Gustavsberg

Vi var i Stockholm ett par dagar för att hälsa på makens syster och svåger. Fint väder och lämpligt att göra en liten utflykt, så vi tog en tur till Gustavsberg för att beskåda miljön i den gamla bruksorten, som anlades redan på 1600-talet.

Det blev en fin upplevelse, som dock stördes något av att det råkade vara marknad med loppis och det ena med det andra och därmed mycket folk och alldeles fullt på parkeringarna. Men vi drar oss inte för att gå några meter och parkerade uppe vid kyrkan, där också de gamla välbevarade husen som byggts som arbetarbostäder en gång i tiden. Numera är de eftertraktade privatbostäder, men miljön är bevarad och har blivit en riktig idyll.

Vårt mål var emellertid muséet och där var näst intill folktomt, så det blev en riktigt privat upplevelse att gå i salarna i den gamla byggnaden och känna igen alla fina porslinsmönster, som man sett genom tiderna. Men förstås mycket annat också och lärorikt om tillverkning, design, att följa de olika epokernas skiftande mode, villkoren för arbetarna och mycket annat.

Jag köpte ett par vykort - det fanns inte så mycket att välja på - men de här publicerade tyckte jag var fina. Överst och terrin från jugendepoken, Gullviva heter den förstås och nedan en bild på den fantastiskt fint murade fasaden till huset där muséet var inrymt.

Jag rekommenderar varmt ett besök i Gustavsberg, och det går bra att åka buss från Stockholm, bara att ladda SL-kortet, så behöver en inte släpa på bilen och så aktar en miljön också!

Och till slut - vem var Gustav? Jo, det fick en också veta. Han hette Oxenstjerna i efternamn och bruket anlades på initiativ av hans hustru Maria, också hon med ett adligt efternamn, som jag inte lade på minnet. Maria skänkte bruket till sin Gustav och döpte anläggningen till Gustavsberg.