Snabba slutsatser

Jag är en person som inte alltid tänker efter, när jag drar slutsatser av vad jag hör och läser. Man kan väl säga att jag är spontan. Det kan vara en bra egenskap ibland, men ibland ska jag nog dämpa min spontanitet lite.

I förra veckan såg vi ett inslag på TV, som handlade om att man hade hörselskydd i form av kåpor till skolbarnen, för att det var så högljutt i klassrummen. Min första reaktion: Men herre gud, hur står det till i skolorna egentligen?! Kan inte ungarna hålla snattran! Maken, som är något mer avvaktande höll i princip med. Sedan följde en debatt i Ring P1. De flesta förfasade sig över den tilltagande oordningen i skolorna. Hörselskydd - dålig arbetsmiljö för både barn och personal, en del förklaringar utifrån den rådande samhällsordningen. Stressade föräldrar och barn. Lärare som inte kan hålla ordning m.m.

Men, som sagt, en ska inte förhasta sig. Debatten i Ring P1 fortsatte och en dag ringde en lärare, som var verksam- de flesta som ringt tidigare var f.d. lärare eller äldre personer generellt. Den här läraren förklarade att det faktiskt skiljer i undervisningsmetoder nu för tiden. Barnen är mer aktiva med att jobba tillsammans i grupper, flytta runt i rummet och på egen hand söka information och ibland sitta ensamma och koncentrera sig på individuella uppgifter. Naturligtvis ska läraren också ha genomgångar för hela klassen och då ska förstås ungarna sitta still och lyssna eller fråga eller komma med kommentarer en i taget. Men när alla har lite olika uppgifter och samarbetar med varandra, går det inte att ha knäpptyst. Då kan det vara bra för de elever, som sysslar med en individuell uppgift att få gå och hämta ett par hörselskydd för att underlätta koncentrationen.

Så förklarade den här insiktsfulla och som det lät kompetenta läraren. Och jag fick en annan uppfattning om problemet, som visade sig inte alls vara något problem utan precis tvärtom!

Idag är det Allhelgonadagen. Det är en tid för eftertanke. Jag ska försöka ägna mig åt det i eftermiddag och tänka på alla nära, som har lämnat mig. Det har hunnit bli några stycken vid det här laget. Och de är värda en eftertanke.