Bättre förr, kanske?

Under dessa veckor, när jag varit konvalecent, har vi upptäckt en ny källa till kulturupplevelser, nämligen Öppet arkiv på SVTplay. Där kan man leva med i gamla dramer från länge sedan. Välgjorda klassiker med toppskådespelare och regissörer, som inte är så frekventa i den statliga televisionen nu för tiden, ännu mindre i de kommersiella kanalerna.

Vi började med "Någonstans i Sverige". En fantastiskt fin produktion efter Jolos manuskript och i regi av Bengt Lagerkvist. En serie, som utöver det dramatiska också ger oss en fin historielektion om Sverige under beredskapstiden och med underbara skådespelare.

Sedan har vi avverkat flera serier i rask takt. En deckare byggd på en roman av Stig Trenter, Den oförglömliga "Raskens" efter Vilhelm Mobergs kända roman, och nu har vi börjat på en om möjligt ännu större klassiker, "Hemsöborna" av August Strindberg och i regi av den tidigare nämnde Bengt Lagerkvist.

Visst, de här produktionerna har gått i repris många gånger. Men det finns vissa verk, som tål att ses många gånger, på samma sätt som vissa böcker kan läsas många gånger och man upptäcker något nytt varje gång. Allt efter ålder och erfarenhet uppskattar man också andra nyanser och detaljer, som man kanske snabbt gick förbi förra gången. Så t.ex. uppskattar jag ännu mer nu i Hemsöborna Ulf Palmes uppläsning mellan scenerna. Hans vackra, melodiska röst ger en särskild dimension till Strindbergs text, som innehåller underbara naturskildringar. Dessa tänkte jag nog inte lika mycket på förr som jag gör nu.

De kommo nu in i granskogen, där ännu en snödriva, smutsig av damm och nerfallna barr, låg mellan ett par rullstensblock; granarne svettades redan i kåda i den gassande aprilsolen och vid deras fötter blommade vitsippor, och under hasselbuskarne stucko blåsippor opp genom de multnade lövens genombrutna nervnät. Ur björnmossan uppsteg en varm fukt; mellan trädstammarne syntes gärdesglindret dallra över gärdsgården till ängen och längre bort blånade fjärden för en lätt bris; ekorrarna fnattrade uppe mellan grenverket och gröngölingen hamrade och skrek.

 Är det inte vackert? Jag saknar de här litterära förlagorna i dagens utbud av TV-serier. Det är stor litteratur och stort skådespeleri. I det här avseendet är jag nog beredd att säga "Det var bättre förr".

Men det förstås, utan dagens teknik hade vi inte kunnat välja och vraka bland pärlorna, så det är ju ganska bra nu också!