Vi bodde fantastiskt tjusigt på Grand Hotell Acqui Therme, i den gamla stadsdelen vid Piazza Italia. Hotellet var byggt i jugendstil och löpte runt hela kvarteret, med arkader utmed tre sidor. Rummen var stora och rymliga med guldramade speglar och tunga gardinuppsättningar. Matsalen var enorm, möblerna klädda i vita överdrag med volanger och med stora kristallkronor i taket. Men tyvärr fanns det några skönhetsfel. Sängarna var stenhårda och stolarna under de volangrika överdragen var rangliga kaféstolar, som gjorde att man gärna bröt upp från bordet tidigt. Det vi blev mest besvikna över var de två hotellmiddagar, som ingick i bokningen. Åker man på mat-och vinresa till Piemonte, så förväntar man sig lite extra även på hotellet. Ja, det smakade inte dåligt på något sätt, men det var ingen riktig piff på maten. Det fick vi ta igen på andra ställen...
... som t.ex. på barer. Vi upptäckte en mycket trevlig sed på barerna i Piemonte (inte bara i Acqui Therme). När vi första gången gick in på en bar och beställde ett glas vin, serverades vi inte bara vinet. Nej, den vänliga servitrisen kom med en hel bricka med tilltugg, foccachiabröd, skinka, oliver, ostar, små snittar - ja, lite utav varje! Vi vågade knappt smaka på detta, tänkte att det blir dyrare än vi tänkt oss. Men icke! Notan upptog bara fyra glas vin à 4 euro st. Eftersom kronan stod sig bättre än någonsin mot euron, blev det inte ens 40 kr för nästan en hel lunch inkl. vin!
Två gånger handlade vi mat i en super mercato och åt picnicluncher i parkerna. Men den godaste maten åt vi dock vid makens födelsedagsmiddag på restaurangen La Loggia.
Gugge och jag hade letat oss fram till denna speciella restaurang dagen innan och beställt bord. Entrén ser ganska anspråkslös ut, men innanför muren döljer sig en fantastisk anläggning. Huset är byggt på resterna av en gammal stadsmur, med utsikt över den romerska teatern. Tyvärr fixade jag inga bra bilder från denna kväll, så mina läsare får nöja sig med verbal beskrivning.
Vi tog oss dit via smala vindlande gränder. Innanför planket fanns en trädgård med uteservering och i entrén fanns en pianobar, där - som vi förstod - sonen i huset satt och spelade soft på den vita flygeln.
Vi hade beställt bord i den finaste salongen av il padre dagen innan. Stora höga fönster som var inmonterade direkt på muren, mellan höga pelare och den romerska teatern nedanför. Maten var mycket god. Vi började med ett glas Prosecco, ortens mousserande vin, som vi provsmakat redan vid entrén in i Italien. Sedan drack vi genomgående ortens röda Barbaresco. Förrätt: en liten ostsufflé, varmrätt en sagolikt mör biff, bräserad i sagda barbarescovin och till efterätt vinkokta päron. Svart espressokaffe till slut. En härlig kväll!
Nästa gång ska jag berätta om födelsedagspresenten.
