Kulturarbetare

Härom dagen tog jag mig för att rota i ett skåp, där jag av någon anledning sparat gamla tidningar och tidskrifter. Där låg ett exemplar från Borås Tidning från februari 2007. Min första tanke var, "varför i all sin dar har jag sparat det här?" Men när jag öppnade tidningen förstod jag varför.

Artikeln är skriven sista terminen jag arbetade på Fristads Folkhögskola. Mina sista femton år i folhögskolevärlden avverkade jag där. Jag hann pröva på många olika uppgifter under de åren. Allt från att syssla med vanlig ämnesundervisning, bitr. studierektor, rehabilitering av äldre synskadade och skolkurator. Men bland det absolut roligaste jag sysslat med, inte bara på folkhögskolorna utan under hela min yrkeskarriär, var att tillsammans med en kollega ansvara för de kulturkvällar i arrangerade för allmänheten och folk på skolan.

Kulturkvällarna följde en tradition inom folkhögskolan. Dess uppgift var inte bara att förmedla bildning och kunskaper till de studerande, utan också erbjuda ett bildningsutbud till invånarna i närheten av skolan.

Kulturkvällarna var ett allt igenom lättsamt jobb. Både planering och genomförande. Det var spännande att ta kontakt med de medverkande vi ville ha, allt ifrån musiker och sångare i olika genrer till föreläsare i de mest skilda ämnen. Teater fanns också med i programmen och minst ett författarbesök försökte vi ordna varje säsong. Och så var det förstås också kontakten med publiken och all uppskattning vi mötte från den.

Nät jag hittade den här tidningen, blev jag både lite upprymd och vemodig. Artikeln gjordes den sista terminen jag jobbade, och jag uttrycker att jag var tacksam över att få avsluta min yrkesbana med just detta. När jag ser på bilden och ser de glada vännerna, blir jag varm i hjärtat. Vi hade väldigt roligt och denna arbetsuppgift är nog den enda jag fortfarande kan sakna ibland.