fredag 25 oktober 2013

Nu bryter vi tystnaden...

Den 13 september ägnade SocialAktion en heldag åt fattigdom utifrån barnens perspektiv. Den 21 oktober sändes hela konferensen i Kunskapskanalen på SVT. Jag tog del av slutet av sändningen och kände mig mycket engagerad.

De tre sista inslagen från konferensen, vilka var de jag såg, berörde mig mycket. Först var det  Katarina Thorèn, från Socialhögskolan, Stockholms universitet, som talade om den situation som nu råder, när allt färre i Sverige har rätt till A-kassa och sjukförsäkring. Detta medför i sin tur att allt fler söker försörjningsstöd genom Socialtjänsten.

Sen kom socialarbetare Gabriella Mattsson, som berättade om nätverket, Nu bryter vi tystnaden. Underrubriken löd: "Socialsekreterarnas vånda". Gabriella berättade om alla de verktyg de på pappret ska ha till hands allt utifrån FN:s deklaration om mänskliga rättigheter till den svenska socialtjänstlagen (SoL). Verkligheten är dock långt ifrån idealen. Det som styr socialarbetarnas vardag, när de ska tillämpa regler och lagar för sina klienters bästa, är ofta det politiskt beslutade budgettaket.

Igår fick vi höra i radion, hur biståndshandläggare inom äldreomsorgen sliter ut sig under mängden av ärenden, medan de gamla inte får den vård och omsorg de behöver och är så väl förtjänta av. En av handläggarna uttryckte det så här: "Jag har fler ärenden på bordet, när jag åker hem, än vad jag hade när jag kom på morgonen."

Jag är ju själv socionom i botten och jag förstår nu att socialsekreterarnas verklighet är betydligt tuffare än de var när jag var nybakad i mitten av 1960-talet. Det har jag förstått, inte minst genom min dotter som sliter på en socialförvaltning i Stockholmsområdet. Ont om tid, omöjligt att få budgeten att räcka till de allra mest nödvändiga åtgärderna. Allt det som Gabriella Mattson och Katarina Thorén förde fram. Så här kommenterade min dotter en delning om Social Aktion som jag gjort på FaceBook:

Sara Andersson Ja du, här finns en välfärdshandläggare som snart går in i väggen efter mindre än ett år som socialsekreterare. Jag jobbar över 2-3 timmar om dagen. Denna vecka har varit galen. Vi brukar ha ca 2-5 nya ärenden i min arbetsgrupp i veckan, denna vecka hade vi 15. I den stadsdel jag jobbar öppnar vi inte utredning för snatteri 3 ggr, eller 14 år och full på stan 3 ggr. Bara våld, våld,våld, extremt utåtagerande barn/ungdomar, missbruk vid 14 år, kriminalitet och så klart alla föräldrar som är helt tokiga (därav missbrukande 14-åringar osv). Vi ligger flera miljoner back redan och nästa år blir det ännu mindre pengar. Seriöst, vart fan är vi på väg?


Katarina Thorén avslutade sin föredragning med att ställa frågan: "Vad ska vi göra åt detta?" Retoriskt förstås för hon hade naturligtvis idéer om det. Och det handlar om politik.

Vi måste få våra politiska instanser att inse att "Hur mycket får jag  i plånboken- politiken inte håller längre. Har aldrig hållit, förresten. Den politiken håller på att förvandla landet till ett fattigdoms-Sverige igen. Om vi inte redan är där. Förre s-ordföranden Håkan Juholt gjorde ett försök att sätta ämnet barnfattigdom på den politiska agendan. Han blev snabbt utmanövrerad av sina egna. Ämnet ingick inte i taktiken. Nu åker Juholt landet runt och fortsätter att sprida sitt budskap. Men får han någon uppmärksamhet i medierna? Nix! Det är inte inne att tala om solidaritet. Men det gjorde Katarina Thorén på Social Aktion-konferensen. Det gjorde mig varm om hjärtat. Det finns människor, organisationer, politiker, tjänstemän, som fortfarande känner till begreppet solidaritet. Och som vet att ett jämlikt samhälle är bra för oss alla. Ett välmående land minskar klyftorna mellan fattiga och rika. Det tjänar även de rika på. Ett jämlikt samhälle är ett tryggt samhälle.

Dagarna innan den ovannämnda konferensen sändes i SVT hade det s.k. Nya arbetarpartiet moderaterna stämma i Norrköping. Tal efter tal kablades ut i medierna. Fredrik Reinfeldt fick förstås mycket utrymme. Jag lyssnade på en del och fick en stark känsla av en s.k. Säljkonferens. Ideologi var det inte tal om. Jo, förstås, ett genomgående budskap: sänk skatten, då får vi råd med välfärden! I mina ögon är detta ren och skär cynism. Och har någon någonsin hört Reinfeldt nämna ordet solidaritet?

Den TV-sända konferensen finns nu på http://urplay.se/. Konferensen slutade med ett samtal om mediernas roll i sammanhanget med Susanna Alakoski och Ami Lönnrot. Samtalet leddes av journalisten och författaren Mattias Hagberg. Mycket intressant inslag, som tarvar ett eget inlägg.

4 kommentarer:

Erika G sa...

Nej, jag tror inte att Reinfeldt någonsin har funderat på vad det ordet betyder, än mindre praktiserat det. Jag har mycket svårt att höra honom över huvud taget men man måste ju lyssna noga nu när debatterna tar fart inför nästa val. Nytt arbetarparti får mig att rysa av obehag.

Min mamma är socionom och det är från henne jag har fått min empati och värdegrund. Hon är en fantastisk kvinna som fortfarande arbetar två halvdagar i veckan med social verksamhet för mindre lyckligt lottade och utsatta. Jag är oerhört stolt över henne.

Själv arbetar jag helst med de elever som inte har det så lätt för sig. De andra behöver inte lika engagerade pedagoger - de klarar sig bra ändå.

Tack för din fina kommentar hos mig. Det värmer stort! Kramar!!!

Polargrevinnan sa...

Jag läser med nöje dina värdefulla inlägg.
Själv har jag funderat mycket på
hur klyftorna växer ekonomiskt i samhället. Idag är det mycket om man har jobb och har en lön som räcker till en dräglig tillvaro. Barnen är idag förlorarna. Idag märks det om man är en av de få som inte har mobil eller inte kan följa med på skolresan. Barn vill vara en i flocken och vill inte stå utanför.
Vi har ju haft insamling för världens barn. Det kan tyckas att barn i Sverige har väl inte något att klaga över. Socialarbetarna vet.
Ha det bra.
Kram Viola

Skogsviola sa...

Inger Palo Självklart, Vendla.
den 25 oktober kl. 09:27 · Sluta gilla · 1

Karolina Manskog Ja, det är helt galet. Likadant för allt arbete i offentlig sektor tror jag. Jag träffar många välfärdsarbetate som är sjukskrivna pga stressrelaterade sjukdomar och det ser likadant ut oavsett om de är socialsekreterare, sjuksköterskor eller lärare. Man kan bara hoppas att förutsättningarna set annorlunda ut i oktober 2014. Förutsatt att sossarna inte går på borgarnas linje förstås.
den 25 oktober kl. 10:40 via mobil · Sluta gilla · 2

Kicki Player Pellby Jag håller med dig!
den 25 oktober kl. 10:55 · Sluta gilla · 1

Gudrun Johnson Tillsammans tar vi bort dom nästa gång. Men jag håller verkligen med om att Juholt är en man att lyssna till. Klok och medmänsklig.
den 25 oktober kl. 12:05 · Sluta gilla · 3

Janet Nilsson Jag har varit upprörd länge Vendla! Välfärden idag är katastrofal ... milt uttryckt! Det är bara så att svenska folket måste inse att nuvarande regering måste bort 2014! Annars kommer utanförskapet att öka ännu mer. Förutsatt att socialdemokraterna m. fl. kan vända på denna fruktansvärda politik som nu förs! Go for it!!!!!!!!!!!
den 25 oktober kl. 12:12 · Har redigerats · Sluta gilla · 3

Torbjörn Bertilsson Som svar väljer jag att brista ut i sång: ♪♫♪"Du kan lita på mig
Ja ja ja du kan lita på mig"♪♫♪
den 25 oktober kl. 17:49 · Gilla

Skogsviola sa...

Sedan jag gick med i FaceBook får jag lite färre kommentarer i bloggen och desto fler på FB. Just för det här inlägget ville jag gärna spara FB-kommentarerna, därav ovanstående.