Det är så skööönt, när värmen kommer. Allting blir så mycket lättare. Igår steg jag upp redan före sex. Det var redan varmt. Luften stod still. Sjön låg spegelblank. Det var som gjort för bryggkaffe. Men jag hade antecknat tvättstugan i stan. Det var bara att lassa in smutstvätten i bilen och köra iväg.
I lägenheten kändes det lite unket. Upp med fönstren och balkongdörren! Men solen flödade och vi har en torkvinda på gården, så tvätten fick hänga ute och få den speciella doft av renhet, som den aldrig kan få, när man torkar inomhus. Den sista tvätten packade jag ner i en kasse och tog med ut till stugan. Vi har en torkvinda där också.
Maken hade varit flitig på förmiddagen och huggit upp björkveden, som legat till tork bakom vedboden. Nu hade han dragit av sig arbetskläderna och gick omkring i shorts och solhatt och själv var jag inte sen att få av mig kläderna. Sjön låg så inbjudande. Äntligen tillräckligt varmt i vattnet för att ta en riktig simtur. För första gången i år sam jag ut förbi näckrosbältet närmast stranden, tills jag kände det svala stråket, där vattnet strömmar mot bäckmynningen.
Vattnet i vår sjö är så sagolikt mjukt. Jag älskar att låta mig omslutas av detta dunkla sammmetslena vatten. När man som jag är lite tung och stel numera, är det ljuvligt att få känna sig så lätt och svävande som man bara kan göra i vatten.
Maten blir också lättvindig sådana här varma sommardagar. Maken tände grillen och jag blandade en lammfärs med fetaost och oliver och kryddade med vitlök, oregano, salt och peppar. Jag formade färsen till avlånga kebaber och bar ut till grillen att anrättas av maken. Stekt färskpotatis med gräslök och skivade tomater med min egenhändigt odlade basilika, olivolja, svartpeppar och flingsalt. Enkelt och gott så det förslår.
Och tänk! Tack vare en ovanligt lugn midsommarafton, fanns det rödvin kvar i skåpet. Så avslutades denna lättsinniga tisdag i slutet av juni.
