Sedan blev det en lunch på hotellet, men den är inte så mycket att orda om, och efter en stunds siesta, drog vi ut på en promenad i omgivningarna. Vi hamnade vid Check Point Charlie, som inte låg så långt från vårt hotell. Vi var där första gången 1991, och det var mycket folk då, men det var ingenting mot vad som var fallet nu. Men visst är det trevligt att flanera runt, kolla in utställningarna eller bara titta på folk. Och så skulle vi hitta ett ställe för dagens middag. Restaurangbesöken är ju bland det viktigaste när man är ute och reser.
På en sidogata hittade vi en fransk restaurang, som av den utställda menyn att döma verkade lovande. Vi travade in, möttes av vänlig personal och frågade om vi kunde boka ett bord till kvällen. Men tänk, det var redan fullt. Vi fick tipset att prova vid ett närbeläget torg, där det skulle finnas ännu en fransk restaurang, men vi hittade aldrig den, så vi återvände och gick in på den vi varit på först och bokade ett bord till lördagen istället. Då hade vi gått ganska långt, mer än vi tänkt, men jag missade färdriktningen vid irrandet runt torget, så vi drog iväg åt fel håll och insåg att vi måste vända, när vi kom fram till Unter den Linden. Då beslöt vi att kolla italienaren på hörnet vid hotellet, så vi inte behövde slita på fötterna en gång till.

Nu märker jag att jag blivit lite trött på att skriva. Så nu får det bli lite sammanfattning. På det italienska stället var det mycket folk och mycket prat, gemytligt, och maten var god och riklig, men vad gäller mat skulle det komma bättre tider....

På lördagen löste vi eintageskarte på bussen, som hade hållplats i gathörnet vid hotellet. Nu skulle vi inte trava och gå lika mycket hade vi bestämt. Men Berlin är en stor stad med stora och långa gator, så det blir mycket promenerande i alla fall. Vi hoppade av bussen vid Kurfürstendamm och tog U-bahn till Charlottenburg för att besöka Berggruenmuséet, rekommenderat både av guiden Eva och sonen Daniel, som besökt stället, senast han och Anna var i Berlin. Picasso var den dominerande konstnären, men även Matisse. Stället är väl värt att besöka också på grund av den fantastiska byggnaden.

Efter att ha landat på en liten servering vid Schlosstrasse för att svepa ein bier på väg till tunnelbanan, blev det U-bahn igen till Potsdamer platz. Där var det minsann fullt med folk! Två manifestationer var igång, TV filmade och poliser blandade sig med alla åhörare och flanörer. Det var verkligen drag! Vi hamnade en stund i ett köpcenter av den anledningen att jag gärna ville ha en flaska Asbach brandwein med hem och jag vågade inte lita på att den fanns på Bordershop. Men det var så trångt och bökigt och någon mat- och drickashopping kunde vi inte hitta. Så vi travade ut och lämnade Potsdamer platz och tog oss till Anhalter platz, nära hotellet. Där åt vi en currywurst och hittade så småningom en liten vin- och spritbutik, där jag fick med mig en flaska av den ädla drycken.

Resans höjdpunkt måste ändå bli middagen på Restaurang Entrecote. Det var som att vara åter i Paris. Uppmärksam personal, god mat och dryck förstås och en härlig stämning. Fullsatt även denna kväll. Vad vi åt?! Det blev tre rätter och två viner och kaffe avec, vällagat, köttet perfekt, såsen ljuvlig, ett glas Cremant Bourgogne som entré och en makalöst god Cotes du Rhone till varmrätten. Och vi kunde inte låta bli att ta en Crepe Suzette till dessert. Kaffe och Grappa till maken och Calvados till mig. Och hela notan gick på bara 130 euro inklusive extra.

Nu är jag mätt på att skriva, så nu blir det bara ett par Picassobilder och restaurangens kort att titta på. Men riktigt slut på resan var det ju inte.......





....... vi gjorde ju en sväng in på Bordershop och dom hade Asbach där också, så jag fick en flaska till och lite andra godsaker till vårens och sommarens bastubad och fester.

1 kommentar:

Jaana Isokoski sa...

oj oj oj Vendla, jag tyckte det var en underbart deltaljerad beskrivning av resan. Tusen tack! Jag kunde nästan känna att jag var med på den! Höjdpunkten med restaurangbesöket kan jag verkligen hålla med om, en sann njutning med god mat o dryck är ett minne för livet på resan.